Kategori: Kommunikation

Anfall är bästa försvar, en riktig fakta bomb

Fick häromdagen reda på att Christinas ex svärfar, exmake, ex svåger och kusinen Calle har startat en ”motblogg”, kärna bomben – fakta.

Dom är ursinniga på alla lögner och smutskastning jag levererat! Precis så ursinniga och aggressiva som psykopater blir när någon går emot dem. De samtycker mycket sällan till att sprickor i deras fasad avslöjas…så, hur kan det jag skriver på min blogg bli annat än lögner och smutskastning…i Bladhs’ ögon?

Sen är det väl på tiden att rikta bort fokus från de miljöbrott som riskerar att uppdagas…det börjar bli hett under fötterna. Väl vald tidpunkt!

Vilka ligger då bakom bloggen kärna bomben – fakta? Ett härligt gäng…tre musketörer fäktande och flängande efter sanning och rättvisa. Den försmådda maken som är ute efter hämnd, att ytterligare krossa och kränka exfru och barn. Makens pappa som kämpar med näbbar och klor för sin familjs ära och heder. Den förlorade brodern som konverterat till islam och blivit muslim. Efter 20 års utlandsvistelse återvänder han hem för att återerövra respekten, äran och hedern till familjen.

Kusinen Carl Sandberg räknar jag faktiskt inte riktigt med här. Efter hans huvudlösa brev till mig stod han där med brallorna nere…så vad vill han nu då…vart är hans pollett? De enda professionella kunskaper han fått med från Alla Kvinnors Hus är att anklaga Christina för att manipulera sina barn. Det är hon som påverkat barnen till att tro att dom blivit misshandlade…det är ju bara inbillning! Och allt dom sett pappan göra mot mamman är bara fantasier, iscensatta av deras egna mamma! Jag gillar det där med ”Parental Alienation Syndrom”. Känns lika mycket upplyst nödutgång som när en blottare åker fast framför ett par små flickor och skyller på att han glömt kalsongerna hemma. Har ju forskats en del om PAS, speciellt i USA. Det har knappast rönt någon större framgång varken i forskarvärlden eller inom rättsväsendet. Som sagt…nödutgång för en barn och hustrumisshandlare när alla andra vägar är stängda!

Ex maken hade ju lovat att krossa, ruinera, förnedra och till och med döda Christina om hon lämnade honom. Han har lyckats ganska väl…exkluderat att ha ihjäl henne!

Nu är det bara den sista biten kvar! Christina är ruinerad, deras gemensamma hem är plundrat, utan bostad, tvingas leva på existensminimum, kan inte bo med sin egen dotter, blivit berövad hennes och barnens livshistoria, dömd till 2,6 års fängelse, skymfad, baktalad, misstänkliggjord och brännmärkt för livet…allt detta av hennes ex make och ex svärfar!

När dessa ”goa gubbar” går ihop och gör gemensam sak så nöjer dom sig inte med att krossa och kränka henne…hon ska steglas in till sista andetaget! Bladhs´ ska nu också ha dit henne för planering och anstiftan till mordförsök. Detta är hon tidigare helt frikänd från. Naturligtvis måste ju barnen också dras in. De skulle vara medanstiftare och planerat ”mordförsöket” mot sin egen pappa! Men det är inte stopp där heller…nära och kära, deras egna familjemedlemmar och sekten runt Christina var också delaktiga!

Robert Bladh (ex svärfadern) avslutar inlägget på sin blogg den 18 mars 2013 med: Vår stora förhoppning är nu att även Christina fälls för anstiftan till mordförsök så att hon får det rättmätiga straff hon så väl förtjänar.

FINNS DET INGET STOPP I ERT HAT?

Förutom att Christina levt 25 år med misshandel, övergrepp och dagliga kränkningar?…Vad är Christinas rättmätiga straff?

Hedersvåld, den goda fienden

Första gången jag träffade Christinas exmake var på ett 40-årskalas i Dotorp. Det var en mycket bestämd och rejäl man som bland annat berättade om sin avsky för alla dessa utländska män som kom hit och mördade sina döttrar, misshandlade sina fruar och våldtog hederliga svenska tjejer. ”Utvisa hela packet, dom måste lära sig att respektera och följa svenska lagar och regler, annars har dom inte här att göra!”. Han hade varit i USA och ville flytta dit. Där kunde polisen göra sitt jobb och ta fast perverst folk, våldtäktsmän och pedofiler. Där gick dom inte fria som i Sverige utan fick långa och kännbara straff.

Alla som varit på en svensk blöt midsommarfest har väl någon gång hört tongångar som dessa. Det är ju lätt att peka finger och rikta uppmärksamheten mot någon annan. Det är så bekvämt att skylla på invandrare. Man glömmer lätt, att det finns en massa svenska män som i skymundan kommer undan sina gärningar. Ofta i den egna präktighetens namn, och kvinnorna vågar inte anmäla i skammens tecken…vad skulle grannarna i Kärna säga!

Under mina två år i Kärna pratade jag och hörde talas om i alla fall sju kvinnor som haft liknande långvariga upplevelser som Christina med sin man. Någon hotades med gevär, några misshandlades och pressades att stanna kvar i förhållande. Andra var utsatta för stark psykisk press där barnen ofta användes som slagträ av mannen.

Vad säger man sen om när unga flickor blir utsatta för övergrepp av sina pappors kompisar och grannar? När papporna tar kompisarnas parti? Om någon av flickornas berättelser skulle tas på allvar, blev dom med största sannolikhet bortstötta av sina egna familjer. Vad skulle grannarna i Dotorp säga?

Förstår idag att det är av ren självbevarelsedrift som många män så känslomässigt pratar om hedersvåld och hedersmord. Tar ju liksom bort uppmärksamheten från deras eventuella egna verksamheter…”den goda fienden”!

Processen (Häxprocessen)

”Du har aldrig blivit misshandlad och du har manipulerat dina barn och alla andra också” Åklagare Lithners röst dånar i tingsrättssalen under Christinas häktningsförhandling. Detta blir det bärande temat i processen mot Christina. Dessa ord skall eka oupphörligt mellan rättssalens väggar i de 10 dagar som Christinas förhandlingar kommer att pågå.

Vakterna ser tagna ut, detta var något av det grövsta de någonsin hört, ”hur kan någon kränka en människa så?” Efter avslutad förhandling rusar Christinas advokat efter åklagare Lithner ”du har gått för långt, gått över alla gränser”. Lithner svarar ”Jag har hört det i korridorerna…”

Detta är 2000-talet, det vi kallar modern tid. Känns som skuggor från inkvisitionen svept över oss. Då det brändes ”kloka gummor” häxor och katter, mest på hörsägen av folk, som av de mest skiftande anledningar rycktes med i drevet.

Vad händer med människor när polisen kallar till förhör? Vad händer med människor som plötsligt får uppmärksamhet och då plötsligt befinner sig i händelsernas centrum, i hetluften? De som med sin akut infunna rättspatos behöver lätta på sitt hjärta, kanske med hägrande utsikt om att, de redan överfulla löpsedlarna med en uthängd Christina också ska innehålla ”Bästa vän/väninna talar ut…”

Kärnabomben blottade inte bara en kvinno och barnmisshandlare som under lång tid kunnat verka förklädd i ”fina familjen” manteln. Den blottade också en struktur som sluter sig samman till försvar för svågerpolitik och korruption när den hotas att avslöjas. Hur alla känner alla i dessa sfärer och snabbt skyndar till varandras undsättning när deras struktur hotas att avslöjas. Andra tystnar i tron, att inför heligheten få sitta med i den illusoriska föreningens värme och gemenskap. Det är som om alla dessa människor kom från medeltiden, och tillhörde samma hemliga orden som då.

Då som nu…ett skevt normgivande existensmonster!

Fritt fram för polisen att slarva bort handlingar

Christina hade lämnat över handlingar till polisen som styrkte att hennes exmake skulle ha anlitat ”västklädda” mc-personer för att ge sig på Kenneth (som tidigare i bloggen skrivit till mig). Polisen hade slarvat bort dem så Kenneth och Christina JO-anmälde polisen.

Dnr 6405-2012, 2013-0214

svar från JO´s Hans Gunnar Axberger:

”Det är givetvis inte acceptabelt att handlingar som lämnas in till en myndighet, och som skall bevaras där, förkommer. Vad som framkommit i ärendet utgör emellertid inte tillräckliga skäl för några ytterligare åtgärder från JO:s sida.”

 

Medskickade tjänsteanteckningar förklarar vidare:

” Telefonsamtal den14 december 2012 med kriminalinspektör Lotta Börjesson, Polismyndigheten i Västra Götaland. Hon uppger följande: Hon minns att hon sett kuvertet från Christina Bladh som innehöll de handlingar som avses i nu aktuell JO-anmälan. Hon och Helen Vernholt talade om de uppgifter som framgick av handlingarna. De försökte att utreda uppgifterna så gott det gick. Åklagaren (Per Håkan Larsson, min anmärkning) beslutade sedan att man inte skulle gå vidare i den delen. Det var hon som ansvarade för utredningsmaterialet. Normalt borde handlingarna ha arkiverats. Hon känner inte till var handlingarna nu finns. Hon har letat efter dem. De kan ha förekommit. Hon beklagar detta.”

I tjänsten

Magnus Wickman/Föredragare

 

Åklagare Per Håkan Larsson var inte intresserad av att hans kompis (Christinas exman) skulle bli föremål för åtal. Så hantlangare Lotta Börjesson ser till att slarva bort dokumenten som Christina gav henne. Dessa skulle kunnat få hennes chefs kompis minst fälld för stämpling till brott enligt 23 kap 2§ 1p.

JO har som vanligt inte tillräckliga skäl för några ytterligare åtgärder.

Man kan knappast förvänta sig att Per Håkan Larsson offentligt skulle ställa sig upp och säga att han är en maktmissbrukare! Vem skall då upprätta rättsskandalen?

JO tänker i alla fall inte göra det!

Öppet brev till massmedia

(Har skickat liknande brev till journalister på de större tidningarna)

Hej Massmedia!

Ni har rapporterat stort om en kvinna i Göteborg, Susanne Hasselsjö som blev mördad av sin exsambo.

Det finns väl inte en enda människa som inte bestört över Susanne Hasselsjös öde. Hennes öde gick ju den gängse vanliga vägen som det under de sista ca 20 åren gjort för 17 kvinnor per år i Sverige.

Jag sitter i fängelse för ett allvarligt brott…nämligen att ha skadat en man som begått våld, övergrepp och psykisk misshandel av den kvinna han var gift med, och deras två barn. Rätt eller fel så var jag övertygad om att maken skulle bringa henne om livet. Vidare att samhället inte på något sätt skulle kunna skydda henne eller barnen, utefter det utförde jag en desperat handling. Hela historien har jag beskrivit och beskriver fortsättningsvis på bloggen kärnabomben.se (eller karnabomben.se).

Det verkar som om Christinas historia i min beskrivning är den bakvända mot Susanne Hasselsjös, Christina lever men maken har skadats. Det gemensamma är dock hur rättssystemet och polisens agerande fungerar.

Det ”lustiga” i detta fallet är dessutom att dessa två kvinnor var väninnor i samma ålder. Båda hade tidigare förlorat en son, båda har haft en relation med tidigare ostraffade, socialt etablerade svenska män. Båda dessa män var mycket måna om en ”lyckligfamiljen” fasad utåt, samtidigt som de på ett brutalt sätt, innanför husets fyra väggar var besatta av svartsjuka och kontrollbehov.

Skulle bli ytterst tacksam om du har möjlighet att ögna igenom min blogg. Inte för att jag vill rättfärdiga det jag gjort (jag har gjort galet fel och har inget att klaga på att jag straffas för det).

Önskar att du läser den för att det jag skriver kanske säger något om hur ett uråldrigt mansdominerat synsätt fortfarande har sina styrkemekanismer djupt inrotade i rättssystemet och deras utförare.

Bästa Hälsningar!

Martin Nilsson

 

Byråchef Per Lageruds svar på min JO anmälan

”Er anmälan har granskats, se bifogad information.                                                     Ärendet avskrivs från vidare handläggning.”

Jag skickade mitt brev den 14 januari i år, JO var klar med svaret den 25 januari (7 arbetsdagar). JO behöver inte motivera sina beslut, utan bifogar bara information bestående av 7 punkter som beskriver kriterierna för hans avslag.

 

1 En anmälan från någon som inte är berörd av det som anmälts är generellt sett lägre prioriterad än när anmälaren själv uppger sig vara drabbad av en myndighetsåtgärd som han eller hon anser vara felaktig.

– Min anmälan handlar om att Per Håkan Larssons agerande har haft betydelse för mitt straffs längd och art (mål nr: 1400-K81731-11).

2. Anmälan gäller missnöje med en myndighets beslut. Beslut kan ofta överklagas till en högre instans och JO:s prövning bör inte föregripa eller ersätta detta. Beslut bygger dessutom ofta på bedömningar. I bedömningsfrågor kan man ha olika uppfattningar utan att någon av dem behöver vara felaktiga.

– Här finns inget att bedöma. Per Håkan Larssons kände sedan tidigare målsägaren och hans familj. Per Håkan Larsson har också undanhållit för domstolen relevant information som påverat utfallet vad gäller straffets längd och art i mitt mål. Detta har även fått konsekvenser för Christina. Han har också lagt ner alla förundersökningar gällande sin ”klients” (kompis) förehavanden och därmed åsidosatt rättssäkerhet, saklighet och opartiskhet.

3. Anmälan innehåller alltför knapphändiga uppgifter eller är svår att tyda.

– Flera tusen sidor förundersökningsmaterial har ju skrivits både läsbart och tydligt av polis och åklagare. Min blogg kärnabomben.se borde inte vara svåra att ta till sig.

4. Anmälan avser händelser eller förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden (sådan som inträffat för mer än två år sedan utreds i principen inte)

– Tvåårsregeln klarar jag galant.

5. Det har framkommit annat än att den som anmäls i väsentliga delar har handlat på ett korrekt sätt eller så har myndigheten själva rättat till det anmälda missförhållandet.

– Per Håkan Larsson har inte handlat korrekt, och inte heller rättat till något missförhållandet.

6. Anmälan gäller något som JO inte har till uppgift att granska.

– Har ju till och med skickat med JO:s egen text på vad han skall granska… solklart skall han granska min anmälan om han kan läsa det han själv har skrivit.

7. Det finns inte tillräckliga skäl för JO att ta upp ärendet, trots att gällande regler inte följts i alla delar.

– Detta påstående är ju nästan retoriskt. Vilka gällande regler har Per Håkan Larsson följt till någon del när det gäller jäv, objektivitetsplikt, opartiskhet, upprätthållandet av rättssäkerhet, att beakta allas likhet inför lag och utnyttjade av myndighets handlingsfrihet?

 

Är jag konspirationsteoretiskt lagd om jag antar att min anmälan blivit summariskt nedlagd?

Att försöka få rättelse då grundlagens krav på saklighet och opartiskhet åsidosätts av våra myndigheter och ämbetsmän tycks vara en i det närmaste omöjlig uppgift. Vad gäller Göteborg och Kungälv med omgivning vore en ”Sanningskommission”…en vitbok önskvärd. Att fiska upp och belysa de ämbetsmän ”samhällsbärare”, som så uppenbart och oupphörligt halkar ur rätts-maskineriets kvarnar utan åtgärd. De som vet hur slipstenen skall dras. De som ingår i samma korruptionsdoftande flock, de som verkar se samhället som en klatschig cabarescen där sensmoralen tycks vara att mygel och kotteri är ett oundvikligt smörjmedel för att få vårt samhälle att fungera.

Sluta devalvera det förtroendekapital som fortfarande finns för rättsväsendet.

Förtroende är en lättflyktig vara!

 

Christinas brev till Göteborgs tingsrätt

 

Att KennethTruedsson

Göteborg 2013-01-31

Hej

Jag skriver till dig med anledning av en tingsrättsförhandling december 2011 mål nummer B13041-11.

Det har nu gått över ett år och jag har börjat komma ur den chock och det trauma hela den processen innebar med anhållan, häktning och huvudförhandling. Kvar är ett liv i spillror, ett hägrande fängelsestraff, en mängd frågor, sorg, smärta och en stor bestörtning av hur rättssäkerheten lyser med sin frånvaro.

När man får lite avstånd till en händelse så kan man också reflektera den på ett annat sätt än när man är mitt upp i den.

Åklagaren i mitt fall var ekobrottsåklagare Lars Lithner, en man med hett temperament, vass tunga och en mästare på härskarteknik.

Jag har i 25 år levt under en mans humör och alkoholproblem, blivit misshandlat psykiskt och fysiskt i lika många år. Jag hade en viss vana att förhålla mig mot sådana män som Lars Lithner men han lyckades sätta stora sår i mig som är svåra att läka!

En av de saker som gör mig förundrad är hur Lars Lithner kan få härja fritt inne i tingsrättssalen, att han kan få förnedra, kränka och utsätta mig för sådan psykisk misshandel utan att han får vare sig tillsägelse eller det blir repressalier. I en tingsrättssal ska man förhandla om den misstänkte har utfört en brottslig handling eller inte, åklagaren Lars Lithner som ska bevisa att ett brott begåtts begår en mängd brott under pågående förhandling och detta mitt framför ögonen på både rådmän, nämndemän och poliser. Och ingen reagerar! I rättegångsbalken kan man tydligt och klart läsa att Lars Lithner brutit mot en mängd lagar och paragrafer, hur är detta möjligt? Förstår ni hur utsatt jag var?

Jag har gjort en anmälan på Lars Lithner som ligger hos överåklagaren i Malmö på utredningsenheten för polismål samt hos JO. Bif. denna.

Likaså har jag anmält polis Bo Andersson för tjänstefel och samtliga ledamöter i stiftelsen då de total brustit i sina uppdrag samt den man Robert Bladh som styrt stiftelsen både praktiskt och ekonomiskt utan att haft vare sig behörighet eller tecknanderätt.

Min rättegång styrdes som jag tidigare nämnt av Lars Lithners härskarteknik där lagar och förordningar om stiftelser ej var närvarande under förhandlingen, objektivitetsprincipen har han inte ägnat en tanke åt lika så att se till helheten och sanningen. Lars Lithner hade ett mål och det var att krossa mig och att vinna denna förhandling. Med sin auktoritet skrämmer han människor och leder in dem på det HAN vill att de ska säga vilket i många fall var långt bort från sanningen. I hovrättsförhandlingen där filmer från huvudförhandlingen visades kunde jag i lugn och ro följa detta spel han ägnade sig åt i tingsrätten. Hur kommer det sig att ni som ska döma inte ser igenom detta spel? Inte ser till helheten? Inte tar fram stiftelselagen och ser vad som står i den?  Att ni inte är intresserade av sanningen?

Som du vet så miste jag min 12 årige son i en tragisk olycka för tio år sedan och den läkningsprocessen är livslång för finna någon form att leva vidare och ett sätt att hantera sorgen pusslade jag ihop alla bitar i Nicklas liv och död, där varje pusselbit var lika viktig för att få ihop helheten. Jag är nu återigen i samma läge en stor sorg där många pusselbitar ska sättas ihop för att försöka förstå och få ihop hela detta rättspaket. Jag har verkligen grävt i hela polishuset med tillhörande arkiv och slask vilket har varit en mardröm med allt jag fann där, i media världen för att se vad de fick all osann information ifrån, bland vänner och bekanta för att där bilda mig en uppfattning om hur allt gått till på utsidan den tid jag var häktad. Begärt ut alla handlingar som finns både i tingsrätten och hovrätten om mig. Jag har också börjat få fram information från Kungälvs kommun där man lätt kan följa Roberts Bladhs förfarande sätt och hantering av stiftelsens pengar vilket Lars Lithner med polis Bo Andersson valt att utesluta helt i förundersökningen.

För att få ihop alla bitar i denna historia och för att kunna påbörja ännu en läkningsprocess så har jag några frågor även till dig som jag behöver få svar på:

# Hur är det möjligt att ni kan sitta och titta på utan att ingripa när Lars Lithner så fullständigt förnedrar, kränker och utövar sådan grov psykisk misshandel på mig?

# Hur många lagar och paragrafer får en åklagare bryta mot, hur många brottsliga handlingar får de utföra i tingssalen innan ni anmäler?

# Varför använde ni er inte av stiftelselagen när ni dömde mig?

# Objektivitetsprincipen existerar den i verkligheten?

# Är helheten viktig när ni dömer?

# Hur kunde ni tillåta att Lars Lithner blandade in en annan rättegång under hela tingsrättsförhandlingen? Den rättegång där sprängdådet mot min ex man förhandlades gick som en röd tråd igenom hela min förhandling. Bara under den första förhandlingsdagen nämnde Lars Lithner 27 gånger sprängningen och älskaren!  Ekobrottsmyndigheten både poliser och åklagare Lithner satt med som åhörare under sprängdåds förhandlingen i tingsrätten.

# Är det ok som huvudvittne att sitta utanför tingssalen i ett par dagar innan man själv ska vittna och prata ihop sig med de som ska in och vittna och att frun i fråga sitter inne i tingssalen och springer in och ut med post it lappar med allt som sägs där inne?

# När målsägande min ex man sitter i ett polisförhör under pågående utredning sitter huvudvittnet hans pappa Robert Bladh med under förhöret är det korrekt?

# Åklagare Lithner ville att jag skulle ha reseförbud vilket du beviljade, hur är det möjligt att kunna ta ett sådant allvarligt beslut ur tomma luften utan ett enda bevis på att det existerar i verkligheten?  Jag hade reseförbud i nio månader till dess hovrätten hävde det.

 

Ett samtal kring häktning, polisutredning, åklagareväsendet och förhandling ur ett människovärdigt perspektiv välkomnar jag! Finns många delar i detta som brister! Och kan jag bidra med min historia och berättelse så gör jag det gärna!

Till sist under slutpläderingen skrek Lars Lithner till mig att jag bär skulden om något mer barn blir påkört i trafiken i Kärna, att det är mitt fel om något mer barn dör! Jag miste min son genom att en notorisk fartdåre körde på honom på fel sida vägen ingen cykelbana i denna värld skulle räddat honom! Min son Nicklas fick inte ens en polisutredning, det var Lithners fru som var åklagare!

Dessa ord sagda av Lars Lithner har satt sig som djupa sår inom mig, han har verkligen gått över lik för att vinna detta mål och det är min 12 årige sons lik! Det finns inte ord..

Tacksam om du kan besvara de frågor jag ställt i detta brev

Med vänlig Hälsning

 

Christina Bladh

Blogg i detta ämne: www.kärnabomben.se

Bif.

Anmälan Åklagare Lars Lithner

Anmälan Åklagare Per Håkan Larsson

Alla Kvinnors Hus svar

Brevet:

Utifrån ett brev tillsänt Martin Nilsson..

Alla kvinnors hus är en organisation som arbetar med Brott i Nära relation.

Det brev som Carl Sandberg tillsänt Martin Nilsson tar vi helt avstånd ifrån. I brevet har han skrivit så att det kan förstås som att han representerar Alla Kvinnor Hus.

Carl Sandberg har inte med Alla Kvinnors Hus organisation att göra och har ingen anledning att uttala sig som om han representerar vår organisation. Dessutom finns det rena sakfel i den text där han uttalar sig kring vårt arbete och våra arbetsmetoder.

Vi tar avstånd från det brev Carl Sandberg tillställt Martin Nilsson.

Detta är mycket beklagligt och vi har ombett Carl Sandberg att skriva en rättelse till Martin Nilsson så att inte ytterligare missförstånd skall uppstå,

Stockholm 2013-01-14

Ann Isaksson

Verksamhetschef