Författare: Martin Nilsson

Brevet från ”Alla Kvinnors Hus”

Fick nyligen ett brev från alla ALLA KVINNORS HUS i Stockholm

Martin Nilsson

Jag vill gärna ge dig professionell feedback angående din berättelse om fysisk och psykisk misshandel i nära relationer. Jag arbetar bland annat för en av Sveriges mest etablerade organisationer när det gäller just relations våld ”Alla Kvinnors Hus” i Stockholm. Föreningen arbetar dagligen i nära samarbete med Polisen, Socialtjänsten och övriga organisationer i Sverige som verkar för att skydda främst kvinnor som drabbats av män som inte klara av att hantera sina frustrationer och istället tar ut dem i olika våldshandlingar och kontrollbeteenden. Föreningen erbjuder skyddat boende, samtalsgrupper, barnpassning och liknande. En stor del i arbetet är att förebygga våldet genom att informera och utbilda allmänheten om hur situationen de facto brukar se ut. Det är viktigt att reda ut en del fördomar, menar vi, för att öka förståelsen och möjligheten att utskilja en verklig situation.

Här får man lära sig några grundfakta från verkligheten: För det första är det tyvärr så att det finns en viss procent män som inte har grepp om hur man hanterar konflikter i relationer. Inte alla, men en liten del av männen. Antingen så har de problem i bagaget från modern, ofta svek, alternativt fadern, eller så är de helt enkelt inte normalt funtade. Psykopater förekommer, men det är inte alls så vanligt. Inte heller är krigstrauman och liknande saker typiskt. Dessa män är ofta ganska ”normala” till det yttre och lever bland oss i mycket vanligare utsträckning än vad vi gärna vill tro. De kan vara mycket vältaliga och utåtriktade. Ofta mycket övertygande. Har inte sällan retoriska yrken med övertalning och ledarskap som inslag. Det typiska är dock att männen inte själva förstår att de har en skruvad bild av verkligheten. Vad som är sanning och skapad sanning är det lite si och så med. Alla kvinnors Hus erbjuder viss samtalsterapi för denna grupp av män, men man ser möjligheterna till förbättring som ganska små. Att få dessa förvirrade och manipulativa män att backa och landa med fötterna i verkligheten kan ta många år.

En annan myt är att våldet sker under påverkan av alkohol och droger. Så är det på film, men sällan i verkligheten. Tvärtom är männen mycket närvarande och övertygande i sina handlingar. Inte heller sker våldet på impuls eller med ånger inblandat. Tvärtom är mannen fullkomligt övertygad om att handlingen är rättvis och befogad, och att hävda motsatsen vore ganska lönlöst. Det tycks alltid finnas en bortförklaring och alltid ett sätt att skruva sanningen ytterligare. Den här typen av män ger sig inte i första taget.

En vanlig myt är också att våld och psykningar i relationer bara sker av män. Så är det inte. Alla Kvinnors Hus fokuserar mest på kvinnors problem, men det finns organisationer som även tar itu med fall där män utsatts av skruvade kvinnor likaväl som våld och manipulativa i homosexuella relationer.

På Alla Kvinnors Hus är man nämligen inte dumma. Man är fullkomligt medvetna om att det likaledes förekommer manipulativa kvinnor som manipulativa män. Inte alla kvinnor, men en del Kvinnor som styr och manövrerar sin omgivning och tar sig fram på olika tvivelaktiga sätt. Kvinnor med medfödda manipulativa och psykiska störningar. Eller kvinnor som helt enkelt har tappat verklighetsgreppet av olika skäl. Ett trauma kanske. Kanske ett förlorat barn exempelvis. Pressad ekonomi. Därför vet man att anmälningar mot män ibland kan vara ogrundade och detta vill man vara mycket noga med att avslöja. Organisationen har väl grundad erfarenhet av detta ända sedan den startades på slutet av 60-talet.

Martin. Jag har följt din person och dina verksamheter med intresse. Healing, handpåläggning, dina hemmagjorda gruppterapier och varierande psyko-kurser av olika slag. Jag noterar också det intresse som Polisen hade av dig redan innan detta med bomben startade. Kort sagt du har inte riktigt kopparna i skåpet.

Det farliga med din typ är att du formar dig själv med dina ”sanningar”. Du tror verkligen själv på vad du kreerar. Du har uppenbarligen lyckats överleva länge i charlatanbranschen och du har vant dig vid att din publik sväljer dina utläggningar. Därför kommer jag inte ens försöka bemöta dig i dina konspirationsteorier. Du behöver några års funderingar bakom galler till att komma tillrätta med det där själv.

Däremot kan jag konstatera två egenskaper som är typiska för din sort. För det första gör du det klassiska misstaget att tro att du är smartare än din omgivning. Det är bra. Den dumheten kommer att bli ditt fall. Det andra misstaget är att du är lättlurad. I ditt ståndaktiga trevande efter en övertygelse är du enkel att manipulera. Jag förstår på dina texter att polletten ännu inte har trillat ned. Men det gör den tids nog.

Är det inte så att just känslan av lojalitet är särskilt viktigt för dig, Martin? Kanske just kvinnlig lojalitet måhända? Så viktigt att det förblindar dig? Har du kanske obehagliga erfarenheter i livet som spelar in? Kanske dags att börja se om dig själv och dina intressen istället? Hur många år tänker du sitta där och vara ”lojal”? Tills åren passerar och ingen verkar komma ihåg att vara ”lojal” med dig längre?

Jag heter Carl Sandberg. Jag är kusin och god vän med Thomas och hans familj. Nog för att jag har träffat på en och annan looser i livet, men du tar priset alla gånger. Att lägga upp en hemsida med en massa gnäll! Kallar du det snygg tajming?

Känn dig blåst grabben. Så enkelt är det. Det är ingen annans fel att du försöker lönnmörda en människa med en hemmagjord splitterbomb bara för att en desperat brud viftar med kjoltyget. Det är fegt. Skitfegt och korkat.

Å visa respekt för anhöriga och drabbade. Knip käft, ta ditt straff som en man och släck ned den här patetiska hemsidan omedelbar. Du lurar ingen.

 

Skrev omedelbart både till presskontakten Lena Josefsson och till verksamhetschefen Ann Isaksson på ALLA KVINNORS HUS, samt skickade med en kopia på deras brev:

Vill tacka er för visat intresse för min blogg kärnabomben.se och den professionella feedback jag fått på min text!

Det är en djupt tragisk historia inklusive mitt eget handlande. Är lite förvånad över det brev jag fått av er genom Carl Sandberg daterat 2012-11-06.

Förutom rena fakta fel gällande min person som Carl Sandberg skriver, är jag bekymrad över synen på att min blogg skulle utgöras av ”en massa gnäll”.

Bloggen har på bara en vecka fått över 400 läsare och jag har fått mycket respons på det jag skrivit om fysisk och psykisk misshandel i nära relationer.

Innan jag lägger ut ert brev på bloggen undrar jag om ni verkligen har läst igenom allt jag skrivit och finner det meningsfullt med ert brev till mig?

Bästa hälsningar

Martin Nilsson

Bilaga: 1 st. brev av den 2012-11-06, 2 sidor

Detta brev skrev jag 2012-11-14 till ALLA KVINNORS HUS. De har nu haft över en månad på sig att svara, har inte hört någonting från dem. Skulle jag fått fel adress ”Box 4023, 102 61 STOCKHOLM” ge mig i så fall gärna rätt adress så provar jag att skriva igen.

 

Jag vet ingenting om Carl Sandberg… har aldrig träffat honom! Christinas barn hade ingen aning om vem han var. Christina hade träffat mannen några gånger för ungefär 25 år sedan. Det enda jag fått reda på om Carl är hans facebook-profil och att han bor på söder i Stockholm.

Facebook-profilen: ”Jag är en uppfinnartyp, helt klart, reko och fullt normal naturligtvis :o).. men otroligt tankspridd!! Så om du till exempel tycker om mig, bjussa på dig själv. Men om du räknar med att jag ska kunna läsa dina tankar eller hänga med i någon form av taktilspel kommer du att bli besviken. Du kommer hinna dra massor med felaktiga slutsatser långt innan jag ens fattat hälften, och då kanske vi missar varandra och det vore ju synd, eller hur? Bara så du vet tjejen! Stora kramar/Calle

Självklart tog jag åt mig av brevet och påhoppen…de är ju inte ens sanna! Återkommer om brevet vid ett senare tillfälle…finns en hel del att skriva om det!

Avslutningsvis…

Om du som läser denna blogg av en händelse skulle bli sugen på en Calle-kram? Då rekommenderar jag dig varmt konsultera boken ”psykopatens grepp” skaffa dig en ”second opinion” till dina impulskänslorna…eller kolla bara med någon vettig person!

 

Tillit

Mitt brott är mitt brott! Det går aldrig att komma ifrån. Ett resultat av mitt handlande är att det blottats strukturer och mekanismer som handlar bland annat om tillit. Att kunna lita på sin familj, vänner, omgivning, samhälle och rättssystem. Vad händer om allt detta slås undan? En effekt är att man inte vågar berätta. Det är i tystnadens dunkla vrår som det ”mörka” kan frodas och överleva. Det enda som detta mörker inte tål är ”ljus” (öppenhet), kunskap och trygghet!

En av de första gångerna jag träffade Christina och hennes barn var i deras kök. Jag var där för att diskutera en massagekurs jag skulle hålla i Christinas lokaler. På väggen invid ett av fönstren hängde en kryddhylla. En sådan där gammaldags kryddhylla med kar av porslin, märkta med socker, salt, mjöl, med mera…Jag gillar gamla saker så jag går fram till hyllan ”vilken häftig grej” och lyfter ut ett av karen. Det var trasigt ”vad tråkigt att den är sönder…har någon tappat den i golvet?”. Det blir knäpp tyst… luften går ur hela köket och det var som tiden hade stannat. Förundrat tittar jag på alla i köket. Christina, dotter och sonen…sen en och en halv meter upp på köksväggen där kryddhyllan satt…fattade ingenting? Till slut säger sonen ” men mamma berätta!”. Christina får en iskall blick ”äsch…det är inget”. Sonen står på sig och till slut säger Christina ”berätta du då…om du nu måste”. Sonen berättar ”kryddhyllan gick sönder när pappa kastade mamma upp på väggen!” Kände mig himla obekväm och pinsam över att jag överhuvudtaget hade frågat…klumpigt och okänsligt! Detta var början på en resa som jag aldrig kunnat föreställa mig…och aldrig kommer att glömma.

Av en slump så hade jag sedan en tid tillbaka masserat 18 psykologer på ”Kriscentrum för män” i Göteborg. Åkte till Packhusgatan med min massagestol och gav dom som ville en 20 minuters energimassage några gånger per månad. Dessa psykologer arbetade uteslutande med män som misshandlat kvinnor…dömda till det eller de som ”frivilligt” sökt sig dit. I pauserna och i fikarummet frågade jag lite försiktigt om saker som rörde Christina och barnen. ”Kunde det bara vara möjligt att det finns män och kvinnor som lever likt Christina och hennes make?” Absolut…och lite till!!!

Vid ett tillfälle diskuterade jag med en psykolog om vad Christina berättat för mig. Christina hade i förtroende nämnt för en väninna att hon blivit misshandlad av sin make. Denna rekorderliga kvinna går raka vägen upp till maken ”hur kan du behandla din vackra hustru…dina barns mamma på det här sättet!?!?!?” Maken hade ingen aaaaning om detta ”måste vara ett missförstånd”. Kvinnan står på sig ”det är ju helt klart att Christina upplever det så i alla fall!” Med gråten i halsen och en tår på kinden bedyrar maken att han är helt förkrossad och jätte ledsen över att Christina upplevt något på detta hemska sätt. Han lovade att ställa allt tillrätta ”det skulle aldrig falla honom in, att på något vis vilja skada Christina” Var det så, så skulle det i alla fall aldrig återupprepas!

På kvällen sparkar och slår han Christina ”VA FAN GÅR DU RUNT OCH SNACKAR TILL FOLK!” makens specialitet var att först slita sönder hennes blus eller tröja… sparka ner och slå i huvudet. Hon hade sparat ett 10 tal sönderrivna kläder som bevis…om hon någon gång skulle våga anmäla maken. Christina visade mig några stycken…orkade inte se alla…tog mig hårt att få höra om vad som skedde inom husets fyra väggar. Ingen utom barnen, Christina och maken visste ju vad som hände där. Psykologen bekräftade att ”så här ser det ut för fler kvinnor än du kan ana”. Många tror att det bara är män från andra kulturer som kontrollerar och misshandlar kvinnor, men det är minst lika förekommande bland svenska män…bara svårare att upptäcka.

Har reflekterat en hel del över alla dessa ”tysta vittnen”. De som aldrig sett eller hört när det kommer till ”kritan”, de som inte vågar stå upp för vad dom vet, sett och hört. En av Christinas förtrogna väninnor, A-S, hade tidigare förtvivlat ringt mig varje gång hon inte fick tag i Christina. Hon grät ofta i telefonen av oro för Christinas skull…undrade om det hänt något…mår hon bra…lever hon? I polisförhören säger hon däremot:

”Christina har inte velat att jag skall prata med XX (maken) för hon har sagt att han bara manipulerar folk. För han är farlig. Det har Christina sagt till BB (den andra förtrogna väninnan…min anmärkning) också. Christina har sagt att om XX får reda på detta (att hon umgåtts med mig…min anmärkning) så kommer det att bli hennes död. Jag har varit lojal mot henne, för jag har trott på henne.”

”Jag har försökt hjälpa henne genom att säga att jag kan följa med till kvinnojour eller AA. Det finns flera personer som har erbjudit henne hjälp men hon vill inte ta emot, Hon har sagt att det blir hennes död.”

”Jag har åkt ner oanmäld när jag fått sms om att han är jävlig. Men då har XX bara varit full och lullat runt på gården. Han har ställt sig och tvättat min bil.”

”Om hon kan säga i rätten att hon inte har ett förhållande, så kan hon ljuga om vad som helst. Förhörsledaren Lotta Börjesson frågar då A-S: ”Hur vet du att hon har sagt det i rätten?” ”Jag har läst i Aftonbladet att advokaten hade sagt det. Jag läste det på internet.”

Förhörsledaren frågar A-S: ”Om jag pratar med XX skall jag hälsa något?” ”Ja hälsa från J, A-S och M. Om han vill höra av sig så får han gärna göra det, han har faktiskt massor av kamrater, men vi har inte kunnat nå honom”.

När jag får bättre möjlighet skall jag lägga ut förhören med Christinas ”vänner” på bloggen. Det är en intressant läsning. Helt väsenskild från de samtal jag själv tidigare haft med dem…inte på samma planet! Tror Christina också har en hel del att tillägga! Vill dock påpeka att flertalet av förhören hålls efter att åklagaren och svärfadern fått ut sina versioner i media. Mycket av ”vännernas information till polisen har därför påverkats av vad dom fått ta del av genom media.

Med facit i hand hade kanske Christina rätt då hon bad på sina bara knän att jag inte skulle gå och polisanmäla maken? ”Han kan manipulera vem som helst, han kommer att leta rätt på mig och döda mig…vart jag än befinner mig” sa hon varje gång jag försökte övertala henne att gå till polisen.

Kanske hade kvinnojouren rätt? Sista gången Christina pratade med dom var i augusti 2011 (strax innan hon tog mod till sig och anmälde maken). Dom upplyste Christina ännu en gång om att det är tufft att anmäla—ytterligare förnedring och starkt ifrågasättande. Några garantier för att det ska bli bättre med mannen finns inte…snarare tvärtom ”Anmäl bara om du är vrålstark”.

Kanske hade dom psykologerna jag pratat med på Kriscentrum för män rätt ”det gäller att vara försiktig med män som hennes make…utgången av en polisanmälan är verkligen inte given”.

Kanske ger det som stod på text-TV4, 2012-12-04 en vink om att kvinnors utsatthet för våld och övergrepp behöver tas på allvar?

100.000 samtal om våld mot kvinnor.

På tisdag är det fem år sedan Kvinnofridslinjen öppnade, den nationelle stödtelefonen för kvinnor utsatta för våld och hot. Under de åren har personalen tagit emot över 100.000 samtal. I snitt har de sjuksköterskor, barnmorskor, och socionomer som svarar på 60-70 samtal per dag. Samtalen är gratis, syns inte på telefonräkningen och uppringaren får vara anonym.

Vad hade hänt om Christina hade anmält maken

Vart skulle hennes familj ( make, svärfar, svärmor t.ex.), vänner, omgivning, samhälle och rättssystem varit, och hur skulle de reagerat på Christinas anmälan? Hur hade åklagare Per Håkan Larsson agerat…vems ärende hade han gått? Kompisens…och lagt ner anmälan ”brott kan inte styrkas” eller Christinas och gett ärendet vidare till den grupp inom polisen i Göteborg som har kompetens och erfarenhet av våld och övergrepp mot kvinnor och barn? Hade han då också gett vidare miljömålet mot maken och svärfadern till en miljöåklagare som har den rätta kompetensen…eller som nu skyddat Christinas make ”brott kan inte styrkas”? Hade åklagare Lithner lyckats sy ihop en lika bra ”story” att fälla Christina på? Hade han fått ihop alla 18 vittnena mot Christina (det är fler än hela Södertäljemålet, en av Sveriges mest omfattande rättegångar)?

Som kuriosa kan jag berättat att när jag satt på Kumla riksmottagningen hade jag en ”spegelbild” av Christinas make i rummet bredvid mig. En 42-årig man som knivhuggit sin hustru till döds framför parets fyråriga son och blivit dömd till 14 års fängelse. En tisdagseftermiddag i juli 2011hade maken själv ringt till polisen och berättade att han troligen hade mördat sin 36-åriga fru. När polisen anlände till lägenheten var han alldeles nerblodad. Han bodde i Södertälje, körde taxi och var enligt hustrun extremt svartsjuk. Den mördade kvinnan hade tidigare lämnat sin make på grund av våld och hot. Kvinnan hade bott på en kvinnojour med hjälp av socialtjänsten. Hustrun skrev i sin senaste skilsmässoansökan att hon ämnade ansöka om sekretessmarkering. Maken var tidigare anmäld för misshandel av hustrun så hon hade fått interimistisk vårdnad av barnen. Maken lovade ta emot hjälp för sina aggressionsproblem, men ändrade sig så fort kvinnan på nytt ville ansöka om äktenskapsskillnad. Kvinnan trodde hon var i säkerhet då mannen hade besöksförbud och inte visste vart hon bodde. Trots det lyckas maken spåra upp henne och döda henne!

Avslutningsvis för denna gången…hörde en bra grej om skillnaden mellan tro och tillit.

”Tro är att se en cirkusartist skjutsa en man i en skottkärra på slak lina över Niagarafallet, och vara helt övertygad om att det kommer att gå bra. Tillit är att själv sätta sig i skottkärran.”

 

Brevet från den ”utsatte”

Blev jätte glad när jag fick brev från den ”utsatte” som jag tidigare skrivit om!

Har fått hans godkännande att publicera hela brevet med namn och all information. Känns gott för mig att få lite bekräftelse på det jag tidigare skrivit. Låter brevet tala för sig själv!

TACK KENNETH!

 

Hej Martin                                                                              22/11-12

Jag heter Kenneth Ljungberg, jag är ”60 åringen” som vart anhållen och häktad i första vändan i den här spränghistorien. Jag har läst din blogg, och har en del som jag skulle vilja tillägga i den här historien.

För mig startade allt när jag ringde Thomas för att göra upp en gammal skuld han hade till mig, vi hade utfört en rivning i Alingsås åt en person som heter Vilborg Olofsson. Jag har varit i kontakt med Vilborg och fått bekräftat att Vilborg anlitat Thomas för att riva den byggnad som jag var med och rev ner, enligt Thomas hade vi 60.000:- + moms för att utföra rivningen och Thomas har fakturerat Villborg Olofsson för detta jobb. Vi gjorde även en annan affär som Thomas också fakturerade och är skyldig mig 17.000:- för. Mitt samtal till Thomas var för att reglera hans skuld till mig eftersom vi inte skulle ha fler affärer tillsammans, det bemötandet jag fick var att han skrek och slängde på luren. Thomas gjorde efter det en anmälan på mig om olaga hot, jag mot anmälde för falsk tillvitelse på grund av att det Thomas anmält mig för var rena lögner.

Upprinnelsen kom i november 2010 då jag till Per Kaarle på hälso och miljöförvaltningen i Kungälv anmälde Thomas för ett grovt miljöbrott, där han grävt ner miljöfarligt avfall på kommunens tipp. Efter flera påtryckningar av mig till Per Kaarle blev jag uppkallad till ett möte. Där vart jag hånad av Gunnar Wegen som då vart avfallschef på tippen i Kungälv, för att jag gjort en anmälan på Thomas och berättade vilka material som grävts ner. Jag har all fakta om detta miljöbrott eftersom jag arbetade som platschef på det företag som Thomas fick uppdraget av att rensa bort deras miljöfarliga avfall. Detta gjorde inte Kungälvs kommun något med utan la ner det direkt. Efteråt fick jag veta att Gunnar Wegen var Thomas pappa Robert Bladhs uppdragsgivare som då var miljökonsult åt Kungälvs kommun, och Kungälvs tippen var ett av Robert Bladhs största projekt i Kungälv. Det förklarar ju varför inga åtgärder gjordes mot Thomas Bladh, och varför Gunnar Wegen hånade mig. Thomas vart upplyst innan mötet och det är ju lätt att förstå av vem! Det här miljöbrottet är riktigt smutsigt där de högst uppsatta inom miljö i Kungälv är inblandade . Efter det att jag anmält vart Thomas helt galen, då skrek han inte åt mig i telefonen utan vrålade. Och två nya anmälningar om olaga hot mot mig kom in på en och samma dag.

Jag vart då uppringd av Kungälvs polisen som ville göra ett kompletterande förhör, vid det tillfället vart jag på väg till England, jag bad Tomas Hallarås på Kungälvs polisen skicka en kallelse på en tid som skulle passa när jag kom hem. Istället för en kallelse, kallade han in tre poliser som kom och hämtade mig tidigt en morgon på det kompletterande förhöret. Eftersom han hade mitt telefonnummer sedan innan så hade det varit bekvämare för mig om han hade ringt eller skickat en kallelse som jag bad om!

23 maj 2011 blev jag brutalt hämtad av insats styrkan i mitt parkeringsgarage när jag kom hem, och jag kördes anhållen till arresten på aminogatan där jag vart totalt förnedrad av polisen. Jag vart inlåst i tre veckor med den tyngsta beredskapen runt mig. Tre veckors rent helvete inlåst och en total kollapps med stora sviter efteråt. Allt detta har jag fått gå igenom för att Thomas pekade ut mig som Kärna sprängaren.

Nästa chock för mig var när jag var på din rättegång och hörde om hur Thomas anlitat och betalt ett kriminelltgäng som skulle skada mig. Jag satt jämte Lotta Börjesson (polisen) och till henne ställer jag frågan gäller detta mig? Ja men det är ingenting du behöver bry dig om svarade Lotta mig. I pausen tar Lotta Börjesson upp diskussionen ytterligare och säger ännu en gång att jag inte ska bry mig om detta. Efter ett par dagar talade jag med Lotta Börjesson i telefon om hotet och efter det samtalet blev jag misstänksam då jag hörde att hon inte pratade sanning. Eftersom jag också visste att Thomas hade bra kontakter med ett kriminellt gäng, det berättade han för mig redan vid Niklas död för tio år sedan att han kunde få hjälp av ett kriminellt gäng om han behövde. Efter detta vart jag jävligt skraj och hela mitt liv förändrades så negativt att jag inte längre klarar mig utan medicinering dygnet runt. Jag gjorde då en anmälan på Thomas som las ner omedelbart av åklagaren Per Håkan Larsson. Jag ringde till Per Håkan Larsson som skulle få förklara sina nedläggningar av mina anmälningar på Thomas, jag hade anmält honom för falsk angivelse också då han pekade ut mig som Kärna sprängaren. Per Håkan Larsson förklarade sina nedläggningar med att Thomas inte menade vid det tillfället att skada mig. För mig ser det ut som nedläggningsbeskeden är tagna för att skydda Thomas Bladh. För skada mig var precis det han gjorde när han angav mig och när han betalade för att skada mig.

Jag ringde Thomas för att göra upp en gammal skuld och anmälde honom för ett miljöbrott som jag vet att han är skyldig till och för det polisanmäler han mig för olaga hot flera gånger, betalar ett kriminellt gäng för att skada mig och sen anger han mig som sprängaren. Den är fin!

Jag fann mig inte med dessa nedläggningar utan började gräva i det, Per Håkan Larsson, Lotta Börjesson och en annan polis som heter Helen Vernholt har vetat om att Thomas anlitat folk för att skada mig i över ett år! Dom har haft alla bevis i sin hand som de undanhållit för utredning, Thomas erkände till och med i tingsrätten att han gjort detta och då satt Per Håkan Larsson bredvid honom.. I ett brev från Helen Vernholt erkänner hon att hon har slarvat bort ett underlag med alla uppgifter om detta, i Helens brev står det också att uppgifterna inte är av intresse på mordförsöket på Thomas Bladh, nähä men mordförsöket på mig då? Det är tydligen ok att jag har ett hot över mig beställt av Thomas Bladh.  Det riktigt otäcka i detta är att redan i april 2011 fick polisen anonyma mail om att jag var i fara som de svarat på att de tagit emot, svaret från polisen kom först efter två påminnelser . Sen har de slarvats bort av Eva Göthberg på Kungälvs polisen. Polisen har vetat om sedan i april 2011 att ett hot ligger på mig men ingen från polisen har sagt något till mig! Stämpling till brott är tydligen helt ok om man heter Thomas Bladh!

Och så det här med lögner! I ett senare skede har jag konstaterat att lögnerna från Thomas fanns med redan i början av 2000 talet där Thomas ofta pratade om att skicka över mig till usa där jag skulle sköta en försäljning av komprimatorer med Thomas bror. Detta gick så långt så jag ställde frågan när jag skulle säga upp mig, då backar Thomas med en hel snurrig förklaring och arbetet i usa var bara en ren fantasi skapad av Thomas! På liknande sätt gjorde han då han flertalet gånger sa till mig att jag skulle få hyra ett hus av honom, ett hus som också bara fanns i hans fantasi. För Thomas är fantasin verkligheten! Jag har tillhanda hållit alla polisförhören som är gjorda med Thomas där jag lätt kan konstatera att han fortfarande lever i en fantasi värld där han i polisförhören ljugit och hittat på så mycket om mig! Sanningshalten i Thomas förhör gör att jag undrar om han någon gång pratar sanning!

Jag var även på rättegången där Christina vart utpekad och läst hela den förundersökningen och domarna. Där jag även i de papprens hittar lögner och förtalanden. Verklighetsbilden är något helt annat än det som framkommit i domarna! Efter jag läst domarna har jag tagit in så mycket information jag kunnat få, där jag även ser samma mönster som i förhören och anmälningarna mot mig.

Vittnena i rättegången borde städa rent framför sina egna dörrar innan de skräpar ner för andra! Jag känner till en hel del oegentligheter som en del av vittnena har och håller på med!

Jag har vid flera tillfällen pratat med Sven Berntsson som är med i stiftelsens styrelse, ringde upp honom för inte så länge sedan för att få lite information. Då han bland annat talar om för mig att Christina sålt en hjullastare två gånger till stiftelsen, men ingen i styrelsen reagerar och stiftelsen har ju en revisor, så kan detta vara sant? Jag bad Sven ta fram bevis för det men då fick han bråttom att avsluta samtalet. Sven har i både polisförhöret och till mig i telefonen sagt att Thomas sålt denna hjullastare till ett företag i Göteborg för 125.000:- som transporterats utomlands, men något underlag finns inte! Sven Berntsson verkar i nuläget vara besatt av att smutskasta Christina och framhäva Thomas som den gode och ärlige personen.

Jag kan också läsa mig till i förhören att Sven Berntsson är ordförande i stiftelsen och har det yttersta ansvaret för att räkenskapen i stiftelsen ska vara i sin ordning, vilket han uppenbarligen inte har skött. Han har som ordförande brustit i andra åtagande också som tex att kalla till styrelsemöten och upprätta styrelseprotokoll för verksamheten. Som ordförande i många år för stiftelsen har han inte kallat till något styrelsemöte med undantag för en kallelse 2010 där Christina inte kunde närvara, då tog Sven Berntsson beslutet att ställa in mötet och skyller sedan på Christina att inte mötet blev av, men han och de andra kunde mycket väl haft mötet i alla fall. Hur är det möjligt att sitta som ordförande och avsäga sig allt ansvar som han har och att lägga över allt ansvar på Christina som bara är en av fyra suppleanter i styrelsen?

Det ansvar som Sven Berntsson har som ordförande har han tydligen lämnat över till Robert Bladh som har tagit egna beslut i det mesta i stiftelsen och även gjort beställningar, inköp mm man kan även se i en mellan period att kommunalråd Anders Holmensköld satt som ordförande och även han skötte stiftelsen på samma bristande sätt som Sven Berntsson. Till min förskräckelse kan jag även konstatera att den bokförare som stiftelsen anlitat, Pia Svanberg har gått i samma spår som Sven Berntsson, Anders Holmensköld och Robert Bladh. Robert Bladh är inte ens invald i styrelsen men det är han som styr stiftelsen och attesterar sina egna beställda fakturor och dessutom framgår det i polisförhör med Daniel Brycke som var entreprenör på en av sträckorna att Robert Bladh bad honom att salta på fakturorna för att kunna lyfta en mycket större summa från kommunen, och detta vet ju Robert Bladh allt om hur det systemet fungerar då han jobbat i och med kommunen i alla år! Till min förvåning framkommer det att Robert Bladh har lagt ner minst 2000 arbetstimmar i cykelbane projektet, men om jag inte fått allt om bakfoten så ska Robert Bladh ha varit sjukskriven under den perioden, det framgår också att han jobbade i Thomas företag och sitt eget Bladhs miljöteknik under dessa år.

Kan någon förklara för mig hur det är möjligt att komma fram till att Christina Bladh ska vara den skyldige i detta?

Och då återstår det verkliga priset för det Daniel Brycke gjorde på en av cykelbane sträckorna, att salta en faktura som Daniel Brycke gjorde på Robert Bladhs uppmaning innebär endast en sak att lura kommunen på mera pengar, en sådan handling måste vara kriminell och därmed prövas rättsligt!

All post som gäller stiftelsen har gått till kommunalråd Anders Holmensköld som jag personligen tycker borde varit mer uppmärksam på samtliga fakturor som gått in och ut i stiftelsen, det framgick också att Anders Holmensköld hade full tillgång till stiftelsens konto. Även kommunalrådet Anders Holmensköld försökte att gå den enkla vägen och la över sitt ansvar på Christina. Med den totala insyn som Anders Holmensköld har haft i all verksamhet i stiftelsen och godkänt bokslut och papper från både revisor och länsstyrelsen så känns det väldigt magstarkt för mig att han går och polisanmäler Christina Bladh.

Som sittande kommunalråd i Kungälvs kommun kan man undra om han sköter övrig verksamhet i Kungälvs kommun på samma vis och flyttar över sitt eget ansvar på andra när det börjar hetta till. Anders Holmenskölds relation med Thomas och Robert Bladh är närstående och han valde att mörka upplysningen han fick angående miljöbrottet redan då jag anmälde det till Per Kaarle på hälso och miljöförvaltningen 2010, han skulle som kommunalråd gjort en polisanmälan på detta miljöbrott i sin kommun. I den höga position Anders Holmensköld har i Kungälvs kommun skulle det vara intressant att veta vad kommuninvånarna anser om hans arbetsmoral efter det agerande i både som ordförande i stiftelsen och mörkande av ett stort miljöbrott på Kungälvstippen!

Det sista från mig är inte sagt jag håller fortfarande på och gräver och kommer med en uppföljning senare. Med dessa rader säger jag på återseende

/Kenneth

Att inte vilja se

Har funderat en hel del över vilka mekanismer som styrt att misshandeln av Christina kunnat fortgå år ut och år in? När allt sedan i och med bomben uppdagas, vänds hennes utsatthet, omänskliga omständigheter och hennes berättelse mot henne…en ogenomtränglig förnekelse av omgivningen. Till råga på allt blir resultatet förtal av henne!

Samtidigt… vilket oerhört svek mot barnen! De som levt hela sitt liv med pappans lynniga humör, brutalitet och kränkningar. Barn som setat i trappan till ovanvåningen och hört slagen, smällarna och dunsarna (t.o.m spelat in det). Först all oro, förnedring och övergrepp… sen en omgivning, ja till och med en stor del av ett samhälle, som förnekar dess existens och barnens upplevelser. Som ställer sig på förövarens sida?

Hur kan Christinas ex svärfar säga att allt jag skriver på min blogg är påhittat? Han och Christinas son var ju till exempel närvarande då hans son sparkade Christina i skötet så hon förlorade medvetandet. Han och svärmodern har ju sett och hört hur hon blivit misshandlad i 25 år! Svärmodern har ju till och med försvarat sonens brutalitet och klandrat Christina för att hon blivit misshandlad!

Jag har känt och behandlat maken under cirka ett år innan jag kom i kontakt med Christina. Under dessa behandlingar fick jag rätt klart för mig att hans pappa inte varit så ”snäll mot mamman”. Detta bekräftade Christina senare att maken hade berättat i början av deras förhållande om pappans fysiska våld mot hans mor under uppväxten (enligt boken ”psykopatens grepp” så indikerar erfarenhet och forskning kring våld i nära relationer att 60-80% av våldsbenägna män har vuxit upp i familjer där fadern utövat våld) .

Det är en väldigt liten krets runt familjen som visste om den fysiska och psykiska misshandeln av Christina och barnen. Men några visste och hade till och med varit i liknande situationer som Christina.

Minns mycket väl när vi satt i Christinas kök… jag, Christina, hennes son, kommunalrådet i Kungälv Anders Holmensköld och hans fästmö Maria Gustavsson, enhetschef på socialkontoret i Kungälv. Anders hade tidigare gått en av Christinas kurser i reikihealing, umgåtts mycket med hela familjen och deltagit i stiftelsen sen 2005… så dom kände varandra mycket nära och väl. Vi diskuterade öppet Christinas jobbiga situation med våld, alkohol och om att inte våga berätta för någon. Maria berättade att det tagit henne tio år att göra sig från sin make, som hon varit gift med i 25 år (komikern Björn Gustavssons pappa). Att hon under en lång tid varit tvungen att noga planera för att kunna ta sig helskinnad ur sitt äktenskap, hur svårt, ja till och med hur farligt det kunde vara att anmäla denna typ av våldsamma män till polisen. Hon hade skrivit texten till en bok om det. Anders talade om liknande upplevelser med mycket alkohol i en tidigare relation… där våldet dock inte var av fysisk art. Vi var alla rörande överens om Christinas och många utsatta kvinnors dilemma.

Vad hände efter bomben?

Efter att bomben briserat i Kärna började polisen nagelfara Christinas ekonomi, familjens företag och den döde sonens stiftelse ”Nickes gång och cykelbana”. Snabbt kunde polisen konstatera missförhållanden i stiftelsens bokföring och ekonomi. Anders Holmensköld och kompisen Sven Berntsson får då kalla fötter och anmäler den 3 augusti 2011 Christina för oegentligheter i stiftelsen. De visste naturligtvis om missförhållandena i stiftelsen och ville rädda sina egna skinn genom att skylla allt på Christina. Anders var styrelseledamot och en tid själv ordförande i stiftelsen, efter Sven Berntsson. Det var till honom all post gick, han hade tillgång till stiftelsens konto, han fick alla kontoutdrag och alla andra i styrelsen (inkl Sven Berntsson och revisorn) återkommande brev från Länsstyrelsen med all information om stiftelsens ekonomi. Christina skötte inte bokföringen, den sköttes av bokförare Pia Svanberg, en revisor godkände och skrev på alla bokslut, precis som alla i styrelsen fick göra… samtliga hade full vetskap och insyn i allt som rörde stiftelsen. Trots att Anders visste om missförhållanden i stiftelsen… trots att han sitter i en sådan position att han vet exakt hur en stiftelse skall skötas med möten, bokföring (tidigare drivit städfirma) dokument och allt…trots att han visste att de som egentligen styrde och ställde i stiftelsen var Christinas svärfar och make…trots att han visste om Christinas utsatthet och hennes ”marionettstatus” i stiftelsen, så ”??? har ingen aaaaaning”.

Maria Gustavsson är som jag tidigare skrivit enhetschef på socialkontoret i Kungälv. Det socialkontor som hade hand om dotterns placering hos Christinas syster under tiden Christina var häktad. Det blev en lyckad lösning! Dottern kunde vara kvar i en trygg välkänd miljö, med sin moster och tre kusiner som hon umgåtts med i hela sitt liv, samt kunna stanna kvar i det område hon vuxit upp i. Kruxet uppstod när Christinas syster skulle vittna (både i min och Christinas rättegång). Då slår socialkontoret bakut! Systern var ju en av de få som varit med och sett misshandeln av Christina… en av de få som ville och kunde berätta om Christinas skador och brutalitet. Hon var också en av de få som både sett och hört Christinas make förmå Christina att skriva under handlingar… privata och för deras bolag ”det skulle ju bli enklast så”. Ultimatumet från socialkontoret blev, att antingen vittnar systern i Christinas rättegång… då kommer dottern att placeras på ett fosterhem någonstans i Sverige med för henne helt okända personer. Eller så vittnar inte systern och då får Christinas dotter bo kvar där hon är placerad. Jag vet inte den exakta definitionen på ”justitiemord”… men det ordet dyker spontant upp i mitt huvud just nu. Maria Gustavssons roll i detta kommer förhoppningsvis framtiden att utvisa. Effekten av socialkontorets hantering blev hur som helst att Christina kunde dömas för urkundsförfalskning (vilket maken kunde ”intyga”)…det hade hon knappast kunnat bli om hon fått det vittne som kunde bekräfta ”de faktiska omständigheterna”.

Förstår att invånarna i Kärna med omnejd inte vet vad de ska tro eller inte tro (kanske inte någon som läser denna blogg). Kan se framför mig hur snacket har gått och går i kön på tempo vid Kärna torg. ”Vad ska man tro”, ”har ni hört vad Sven sagt”, ”vad stod det i GT?”, ”varför stack hon inte bara om han nu var så hemsk… varför?”, ”inte kunde han väl vara så farlig!”

Fick ett brev från en vän som avslutar sitt brev med:

”Jag vill tillägga att jag har 3 nära vänner med både fysisk och psykisk misshandel, sjukhusvistelser, flykt, kvinnojour, mordhot, polisanmälningar, skyddad identitet, rättegångar mm. Vet hur illa det kan vara. Men dom har ju stuckit ifrån sina män”

Klandret gör ont! Men då känns det bara ännu viktigare för mig att fortsätta skriva om vad jag sett, hört och varit med om. Upplever att det finns ett kunskapsunderskott att balansera upp vad det gäller våld i nära relationer.

Brevet

Det kom i ett A4 kuvert till mig, där det stod skrivet med stora bokstäver ”FÅNGEN MARTIN NILSSON + MITT PERSONNUMER”. Tänkte genast att det måste vara någon som tror den kan förnedra mig mer än vad jag själv lyckats göra.. vilket knappt är möjligt!

Efter att ha öppnat brevet slås jag av en överskrift i 16 punkters versala bokstäver

”SVAR TILL BLOGGEN ”KÄRNABOMBEN” SKRIVEN AV BOMBMANNEN SJÄLV, FRÅN SIN CELL. DEN 31 OKT. 2012 ”

Christina före detta svärfar.. tillika hennes ex makes far hade skickat brev till mig.

Det är ett modigt brev.. förstår att han är arg och ledsen för att hans son har skadats. Förstår också att han till varje pris vill försvara sonens och sin egen heder och ära, speciellt med tanke på hur mycket som står på spel. I det spelet ingår också att smutskasta och förringa Christina, hennes verklighet och barnens berättelser. Kan knappast klandra honom.. hade kanske gjort detsamma i hans situation?

Citerar i slutet av brevet:

”Vi har alla blivit lurade av henne men tack vare hela utredningen i din rättegång (ca 1500 sidor) och utredningen i C:B.s fall (ca 1000 sidor) så har vi undan för undan förstått att vi blivit förda bakom ljuset och dessutom har vi förstått hur det gått till.”

”Du behöver alltså inte känna dig ensam men det är du som skall sitta i fängelse i många år och det är du som skyddar hennes medverkan i brottet genom dina vittnesmål.”

”Allt du skriver i din blogg är bara påhittat och jag tror jag vet var allt kommer ifrån och det tror jag att alla andra vet också så det hjälper inte hur mycket du upprepar påståenden och lögner för det blir inte bättre.”

”Du försöker också skaka av dig skulden för att skada en annan människa genom att påstå att nu är allt lagat helt samt återgått till arbete. Även detta är ljug då Thomas nu i november skall in för ytterligare en operation till alla de andra otaliga operationer han genomgått. Det har bara gått 1,5 år sedan bomben och det kommer att vara livslånga skador samt invaliditet som kommer att gälla. När det gäller det psykiska så tror jag inte att varken du eller de andra ska möta Thomas. Denna skuld kommer du alltid att få bära med dig i ditt liv.”

”Allt du lägger mig till last är något som du inte har en blekaste aning om och jag rekommenderar dig att sluta med skitsnacket för jag har över 2500 sidor att hämta ur utöver allt det jag vet om mor och barn”.

Självklart är jag djupt berövad över att ha skadat Christinas man. Beklagar att jag förminskat hans skador och lidande.. URSÄKTA!! Antar att syftet med invaliditetsintyget som medskickades var att jag skulle lägga upp det på bloggen. Varsågod.. Vill verkligen inte skönmåla eller dölja det jag gjort,

Ja… jag får leva med det jag gjort resten av mitt liv… och det är smärtsamt! Alla är emot och fördömer bomben i sig! Det är jag med! Där finns inget att diskutera, och jag ångrar bittert vad jag gjort!!! Idag är jag lika förvånad som du som läser detta. Hur kunde jag bara vara så bortom all vett och sans… så korkad, idiotisk och ansvarslös denna söndag den 22 maj? I ärlighetens namn så har jag inget bra svar för tillfällt.

Det finns inget försvar för mitt handlande… möjligen en beskrivning av ett paradoxalt tunnelseende i akt och mening att lösa ett till synes olösligt problem. Kommer att skriva mer om det efterhand som jag landar i känslornas fulla vidd av vad jag ställt till med! Ingen skall i alla fall tro att jag är stolt över det jag gjort!

Samtidigt undrar jag hur stolt Christinas ex man, svärfar och de 18 övriga vittnena som försökt rädda sina egna skinn genom att skylla allt på Christina i hennes rättegång? Som öppet sitter och ljuger både i tingsrätt och hovrätt… vilka är ni? Kommer tillbaka till er i senare inlägg.

I framtiden hoppas jag att det tillsätts en ”sanningskommission” vad gäller hanteringen av Christinas mål. Hur kunde Christina bli dömd till 2,6 års fängelse? Det är en rättsskandal, orättvis, orättfärdig och oproportionerlig. Hur kunde alla deltagare bara borsta av sig händelsen och sen gå hem och sova gott.. speciellt åklagare Lithner, polis Bo Andersson, anmälarna kommunalrådet Anders Holmensköld och Sven Berntsson?

Jag vet att jag sticker ut hakan och kommer att få mycket skit för det jag nu skriver… men jag står för vartenda ord… och jag vet att framtiden kommer att ge mig rätt… även om det kommer att ta sin tid!

Nåja.. tillbaka till Christinas före detta svärfar. Jag lägger inte ut hela hans brev till mig med hänsyn till att han där också kommer med uppgifter som kan ha betydelse i framtida utredningar. Han har rätt i att jag kanske inte har den blekaste aning om det jag lägger honom last till. Eftersom han är så pigg på att prata med sina kontakter på GT ”Göteborgs tidningen” och GP ”Göteborgs posten” samt springa runt i gårdarna och berätta om allt Christina gjort och hur mycket hon lurat och duperat folk i bygden, kanske det vore på sin plats med lite ”realitycheck” för farfar själv:

  1. 2011-03-09 Olaga hot
  2. 2011-08-26 Stöld
  3. 2011-08-26 Ofredande
  4. 2012-05-29 Förtal
  5. 2012-05-29 Mened
  6. 2012-05-29 Stöld
  7. 2012-05-29 Plundring av aktiebolag
  8. 2012-08-22 Bidragsfusk
  9. 2012-09-07 Miljöbrott
  10. 2012-11-04 Falsk tillvitelse

De tre första anmälningarna är nedlagda av Eva Göthberg på Kungälvs Polisen, men inskickade till åklagare för överprövning. De övriga anmälningarna som gjorts av flera personer är fortfarande under utredning. Farfar hade hjälp barnbarnet att sälja en kioskvagn på Blocket. Den hade hon fått ett par år tidigare av hennes far. När den skulle säljas var den borta! Till och med en 15-årig tjej vet att detta är stöld. Det är mer än vad farfar och polisen tycks ha förstått.

 

Genusperspektiv

Ska försöka att skriva ett inlägg i veckan på bloggen. Lite beror på postgången och lite beror på skrivkramp (jobbigare än jag trodde att skriva om det jag varit med om och gjort). Var nästan klar med nästa inlägg då andan föll på att skriva om något annat som jag precis kom på.

Av de reaktioner jag mött på grund av bloggen kan jag urskilja ett klart genusperspektiv. Alla kvinnor har hittills börjat kommentera bloggen utifrån hur barnen och Christina haft det ”jag gråter med barnen”, ”herregud så ni haft det”, ”kan vi göra något?”. Alla män har hittills börjat med att reta upp sig på att jag skrivit ”bombattrapp”. Den vanligaste kommentaren ”det är väl ingen jävla bombattrapp.. det är ju för fan en fullt fungerande bomb du tillverkat”. Bägge har ju rätt, men det speglar olika perspektiv av samma händelse.

Det slår mig då plötsligt.. så har det också varit under hela bombutredningen och genom alla rättegångar. Christina som kvinna har blivit mätt med en helt annan måttstock än till exempel hennes make och mig. När hon i sina skriftliga svar berättar om sitt liv, vad maken och svärfadern har sysslat med och sin relation till mig, så hemligstämplas de med hänvisning till att ”det görs för att skydda henne från henne själv” (Christinas förhörsledare Helen Vernholt) När jag frågade min förhörsledare (Lotta Börjesson) varför? ”det är bara ett staplande av elände, ett ältande och kan inte tillföra utredningen något”. Christina skriver där om hur hon blev misshandlad och våldtagen av sin make första gången när hon var nitton år, att hon försökt skydda barnen från att se och höra övergrepp, misshandel och brutalitet. Hon skriver ”jag är ledsen och ångrar mig djupt att jag berättade så mycket för Martin (mig), mer än han orkat och kunnat bära”. Detta gör henne mindre trovärdig och har inget att tillföra i utredningen?

Frågorna jag fick under mina förhör skiljde sig också en hel del från dem som Christina fick..även om jag tar hänsyn till att vi förhörts av olika skäl. Christina fick ju flera frågor typ ”förstod du inte att Martin skulle kunna reagera starkt på allt du berättade för honom.. hur känner du inför det?”.

Citat ur FUB bilaga 2:1400K81731-11 (Helen Vernholt förhör)
HV: ”Du har ju uttryckt att du varken gillar Monika eller Thomas och att Thomas både fysiskt och psykiskt misshandlar dig. Tror du att det finns ett samband?”
CB: ”Jag har inte bara pratat illa om hans mamma. Det har varit både och”.
HV: ”Vems information tror du Martin agerar utifrån nu då?”
HV: ”Vems information tror du att agerar Martin utifrån då? Är det du som berättar?”
HV: ”Hur tror du Martin upplever när du uttrycker att du är under en sådan press, fara för ditt liv, du ska orka leva?”
HV: ”Hur tror du att det påverkar Martin att hör allt det här?”.

Christina blev ifrågasatt och skuldbelagd för att hon för första gången i sitt liv vågat berätta fullt ut för någon utomstående om hur hon och barnen hade det. Ni kvinnor som anmält en man för övergrepp och misshandel känner ju igen alla förnedrande frågor, den lättare varianten: ”slog han dig med öppen eller knuten hand?” (öppen hand = ingen misshandel, knuten hand = misshandel). Så jag ska inte älta ”dubbla övergrepp”..de flesta kvinnor vet vad jag pratar om.

Eftersom maken upplevt allt som en lycklig familj, han älskade sin hustru och barn över allt.. han förstår ingenting! Visserligen hade han tagit någon öl då och då för han sörjde sin sons död för nio år sedan, men verkligen inte mer än så. Detta gör ju det helt meningslöst att referera till hans förhör.

Frågorna som förhörsledaren ställde till mig var mer av arten ”det är ju lätt att falla för en så vacker kvinna och bli påverkad till att göra en sådan här allvalig sak”, ”det är bara du som gått på det.. hur kan du vara så naiv?” ”det är många som stöder maken och tar avstånd från din och Christinas berättelse.. vad har du att säga om det?”. jag gjordes till ett förvirrat, korkat och lättpåverkat offer, vars handlande ändå sågs som förståeligt.. rätt fördömande! Naturligtvis fick jag även en massa tekniska frågor om bomben och hur jag tillverkat den.

Nu kastar jag lite bland ämnena. För någon månad sedan hittade jag en bok här på biblioteket som heter ”psykopatens grepp” (se litteraturlistan). Trodde jag skulle gå i bitar bara av att läsa alla rubriker i början. Kunde vara en manual till Christinas liv. Hade ju pratat en hel del med Christinas make också. Fick i början intrycket av att han var en driftig, trevlig hårt arbetande man. Hade jag, innan våra samtal läst boken ”psykopatens grepp” hade jag förstått mer exakt vem jag hade framför mig. Hade jag även läst kapitlen om förslag på hur man tar sig ifrån en psykopat hade jag med största sannolikhet även kunnat stötta Christina och barnen på ett mer kreativt sätt än vad som nu skedde (har försökt med mer än bomben.. blir nog en lång blogg..)

En uppmaning till alla mammor och pappor:

LÅT ERA DÖTTRAR LÄSA DENNA BOK!

Boken skulle ingå i gymnasiets psykologiämne. Många tragedier och mycket lidande hade kunnat undvikas om tjejer på ett tidigt stadium kunnat identifiera och vara vaksamma på signaler om sådant som kan bli både smärtsamt och dyrt i framtiden.

Hade Christina fått läsa boken på gymnasiet så hade livet sett annorlunda ut både för henne, hennes make och mig idag!

Barnens talan

Kom på att jag tidigare skrivit, angående syftet med min blogg ”men också två barns talan, vars röst ingen hittills lyssnat på”. Det är inte riktigt sant. Tingsrätten lyssnade faktiskt på barnen då det gällde vårdnaden om dottern. Deras brev till tingsrätten resulterade faktiskt i att Christina fick ensam vårdnad. Mål nummer T 10780-11

Så här skrev dottern:

Hej du som nu läser detta brev, Jag blir tvungen att skriva detta brev eftersom den man ni kallar min ”pappa” sätter sig emot min frihet mot honom. Först skriver han på att min mor ska ha ensam vårdnad om mig sedan tar han tillbaka det. När jag fick höra att Thomas skrivit på att min mamma skulle ha vårdnaden om mig blev jag överlycklig och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag skulle äntligen vara fri som alla andra i min ålder. Men tydligen tycker Thomas det är roligare att skada än att hjälpa dock visste jag redan det men att vara så för jävlig att ta tillbaka vårdnaden är till och med lågt för att vara Thomas Bladh. Jag fyller 16 år, jag är inte 3 eller 9 år utan jag är snart 16 år. Jag tycker att jag själv ska bestämma vem som ska ha hand om mig! Jag anser att Thomas inte är kapabel att ha vårdnaden om ett barn då han inte ens kan ta hand om sig själv. Det han vill är att ha insyn i mitt liv men om han skulle vilja ha insyn i mitt liv kanske han från början skulle tagit ansvar och gett mig kärlek och omtanke istället för att ge mig magkatarr.
Att ha full insyn i en annan människas liv som man inte känner kallas stalking och det är olagligt i Sverige. Så det ända han vill är att försvåra mitt liv som redan är svårt nog som det är! Jag vägrar att han ska ha vårdnaden om mig!! Plus, så kommer allt med sjukvård, tandvård, skolan och banken försvåras då han måste skriva på saker och han vill ju ha hemlig adress och hur fan, ursäkta mig men hur ska han då kunna skriva på. Kan också bli jobbigt då jag inte vill ha någon som helst kontakt med denne man.

Jag ska förklara lite hur jag haft det. Jag har lärt mig mycket av Thomas, kanske inte sånt man ska få lära sig av sin pappa men han har lärt mig hur fulla människor ser ut, hur fyllespyor ser ut att det är ok att slå sin fru samt barn. Att det är ok att trycka ner sina barn så mycket att de själva undrar om dom är värda något, Tack Thomas det var en bra uppfostran. Tur att jag växte upp med en mamma som jag haft/har! Hon har skyddat mig från så mycket att det är sjukt!
har fått höra utav Thomas i 15 år hur värdelös jag är och att de skulle vart jag som dog istället för min bror Nicklas. Thomas har förstört mitt liv i 15 år och han har även försökt förstöra det mer genom att anmäla till soc att min moster som jag bor hos inte är lämplig att ta hand om mig! Han vill att jag ska bo hos främmande människor som inte är inblandade! När jag behöver min familj som mest försöker han få bort dem ifrån mig. Han försöker att förstöra mitt liv i några år till. Låt honom inte göra det! Jag går runt med magkatarr som jag gjort i 3 månader tack vare Thomas. Det försvinner inte förrän han är borta ur bilden helt. Jag kan inte gå vidare i mitt liv och må bra förrän han är borta! Så enkelt så snälla hjälp mig att få leva mitt egna liv utan en man som fått mig må så dåligt!
Snälla hjälp mig vara fri!

 

Så här skrev sonen:

Vänliga domare och nämndemän
Mitt namn är Joakim Bladh och är 24 år, är den äldsta av oss syskon. Jag skriver detta brev till er för att ge er en bredare bild av våran familjerelation och hoppas kunna ge er en större möjlighet att fatta ett rättvist beslut i detta ärende.
Familjens sammansättning har varit svår att kalla normal, omständigheter har lett till att man har förlitat sig på och kunnat känna omhändertagande av bara en förälder. Omständigheter såsom alkoholmissbruk, misshandel (både fysiskt och psykiskt) och en stor frånvaro av en stabil fadersgestalt i ens liv.
Våran far har inte någon gång uppvisat ett intresse för oss barn i ett enda avseende utan man har i hans ögon alla vi tre, nu två barn varit ett stort misslyckande och knappt existerat i hans värld. Man har försökt att fånga hans intresse när det handlar om en själv men resultatet är oundvikligen tragiskt i det perspektiv att man som hans barn aldrig gått uppmuntran eller lyckats intressera honom för den man är.
Att bara få negativitet från en förälder i hela sitt liv har format att man inte längre inte vill ha med denna att göra. Det faller sig naturligt att skadar du en annan människa långt in i hjärtat så vill du inte umgås med den personen längre. Våran far har inte enbart skadat en del av våra hjärtan utan han har även ihållande försökt att trycka ner en för den person man är.
Att inte uppmärksamma detta beteende när vi barn konfronterar honom med hans problem är för mig ett sjukligt tecken där hans vanföreställning om hur verkligheten i hans omgivning ser ut inte stämmer överens. Att inte reagera på kritiken och se det som något vi med kärlek försöker att säga honom ger honom större påtryckningar att söka hjälp. Där han kan acceptera verkligheten som den är, där han förstår att han själv har skapat detta efter hans beteende och handlingar mot oss.
För mig är det självklart att omges med människor som ger mig kärlek och omfamnar mig för den jag är och det jag vill göra i livet, inte som trycker ner mig och formar om mig till något han ändå inte kommer att tycka om. För vad man än gör och hur mycket man än gör det så är det aldrig tillräckligt. Så detta ärende handlar om våran fars egna ytterst personliga problem där han är oförmögen att inse vad hans barn säger rakt i ansiktet till honom.
Att inte lägga detta vid största vikt i er bedömning, att se vad som ligger bakom detta onödiga och kostsamma ärende i tingsrätten vore ledsamt för vi barn måste bli tagna med största allvar i detta fall. Då vi aldrig någonsin mer vill ha våran far i våra liv.
Tack för er uppmärksamhet och ödmjukhet jag har fått i mitt brev
Beundrar dessa barns tapperhet! Under hela deras liv har de kämpat med sin far och både sett och upplevt saker som man inte önskar att någon ska behöva uppleva. Ändå orkar dom kämpa på.. trots att deras pappa medverkat till att mamma fått fängelse i två år och sex månader.. trots att pappan tagit alla pengar och bilar. Han har också förhalat bodelningen så mamman tvingas leva på existens minimum (trots det finns tillgångar att dela på) utan att ha ett boende.. annat än dag för dag.
Skall be Christina att skriva lite om vad som hänt. Bland annat hur det kunde bli en sådan farsartad rättegång.. och kanske lite om hur maken och svärfadern plundrat deras bolag och tillgångar. Bättre att hon berättar än att jag gör det i andra hand. Vet att hon är i full gång med alla överklaganden, resningsansökningar mm och att hon skriver på ännu fler böcker om sitt liv (tidigare skrivit boken ”och skorna står kvar” som handlar om sonens bortgång för tio år sedan).

Insikt

Fick nyligen tag i en aftonbladet från fredagen den 24 augusti 2012 och läste Leif GW Perssons artikel ”vad har hänt i ditt huvud?” som i huvudsak handlade om ”juridisk härdsmälta” efter att läst artikeln började jag åter fundera över syftet med min blogg.

Naturligtvis är bloggen en personlig bearbetning.. ett sätt att skriva av mig min frustration.. att få berätta min historia.. att få föra min egen talan.. men också två barns talan, vars röst ingen hittills lyssnat på. Följaktligen blir det då också en reflektion på hur åklagare och polis arbetat för att nå sina mål. Sedan barnsben har jag blivit itutad att polisen och rättsväsendet stod för det sanna och rätta.. en trygghet i att rättvisan alltid kommer att segra! Idag är jag inte lika säker.

Perssons artikel är lika nedslående som mina insikter. Han skriver bland annat ”Med det juridiska jävsbegreppet är det dessutom enklare. Jävig blir du så fort du känner någon sedan tidigare och alldeles oavsett om du tycker bra eller illa om honom eller henne”. I mitt fall var åklagare Per Håkan Larsson uppenbart jävig då han tidigare både gått i parallell klass och jobbat ihop med målsägaren! Jäv borde det ju också ha varit då han själv tagit på sig både mitt ärende med maken som offer (målsägare), och Christinas ärende.. där Christina skulle vara offer (målsägande) gentemot samme make. Det är ju uteslutet att Christina och jag skulle haft samma advokat.. lika uteslutet borde det ju varit med samma åklagare. Vidare borde det ju vara jäv i och med att Per Håkan Larsson undanhållit allt material som styrkte makens misshandel av Christina. Den som dock var nöjd med upplägget var maken som lät meddela från sin sjuksäng att ”jag känner mig helt trygg med en åklagare som jag känner”. Han visste inte hur rätt han hade! Vid det laget visste han inte heller att han skulle få två jäviga nämndemän till hjälp också.

Persson skriver vidare om den så kallade objektivitetsregeln ”att polis och åklagare skall vara lika noga med att ta till sig sådant som talar för det den misstänktes oskuld som för hans skuld. Glöm det.” Det som talade till min fördel.. fakta och vittnesutsagor gömde Per Håkan Larsson undan i den s.k slasken eller hemlighetsstämplade (t.ex. bilaga 1 hemlighetsstämplades). De passade inte in i åklagarens och media drevets dramaturgi. Inte heller Per Håkan Larssons engagemang i att skydda sin tidigare kompis Christinas makes (samt svärfars och svärmors) rykte och ära.

Bästa bloggläsare nu orkar jag inte skriva mer om alla ärenden som åklagare Per Håkan Larsson har lagt ner! Han har lagt ner så mycket att det kan liknas vid en tennismatch där varje ärende är en boll som Larsson förtvivlat måste returnera över nätet till andra sidan. Som god bollkalle har han haft kriminalinspektör Lotta Börjesson som i stort sett hållit i alla förhör (inkl mina förhör) och tillsammans med fem andra poliser/utredare hjälpt att undanhålla informationen som gick emot åklagarens hypotes. Det var även Lotta Börjesson som tog emot min polisanmälan om datorn som försvann vid husrannsakan när jag greps.. dags dato har hon inte kunnat lämna någon kopia på anmälan trots flera påminnelser. Därför kan jag inte på något sätt söka ersättning för förlorad egendom, varken från polis eller försäkringsbolag.

Så ursäkta mig bästa bloggläsare att jag inledningsvis frustrationsartat staplar lite märkligheter på varandra. Är frustrerad över hur många kvinnor jag mött och hört talas om som blivit utsatta för dessa charmiga, övertygande, manipulerande, femminuterskarismatiska män.. sjukligt svartsjuka män med sadistiska personlighetstörningar. Många av dessa män verkar dessutom ha en ohelig allians med polis, rättsväsende och det samhällssystem som skall skydda kvinnor från övergrepp och våld.. denna likgiltighet inför ett konservativt manligt tankemönster och odören av rättsröta ger en obehaglig känsla. Det dör ganska konstant 17 kvinnor om året i nära relationsvåld (Mikael Rying BRÅ).

Det blev inte 18 kvinnor 2011!

Beviset

Har ju tidigare skrivit om dotterns brev till sin pappa som ”gömts undan”. Det som inte gömdes undan var en telefonavlyssning mellan Christina och sonen. Där försöker sonen att övertala sin mamma att stå upp för all misshandel hon varit utsatt för av hans pappa (Avskrift ur förundersökningsprotokollet 1400-K81731-11 ”FUB” siffrorna till vänster är radnummer, samtalet inspelat 2011-06-20).

32 JB (avbryter) Du-vet Lotta, Lotta visste ju inte om att du blir misshandlad ju.
33 CB Misshandlad
34 JB Jamen (stönar) av Thomas
35 CB Vad fan pratar du om nu? Tho Joakim vad du går och babblar till alla människor (höjer rösten) Hur ska hon veta det?
36 JB (höjer rösten) Hon är ju för fan vän, bästa vän med Millan!
37 CB Jamen tror du Millan går och pratar om saker? Det finns bara en som pratar och det är du!
38 JB (skriker) Men vad fan säger du ingenting till folk. Hur ska folk fatta vilken situation vi är i då? HA, HERREGUD! Du har blivit misshandlad i 25 å! Stå upp för det istället.
39 CB Jamen jag har ju inte blivit misshandlad precis varje dag!
40 JB Nähä, åh mamma vilket
41 CB Det låter som att jag är sönderslagen.
42 JB Ja, det har du inte varit det då? Nej vilket liv du haft.
43 CB Jo, men det har ju inte varit jämt. Nä, jag är mest psykiskt misshandlad i ärlighetens namn.
44 JB Ja, men jag sa inte att du, jag sa att du blir misshandlad, det betyder inte att du blir misshandlad det varje dag. Men du måste ju börja prata om det SJÄLV annars hur ska du kunna släppa det annars om du inte börjar prata om det själv. Eller ska du hyssja det hela livet?
45 CB Jaha, och vad sa Lotta då? Att hon inte visste nåt?
46 JB Ha?
47 CB Mm
48 JB Så sa hon det, jag ska lägga en splitterbomb i munnen nästa gång jag ser honom (skrattar)
49 CB (skrattar, samtalet övergår till att prata om bröllpsfesten)
50 JB Nä mor det är tid för att slå sig fri från saker och ting nu. Nu behöver man öppna upp.
51 CB Jamen det gör vi också. Öppen och
52 JB Ja du behöver inte vara arg på mig bara för jag säger till folk att du blivit misshandlad av honom. Det är helt rätt.
53 CB Ja, ja javisst. Men det är bara det att han (drar på det) Hon visste inte om det så du kan inte skälla på mig varför visste inte hon det, för jag har inte pratat.
54 JB Nämen, jag skäller inte, Utan jag sa bara, frågande, varför hon inte visste nått. Hon var ju vän med Millan hela livet. Hon borde hört nått, sett nått, gjort nåt.
Christina-sonen 2011-10-16 19:57 sid 49-51 Bilaga 1 Telefonanalys Dnr 1400-K81731-11

Detta samtal spelades upp både på mina och Christinas rättegångar, i Tingsrätt och Hovrätt som bevis för att Christina inte hade blivit misshandlad? För mig är det totalt oförståeligt hur detta samtal.. oförfalskat mellan mor och son, som inte hade en aning om att de avlyssnades.. skulle vara bevis på att Christina INTE hade misshandlats och att hon, samt sonen och dottern skulle ljugit om makens/faderns brutalitet och övergrepp i polisförhören.? I förundersökningen ”försvann” eller hemlighetsstämplades också merparten av alla vittnesmål, handlingar och bevis som kunde tänkas bekräfta berättelsen om all brutalitet som Christina och barnen under alla år hade fått utstå (t.ex. Dotterns brev). De vittnen och intyg jag bad om godkändes inte av åklagaren.

Åklagare Per Håkan Larssons manipulativa tillrättalägganden vilseledde tingsrätten totalt (vilket dock var en stilla bris mot vad c lyckades senare med i sin tsunami mot Christina). De av nämndemännen som kände familjen Bladh satt visserligen och sov under stora delar av rättegången.. men ändå? Domaren var naturligtvis inte korkad.. men verkade i alla fall inte ha något emot att framstå som så. Gemensamt delade de dock sitt ointresse för att sanningen skulle komma fram om varför detta brott hade skett, vad motivet var och hur jag hamnat i detta desperata läge.

En annan märklig sak var att min Mac powerbook ”försvann” när polisen kom och hämtade mig tidigt på morgonen den 20 juli. Samtidigt som jag greps gjordes också en husrannsakan och min dator togs i beslag. Dagboken i datorn passade naturligtvis inte in i utredningen och åklagare Per Håkan Larssons hypotes (datorn är fortfarande borta ihop med polisanmälan jag gjorde innan rättegången till Lotta Börjesson).