Författare: Martin Nilsson

Väninnors svek 1

Jag har så svårt att förstå hur Christinas två närmaste väninnor kunde svika henne så totalt när det verkligen gällde, och då hon verkligen behövde dom som allra mest? När jag läser ur deras polisförhör så undrar jag vad som hände? Vad drev dom till att vända kappan efter vinden i 180 grader? Var det alla skriverier i tidningarna? Var det Sven Berntssons ryktes spridning om att hon skulle ha förskingrat pengar från sin döde sons stiftelse? Vore det sant skulle det ju vara förfärligt osmakligt (plundrarna sitter för tillfället säkert i båten). Skulle detta i så fall rättfärdiga att i polisförhören förneka sin vetskap och oro inför Christinas och barnens mångåriga utsatthet och lidande…eller är polisförhören manipulerade? I polisförhören 2011-07-27 avslutar väninnan Ann Sofi med ”Christina har sagt att XX aldrig visar oss vilken jävel han är. Hon säger att han misshandlat henne under alla år. Jag har inte trott på att hon blivit misshandlad”. Vart tog alla tårar av oro för Christina och barnen vägen? Och alla desperata samtal till mig, undrande vart hon var och hur hon mådde? Allt för en saks skull…oro för om maken hade gjort henne illa eller dödat henne. Förstod att hon var svartsjuk på min och Christinas relation, som då gick ut över henne…inte lika mycket uppmärksamhet som tidigare! Rättfärdigade det alla hennes ovederhäftiga utsagor i polisförhören? Christina hade behövt både Ann Sofis stöd och ärlighet just då…speciellt när rättsmaskineriet så totalt hade havererat i och med åklagaren och exmaken sedan tidigare kände varandra. Det är en psyklogisk gåta…speciellt som hon efteråt ger sken av att ha stöttat Christina?

Ännu mer förvånande blir jag när jag läser i samma polisförhör att Ann Sofi på inga vis skulle stötta eller tolerera otrohet? Det betyder att det går omkring fem stolta män, som samtidigt växelvis har delat lustar och kroppsvätskor med en kvinna som varken skulle tolerera eller acceptera otrohet? Verkligen en fin pokal att ha i sin relationssamling!

Undrar om det jag nu skrivit skulle kunna kategoriseras som kränkande kommentarer på nätet? Det har öppnat en ny sajt ”Nätvaro” som drivs av Diskrimineringsbyrån. Dit kan man vända sig med klagomål och få juridisk hjälp med bland annat nättrakasserier.

Skulle med stor tillfredsställelse ta ett betydande vitesbelopp för att få möjligheten att beskåda när fem män i Tingsrätten står upp och bedyrar att dom på inget vis delat lustar och/eller har bytt kroppsvätskor med målsägaren… speciellt rektorn på sonens fd skola!

 

Historiens vingslag

Tiden står stilla här i fängelset. Men dagarna och veckorna går ändå. Denna transportsträcka konserverar en. Fördelen med att livet stannar upp, är att man får tid och möjlighet till reflektion. ”Filmduken” blir större, färgerna intensivare och det finns mer utrymme för sådant som det alldagliga livets trivialiteter tidigare trängt bort.

Mycket kommer och går av tankar i mitt huvud. Men några etsar sig fast mer än andra. Kom att tänka på när jag var liten. Kom ihåg att min pappa örfilade upp min mamma för att hon varit ute sent en kväll. När jag i vuxen ålder frågade honom om händelsen ville han inte kännas vid den ”du måste ha drömt”. Min mamma tyckte inte att det var någon ide att dra upp gammalt som ändå inte betytt något. Men för mig betydde det mycket. Min verklighet ifrågasattes. Min upplevelse fanns inte! Min mamma hade inte blivit slagen?

Hon hade tidigare varit gift med en advokat (innan hon träffade min pappa) som under en längre tid misshandlat henne för att hon inte ville ”fullgöra sina äktenskapliga plikter mot honom”. Ingen trodde henne. Det var för osannolikt att just han skulle göra något sådant. Hon orkade inte med förhållandet, utan försökte ta sitt liv för att komma därifrån.

Minnet dyker vidare upp då min mamma tagit hem en man med brutet ben. Han gick på kryckor och hon tyckte synd om honom…så ensam och övergiven, stackars man. Ingen aning om vart han kom ifrån eller vart han var på väg…han var bara hemma hos oss en vacker dag. Hade precis börjat i första klass i Kungsholms folkskola. Min yngre syster var tre år och låg och sov bredvid mig en kväll då jag hörde hur mannen slog min mamma. Han var urförbannad. Han skrek att hon skulle göra det som kvinnor var ämnade att göra för honom. På morgonen var han jätte trevlig mot mig och ville ge mig godis. Jag ville bara spy och att han skulle lämna oss så fort som möjligt, vilket han också gjorde.

Mina tankar glider vidare till då mina barns mamma som ung 16-åring, varit barnvakt hos en familj på Östermalm i Stockholm. Hon sov över där då paret kom hem sent på kvällen. Mannen i huset smög sig in till henne på natten…vad som hände där vet bara hon och mannen. Det jag vet, är att det påverkade hennes och mitt gemensamma liv för alltid.

När dessa tankar ibland sköljer över mig drabbas jag av ledsenhet, ilska och frustration. Långt tillbaka i tiden…historiens vingslag…djupt inuti mig själv upptäcker jag ett arv som jag tagit emot, utan att tidigare reflekterat över det. Kanske det som är arvssynden (läste att ordet synd betyder att ”gå emot”), att gå emot kärlek, omtanke, respekt och förståelsen för att allt hör ihop…att gå emot oss själva och naturen.

Mayakalendern tog slut den 20 december 2012. Många tolkade kalendern som att jorden skulle gå under. Andra att det skulle komma en ny tid, om att vi skulle höja vårt medvetande och gå mot ”upplysning”, en ny era. Upplysningen kanske skulle bestå i att vi blir medvetna om vårt arv av brutalitet och förtryck. Ett arv som legat för länge och ruttnat, där bästa före datumet gått ut för länge sedan. Dags för ett nytt arv.

Moder jord väntar på ett arvsskifte…hon har väntat länge nu!

Det finns en historia

Pratade med min kontaktperson på frivården i Helsingborg häromdagen. Han hade läst min blogg. Han tyckte att det fanns likheter med ett fall dom haft i Rödby där en handikappad pojke under en lång tid hade terroriserats av ett gäng ungdomar. Pappan hade levt under stark psykisk press på grund av gängets våld och förföljelse av hans son. Till slut fick han nog av sonens plågoandar…det blev mer än att skrämmas och en av förövarna dödades. Pappan blev dömd i Hovrätten men slapp fängelse.

Tänkte på att jag självt levt i två år under stark psykisk press och oro för Christinas och hennes barns liv och säkerhet…hur oerhört påfrestande det är att leva med vetskapen om att någon man tycker om och älskar så gott som dagligen plågas och utsätts för brutala övergrepp. Det skär som knivar i ens allra innersta…hjärtat blöder och är blytungt av sorg, smärta och oro…så gott som varje sekund, varje dag, varje natt.

Bomben i sig var mycket ett rop på hjälp…ett desperat försök att få uppmärksamhet på ett dilemma som jag inte visste hur jag skulle tackla, och som jag heller inte kunde se något slut eller lösning på. Det var även ett sätt att befria mig från den smärta och oro jag led av inför Christinas och barnens utsatthet. Jag ville skrämma hennes tyrann till make, så han drog hemifrån ett tag. Tanken var att jag då skulle kunna prata förnuft med Christina och få henne och dottern att packa ihop sina saker i lugn och ro för att sen lämna hemmet. På ett djupare plan var det också en mental bomb…orkade inte se eller höra mer! Nu får det vara nog…måttet var rågat! Historiens ok vilade för tungt på mina axlar, och jag orkade inte bära det längre.

Tänker på alla de kvinnor som mördad eller skadat sina män…de som fått nog. Undrar om dom kände något av det som jag gjorde…då det bara rann över? Frågade Christina någon gång om hon inte kunde ta en kniv och försvara sig mot maken, ”gjorde jag det så skulle jag aldrig kunna stoppa att hugga honom”. Det fanns en sådan ilska och sådan frustration att om hon gick över gränsen så fanns det inget stopp. Att hon skulle fått en livstidsdom för mord på sin man, var ju för mig lika illa som om hon hade dött…då hade ju barnen i alla fall mist sin mamma. Dessa tankar påverkade mig starkt, den där ödestigande söndagen i maj 2011.

Såg ett TV-program om en kvinna som skjutit mannen som plågat och terroriserat henne under flera år. Polisen ansåg det meningslöst att ge henne skyddad identitet för att mannen var så högt uppe i den kriminella hierarkin att han ändå skulle hitta henne. Hon dömdes till sex års fängelse. Läste i DN den 13/2 om en man som träffat en kvinna utomlands och hade nyligen förenats och gift sig med henne i Sverige. Hon hade dödat sin nyblivna make med flera knivhugg, gärningen beskrevs som besinningslös. Hon fick 14 års fängelse och sedan utvisning. Jag blir riktigt nyfiken på vad som egentligen hände och föregick hennes besinningslöshet? Lika nyfiken blir jag på hur hon behandlats av polis, åklagare och domstol och hur hennes talan fick komma fram?

Det är naturligtvis ingen lätt gränsdragning för rättsväsendet att dra. Men om våld mot kvinnor ändå inte ses som ett problem…varför då jobba på att skydda dom mot något som knappt finns, då behövs ju inga försiktighetsåtgärder mot något som rimligtvis inte ens borde kunna inträffa? Och ofta är det inte bråttom heller med att utreda våld mot kvinnor. Professorerna Gun Heimer och Henrik Belfrage skrev i Svenska Dagbladet i slutet på förra året att Socialstyrelsen hade fått i uppdrag att utreda dödsfall som partner eller ex-partner gjort sig skyldig till. Trots att lika många kvinnor dödats de senaste åren har socialstyrelsen inte inlett en enda utredning. Mary Nilsson på socialstyrelsen menar på att det varit svårt att i tid få underlag från polisen.

Ett samhälle bygger på lagstiftarens andemening och bör spegla det allmänna rättsmedvetandet. Det finns lagar och föreskrifter för våra ämbetsmän ”samhällsbärare”, men vad tjänar de till om de ändå inte behöver efterleva dem? En slags ofrivillig frivillighet i och med att deras styrmekanismer varken fungerar eller har någon praktisk betydelse.

En rättsordning skall vara avsedd att tillämpas och rent praktiskt bli tillämpad av olika samhälleliga organ. Det duger inte att förpassa denna rättsordning, denna viktiga samhällsfunktion till rättsväsendet och ämbetsmännens godtycke och välvilja!

Har ingen förhoppning om att mina åsikter och tankar här på bloggen kommer att göra någon skillnad i egentlig mening… men det är ändå tillfredsställande att de ligger och vädras någonstans, i ett litet cyberrymdsmoln.

Vill tacka alla de som varit med och spridit min blogg på nätet! Det är nu över 3000 som varit inne och besökt bloggen. TACK!!!

För otroligt för att vara sant

Ligger i min säng och tänker på att om något är tillräckligt otroligt så tangerar det att bli likställt med osannolikt…svårt att ta till sig. Hur osannolikt är det då att det är sant? Det som har hänt Christina och hennes barn är så otroligt att det blir osannolikt. Är det verkligen sant? Samtidigt är det helt otroligt vad hennes ex man råkat ut för…det händer bara inte! Att det var jag som gjorde det var nog det sista som förväntades av mig…helt osannolikt! Sen att ett rättsväsen skulle försöka skapa rättvisa, ordning och reda i allt detta är ju en otroligt deprimerande anstötlig upplevelse, kreerad av skampålsprydda ämbetsmän…helt osannolikt! Ursäkta sista meningen…men jag blir så otroligt upprörd över att det går en våldtäktsman, hustru och barn misshandlare fri. Medan han själv lyckas ruinera sitt offer, plundra deras gemensamma bolag och ta allt av värde ur hemmet för egen del. Vidare betala för att hota folk, tjäna grova pengar på miljöbrott och arbeta medans han var sjukskriven. Allt detta utan att ett köttberg av likstela ämbetsmän i Göteborg förmår röra ett enda litet lillfinger. Det som händer är att offret döms till 2,6 års fängelse på oriktiga grunder… det är helt mirakulöst osannolikt!

Alla kommer nog ihåg Palmemordet…det var ju helt osannolikt! Efter mordet gjorde jag ett rörarbete hemma hos ett par som hade en festlokal på Apelbergsgatan. Det var några dagars arbete hemma i deras lägenhet. Kvinnan där berättade en massa saker som hänt i deras festlokal. Bland annat att samma kväll som Palme mördats så hade polisen hyrt deras lokal. På natten satt dessa poliser och skålade för Palmes död. Paret som ägde festlokalen hade blivit så rädda och tagit så illa vid sig att de höll på att sälja lokalen och flytta. Hade tidigare gjort arbete för en polisman i Hässelby, så jag ringde upp honom och undrade vad, och om jag skulle gör något med min information. Han fixade ett direktnummer till Palmespanarna. Jag ringde dit och berättade min historia ”det låter ju alldeles otroligt” sa spanaren, tackade och la på luren! Så osannolikt att det inte ens kunde vara sant! Naturligtvis hörde jag inte av spanaren något mer.

Det har gjorts en film som heter ”Call Girl”. Av naturliga skäl har jag inte kunnat se den, men förstått att det handlar om prostitution och politiker. Under den tid som denna film utspelar sig jobbade jag som fastighetsskötare. Bland annat gjorde jag jobb i en superlyxig lägenhet på Styrmansgatan Stockholm. Det sprang en massa vackra kvinnor och flickor runt i och ur lägenheten. Det var ett av de ställen som högt prominenta manliga personer besökte för att stilla sina lustar…klarspråk en bordell. Alla i huset visste att det kom och gick ministrar och högt uppsatta ämbetsmän till denna lägenhet…knappast någon hemlighet. Av någon anledning blev jag en dag stoppad av en polis precis när jag kommit ut ur porten på Styrmansgatan. ”Vad gör du här?”, sa som det var att jag bytt ett vattenlås till ett handfat på bordellen fyra trappor upp. ”Helt otroligt” sa polisen, hoppade in till kollegan i polisbilen och försvann.

Ibland är livet så osannolikt att det inte ens borde vara sant!

 

Byråchef Per Lageruds svar på min JO anmälan

”Er anmälan har granskats, se bifogad information.                                                     Ärendet avskrivs från vidare handläggning.”

Jag skickade mitt brev den 14 januari i år, JO var klar med svaret den 25 januari (7 arbetsdagar). JO behöver inte motivera sina beslut, utan bifogar bara information bestående av 7 punkter som beskriver kriterierna för hans avslag.

 

1 En anmälan från någon som inte är berörd av det som anmälts är generellt sett lägre prioriterad än när anmälaren själv uppger sig vara drabbad av en myndighetsåtgärd som han eller hon anser vara felaktig.

– Min anmälan handlar om att Per Håkan Larssons agerande har haft betydelse för mitt straffs längd och art (mål nr: 1400-K81731-11).

2. Anmälan gäller missnöje med en myndighets beslut. Beslut kan ofta överklagas till en högre instans och JO:s prövning bör inte föregripa eller ersätta detta. Beslut bygger dessutom ofta på bedömningar. I bedömningsfrågor kan man ha olika uppfattningar utan att någon av dem behöver vara felaktiga.

– Här finns inget att bedöma. Per Håkan Larssons kände sedan tidigare målsägaren och hans familj. Per Håkan Larsson har också undanhållit för domstolen relevant information som påverat utfallet vad gäller straffets längd och art i mitt mål. Detta har även fått konsekvenser för Christina. Han har också lagt ner alla förundersökningar gällande sin ”klients” (kompis) förehavanden och därmed åsidosatt rättssäkerhet, saklighet och opartiskhet.

3. Anmälan innehåller alltför knapphändiga uppgifter eller är svår att tyda.

– Flera tusen sidor förundersökningsmaterial har ju skrivits både läsbart och tydligt av polis och åklagare. Min blogg kärnabomben.se borde inte vara svåra att ta till sig.

4. Anmälan avser händelser eller förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden (sådan som inträffat för mer än två år sedan utreds i principen inte)

– Tvåårsregeln klarar jag galant.

5. Det har framkommit annat än att den som anmäls i väsentliga delar har handlat på ett korrekt sätt eller så har myndigheten själva rättat till det anmälda missförhållandet.

– Per Håkan Larsson har inte handlat korrekt, och inte heller rättat till något missförhållandet.

6. Anmälan gäller något som JO inte har till uppgift att granska.

– Har ju till och med skickat med JO:s egen text på vad han skall granska… solklart skall han granska min anmälan om han kan läsa det han själv har skrivit.

7. Det finns inte tillräckliga skäl för JO att ta upp ärendet, trots att gällande regler inte följts i alla delar.

– Detta påstående är ju nästan retoriskt. Vilka gällande regler har Per Håkan Larsson följt till någon del när det gäller jäv, objektivitetsplikt, opartiskhet, upprätthållandet av rättssäkerhet, att beakta allas likhet inför lag och utnyttjade av myndighets handlingsfrihet?

 

Är jag konspirationsteoretiskt lagd om jag antar att min anmälan blivit summariskt nedlagd?

Att försöka få rättelse då grundlagens krav på saklighet och opartiskhet åsidosätts av våra myndigheter och ämbetsmän tycks vara en i det närmaste omöjlig uppgift. Vad gäller Göteborg och Kungälv med omgivning vore en ”Sanningskommission”…en vitbok önskvärd. Att fiska upp och belysa de ämbetsmän ”samhällsbärare”, som så uppenbart och oupphörligt halkar ur rätts-maskineriets kvarnar utan åtgärd. De som vet hur slipstenen skall dras. De som ingår i samma korruptionsdoftande flock, de som verkar se samhället som en klatschig cabarescen där sensmoralen tycks vara att mygel och kotteri är ett oundvikligt smörjmedel för att få vårt samhälle att fungera.

Sluta devalvera det förtroendekapital som fortfarande finns för rättsväsendet.

Förtroende är en lättflyktig vara!

 

Christinas brev till Göteborgs tingsrätt

 

Att KennethTruedsson

Göteborg 2013-01-31

Hej

Jag skriver till dig med anledning av en tingsrättsförhandling december 2011 mål nummer B13041-11.

Det har nu gått över ett år och jag har börjat komma ur den chock och det trauma hela den processen innebar med anhållan, häktning och huvudförhandling. Kvar är ett liv i spillror, ett hägrande fängelsestraff, en mängd frågor, sorg, smärta och en stor bestörtning av hur rättssäkerheten lyser med sin frånvaro.

När man får lite avstånd till en händelse så kan man också reflektera den på ett annat sätt än när man är mitt upp i den.

Åklagaren i mitt fall var ekobrottsåklagare Lars Lithner, en man med hett temperament, vass tunga och en mästare på härskarteknik.

Jag har i 25 år levt under en mans humör och alkoholproblem, blivit misshandlat psykiskt och fysiskt i lika många år. Jag hade en viss vana att förhålla mig mot sådana män som Lars Lithner men han lyckades sätta stora sår i mig som är svåra att läka!

En av de saker som gör mig förundrad är hur Lars Lithner kan få härja fritt inne i tingsrättssalen, att han kan få förnedra, kränka och utsätta mig för sådan psykisk misshandel utan att han får vare sig tillsägelse eller det blir repressalier. I en tingsrättssal ska man förhandla om den misstänkte har utfört en brottslig handling eller inte, åklagaren Lars Lithner som ska bevisa att ett brott begåtts begår en mängd brott under pågående förhandling och detta mitt framför ögonen på både rådmän, nämndemän och poliser. Och ingen reagerar! I rättegångsbalken kan man tydligt och klart läsa att Lars Lithner brutit mot en mängd lagar och paragrafer, hur är detta möjligt? Förstår ni hur utsatt jag var?

Jag har gjort en anmälan på Lars Lithner som ligger hos överåklagaren i Malmö på utredningsenheten för polismål samt hos JO. Bif. denna.

Likaså har jag anmält polis Bo Andersson för tjänstefel och samtliga ledamöter i stiftelsen då de total brustit i sina uppdrag samt den man Robert Bladh som styrt stiftelsen både praktiskt och ekonomiskt utan att haft vare sig behörighet eller tecknanderätt.

Min rättegång styrdes som jag tidigare nämnt av Lars Lithners härskarteknik där lagar och förordningar om stiftelser ej var närvarande under förhandlingen, objektivitetsprincipen har han inte ägnat en tanke åt lika så att se till helheten och sanningen. Lars Lithner hade ett mål och det var att krossa mig och att vinna denna förhandling. Med sin auktoritet skrämmer han människor och leder in dem på det HAN vill att de ska säga vilket i många fall var långt bort från sanningen. I hovrättsförhandlingen där filmer från huvudförhandlingen visades kunde jag i lugn och ro följa detta spel han ägnade sig åt i tingsrätten. Hur kommer det sig att ni som ska döma inte ser igenom detta spel? Inte ser till helheten? Inte tar fram stiftelselagen och ser vad som står i den?  Att ni inte är intresserade av sanningen?

Som du vet så miste jag min 12 årige son i en tragisk olycka för tio år sedan och den läkningsprocessen är livslång för finna någon form att leva vidare och ett sätt att hantera sorgen pusslade jag ihop alla bitar i Nicklas liv och död, där varje pusselbit var lika viktig för att få ihop helheten. Jag är nu återigen i samma läge en stor sorg där många pusselbitar ska sättas ihop för att försöka förstå och få ihop hela detta rättspaket. Jag har verkligen grävt i hela polishuset med tillhörande arkiv och slask vilket har varit en mardröm med allt jag fann där, i media världen för att se vad de fick all osann information ifrån, bland vänner och bekanta för att där bilda mig en uppfattning om hur allt gått till på utsidan den tid jag var häktad. Begärt ut alla handlingar som finns både i tingsrätten och hovrätten om mig. Jag har också börjat få fram information från Kungälvs kommun där man lätt kan följa Roberts Bladhs förfarande sätt och hantering av stiftelsens pengar vilket Lars Lithner med polis Bo Andersson valt att utesluta helt i förundersökningen.

För att få ihop alla bitar i denna historia och för att kunna påbörja ännu en läkningsprocess så har jag några frågor även till dig som jag behöver få svar på:

# Hur är det möjligt att ni kan sitta och titta på utan att ingripa när Lars Lithner så fullständigt förnedrar, kränker och utövar sådan grov psykisk misshandel på mig?

# Hur många lagar och paragrafer får en åklagare bryta mot, hur många brottsliga handlingar får de utföra i tingssalen innan ni anmäler?

# Varför använde ni er inte av stiftelselagen när ni dömde mig?

# Objektivitetsprincipen existerar den i verkligheten?

# Är helheten viktig när ni dömer?

# Hur kunde ni tillåta att Lars Lithner blandade in en annan rättegång under hela tingsrättsförhandlingen? Den rättegång där sprängdådet mot min ex man förhandlades gick som en röd tråd igenom hela min förhandling. Bara under den första förhandlingsdagen nämnde Lars Lithner 27 gånger sprängningen och älskaren!  Ekobrottsmyndigheten både poliser och åklagare Lithner satt med som åhörare under sprängdåds förhandlingen i tingsrätten.

# Är det ok som huvudvittne att sitta utanför tingssalen i ett par dagar innan man själv ska vittna och prata ihop sig med de som ska in och vittna och att frun i fråga sitter inne i tingssalen och springer in och ut med post it lappar med allt som sägs där inne?

# När målsägande min ex man sitter i ett polisförhör under pågående utredning sitter huvudvittnet hans pappa Robert Bladh med under förhöret är det korrekt?

# Åklagare Lithner ville att jag skulle ha reseförbud vilket du beviljade, hur är det möjligt att kunna ta ett sådant allvarligt beslut ur tomma luften utan ett enda bevis på att det existerar i verkligheten?  Jag hade reseförbud i nio månader till dess hovrätten hävde det.

 

Ett samtal kring häktning, polisutredning, åklagareväsendet och förhandling ur ett människovärdigt perspektiv välkomnar jag! Finns många delar i detta som brister! Och kan jag bidra med min historia och berättelse så gör jag det gärna!

Till sist under slutpläderingen skrek Lars Lithner till mig att jag bär skulden om något mer barn blir påkört i trafiken i Kärna, att det är mitt fel om något mer barn dör! Jag miste min son genom att en notorisk fartdåre körde på honom på fel sida vägen ingen cykelbana i denna värld skulle räddat honom! Min son Nicklas fick inte ens en polisutredning, det var Lithners fru som var åklagare!

Dessa ord sagda av Lars Lithner har satt sig som djupa sår inom mig, han har verkligen gått över lik för att vinna detta mål och det är min 12 årige sons lik! Det finns inte ord..

Tacksam om du kan besvara de frågor jag ställt i detta brev

Med vänlig Hälsning

 

Christina Bladh

Blogg i detta ämne: www.kärnabomben.se

Bif.

Anmälan Åklagare Lars Lithner

Anmälan Åklagare Per Håkan Larsson

Global Pandemi slår hårt mot kvinnor

Läste i DN häromdagen att var tredje kvinna i världen någon gång har blivit slagen och var femte har utsatts för våldtäckt eller sexuellt tvång, enligt ny statistik från FN (utan skattning av mörkertalet). FN betraktar våld mot kvinnor som en global pandemi.

En annan FN-rapport (på 80-talet någon gång) visade på (fritt återgivet) att: Kvinnor utför 2/3 av allt arbete på jorden, får 10% av alla löner och äger 1% av all fast egendom (tror inte dessa siffror ändrats anmärkningsvärt mycket sedan dess). Omvänt blir det då att män utför 1/3 av allt arbete, tar 90% av alla löner och äger 99% av all fast egendom!

Tänker på begreppet ”oskuld”, om någon inte är oskuld så är den ju i skuld…eller i alla fall skyldig. Tror inte många tänker på vad ordet ”oskuld” egentligen har för innebörd eller varför det fortfarande finns kvar. En kvinna som inte haft sex är oskuld. Så fort hon haft det, ofta med effekten att bli gravid (exkluderat Jungfru Maria som blev det ändå) är hon i skuld…skyldig! Till vad och till vem? För inte så länge edan var ett barn utanför äktenskapet ”oäkta”…morsan i skuld och ungen oäkta! Göran Persson vår gamle statsminister sa ”den som är satt i skuld är inte fri”. Menade han då också alla kvinnor som mist sin oskuld…skyldiga och ofria? I vissa kulturer är det ju otänkbart att gifta sig med en kvinna som inte är oskuld. Vanligtvis efter bröllopsnatten har ju kvinnan mist sin oskuld och får då leva resten av sitt liv i skuld och ofrihet.

Det finns något inbyggt i vårt samhälle, vår kultur och vår historia som gör att vissa antaganden och beteenden mot kvinnor är accepterade, självklara och oemotsägliga! En osynlig maktstruktur som bibehålls generation efter generation, utan att vi ens är medvetna om den.

Vi pratar om kvinnor som föder, ammar och vårdar våra barn…vilket är en förutsättning för mänsklig överlevnad, vår reproduktion! Ungefär hälften av alla barn som föds är pojkar. Vad är det som gör att en del av dessa pojkar i framtiden kommer att begå övergrepp och våld mot kvinnor? En tanke kan ju vara att dessa pojkars handlande är en reaktion på hur deras mammor behandlats? Vad är det som skapat ett rättsväsen som redan från början sätter kvinnan i ett underläge inför män? En tanke kan ju vara att det är män som skapat normer, lagar och regler efter sina upplevelser och behov…knappast några unika eller revolutionerande tankar.

Kan då detta enormt stora kvinnlig skuldberg någonsin betalas tillbaka av till borgenärerna (män)? Är det dags att ge alla kvinnor generell skuldsanering så vi kan börja om från början? Att fortsätta som nu för mina tankar till en pervers mänsklig dödslängtan…en socialt och kulturellt betingad förlossningsskada. Tystnaden om hur många kvinnors situationer ser ut är nog farligare än deras situation i sig självt.

Den bedövande tystnaden från politiker och rättsmaskineri i Göteborg och Kungälv gällande Christina skrämmer mig! Dags att någon står upp och säger ifrån…någon inom rättsväsendet som har mod och kurage att säga ”det blev fel, låt oss ställa saker till rätta”., istället för att lägga ner alla anmälningar, överklaganden, och överprövningar som lämnats in!

Västra Götalands politiker, poliser, åklagare och domstolar…dags att vakna, öppna ögonen och reagera, ”det handlar om eran yrkesheder också”!

Reflektion

Historien med Christina har öppnat mina ögon till en värld som jag inte kunnat ana kraften och vidden av. Nu mer än någonsin inser jag vikten av att det finns en motkraft till den socialt dysfunktionella maktstruktur som så illa, år ut och år in drabbar många kvinnor.

Det är uppseendeväckande lite pengar och resurser politiker lägger på att motverka och lagföra våld i nära relationer. Trots feministiskt genustänkande politiker är stödet till kvinnojourerna försvinnande litet. Vilken politiker skulle acceptera motsvarande stöd och åtgärder till samhällsfunktioner mot en epidemi som årligen skördar 17 liv och orsakar 75 000 personers (så många kvinnor misshandlas årligen av sina män) lidande och oro? Det vore politiskt självmord!

Vad gäller lagföringen av män som begår våld och övergrepp mot kvinnor, finns en tysthets och feghetskultur som borde kunna ses i ljuset av att var fjärde polis som dömdes för brott mellan 2005 och 2011 hade begått sexbrott eller kvinnomisshandel, detta förhållande ligger skyhögt över vad resterande medborgare döms för.

Ett sätt att påpeka de missförhållanden som finns är att skriva till Justitieminister Beatrice Ask, Regeringskansliet, 103 33 STOCKHOLM. Det finns också en Nationell samordnare med relationsvåld, 103 33 STOCKHOLM att skriva till.

Vill du direkt stödja Alla Kvinnors Hus så sätt in en slant på PG 437 64 43-0 eller BG 5714-6078.

Alla Kvinnors Hus svar

Brevet:

Utifrån ett brev tillsänt Martin Nilsson..

Alla kvinnors hus är en organisation som arbetar med Brott i Nära relation.

Det brev som Carl Sandberg tillsänt Martin Nilsson tar vi helt avstånd ifrån. I brevet har han skrivit så att det kan förstås som att han representerar Alla Kvinnor Hus.

Carl Sandberg har inte med Alla Kvinnors Hus organisation att göra och har ingen anledning att uttala sig som om han representerar vår organisation. Dessutom finns det rena sakfel i den text där han uttalar sig kring vårt arbete och våra arbetsmetoder.

Vi tar avstånd från det brev Carl Sandberg tillställt Martin Nilsson.

Detta är mycket beklagligt och vi har ombett Carl Sandberg att skriva en rättelse till Martin Nilsson så att inte ytterligare missförstånd skall uppstå,

Stockholm 2013-01-14

Ann Isaksson

Verksamhetschef

 

Min JO anmälan

Sala 2013-01-13

Riksdagens Ombudsmän – JO

Box 16327

103 26 STOCKHOLM

Anmälan till JO avseende tjänstefel och jäv utövat av åklagare Per Håkan Larsson, Göteborg

Anmälare:

Martin Nilsson

KVA Salberga, Sala

Gällande:

-Åsidosättande av objektivitetsplikt, RF 1 kap 9§

-Jäv (jävkorruption)

-Underlåtenhet att i myndighetsutövning utreda och undersöka information som talar för misstänkts förmån.

-Undanvikande att upprätthålla rättssäkerhet genom godtyckligt utnyttjande av myndighets handlingsfrihet i att beakta allas likhet inför lag, saklighet och opartiskhet.

Bakgrund:

JO har fått en anmälan om jäv och tjänstefel av Christina Bladh på åklagare Per Håkan Larsson i Göteborg den 2012-10-10

JO svarade på den 2012-11-27 dnr. 5740-2012

Tjänsteanteckningar:

Telefonsamtal med Per Håkan Larsson, Ekobrottsmyndigheten, Göteborg. Han uppger följande. Han tjänstgjorde tidigare vid vanliga åklagarkammaren. Han handlade då ärendet där Thomas Bladh och Christina Bladh var inblandade. Han arbetade för drygt 25 år sedan på ett ICA-lager med bl.a. Thomas Bladh. Han umgicks inte vid den tiden med Thomas Bladh eller dennes mor och han har inte heller därefter haft någon kontakt med dessa. Han ansåg inte att han var jävig, men valde ändå att på eget initiativ ta upp frågan med sin närmaste chef. Han beskrev omständigheterna för chefen, som inte heller ansåg att det förelåg någon jävsituation. Att han tidigare arbetat på samma arbetsplats som Thomas Bladh har under resans gång varit känt. Christina Bladh har inte framställt någon jävinvändning mot honom. Det är först efteråt som hon väckt den frågan.

I tjänsten

Magnus Wickman

Föredragande

På JO:s hemsida står det:

”JO:s uppgift är att övervaka att myndigheter och tjänstemän (och andra som är anförtrodda myndighetsutövning) rättar sig efter lagar och förordningar och att de fullgör sina skyldigheter i övrigt, inte minst att de respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Man kan därför klaga hos JO om man anser att man själv eller någon annan blivit felaktigt behandlad av en myndighet och/eller tjänsteman vid handläggning av ärende. JO:s tillsyn tar främst sikte på förfarandet hos domstolar och myndigheter. JO överprövar inte innehållet i domar och beslut. Den som vill ha ändring i en dom eller beslut bör överklaga – vanligen hos en förvaltningsdomstol eller en hovrätt – snarare än att klaga hos JO.”

Saken:

Kom igen JO!

JO ringer upp åklagare Per Håkan Larsson, han berättar att allt är i sin ordning, och sen ”Vad som har framkommit i ärendet föranleder inga ytterligare åtgärder eller uttalanden från JO:s sida.”

Förstår att JO har mycket att göra och kanske skulle behöva betydligt mer resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Skall inte skriva JO på näsan att JO inte läst Christina Bladhs anmälan mot Per Håkan Larsson ordentligt… men har JO möjlighet så läs gärna igenom texten en gång till! Önskar komplettera med ytterligare information som finns på bloggen www.kärnabomben.se där finns en omfattande beskrivning om bakgrunden till Christina Bladhs och denna anmälan (kan inte sända kopior som bilaga till bloggen då det inte är praktiskt genomförbart för mig).

Christina Bladhs JO-anmälan:

Riksdagens ombudsmän-JO

Box 16327

103 26 STOCKHOLM

Anmälan riktar sig mot åklagare Per Håkan Larsson på jäv och tjänstefel

Anmälare:

Christina Bladh 670214-5142

Skadestånd:

ja

Saken:

Åklagare Per Håkan Larsson och min ex man Thomas Bladh 660620-4870 har känt varandra i ca trettio år då de gått i skolan tillsammans samt arbetat tillsammans under några år på Ica Eol i Kungälv. Även Thomas Bladhs mamma Monica Bladh 451001- xxxx känner åklagare Per Håkan Larsson då även hon arbetade på samma arbetsplats under dessa år. Åklagare Per                

Håkan Larsson företrädde de båda i mål 1400-K81731-11.

”Thomas Bladh sa när han fick veta att hans åklagare var Per Håkan Larsson: vilken tur jag har, av alla åklagare som finns får jag honom som jag känner”.

Per Håkan Larsson har försvarat Thomas Bladh och hans mamma Monica Bladh i mål nummer: 1400-K81371-11 vilket var en pågående polisutredning från 23 maj 2011 – 7 november 2011. Där jag Christina Bladh och en man som heter Kenneth Ljungberg stått som misstänkta och blev avskrivna först ett par veckor innan tingsrättsförhandlingen 8 november- 17 november 2011

Under denna tid gjordes en mängd anmälningar mot Thomas Bladh vilka samtliga hamnade på åklagare Per Håkan Larssons bord som snabbt såg till att lägga ner alla anmälningar som kom in på Thomas Bladh. Åklagare Per Håkan Larsson visste mycket väl om att han satt i en jäv situation och borde avsagt sig detta uppdrag omedelbart och att han dessutom tar sig an och tar beslut på nedläggning av samtliga anmälningar som kommer in på Thomas Bladh är än mer anmärkningsvärt och ännu en jäv situation. Här borde åklagare Per Håkan Larsson använt sig av försiktighetsprincipen (bäst att avstå från att delta i hanteringen av ärende).

Den 24 maj 2011 anmälde Kenneth Ljungberg Thomas Bladh för falsk tillvitelse 1400-K82467-11, då Thomas Bladh pekat ut Kenneth Ljungberg som den skyldige till attentatet mot honom 23 maj. Kenneth Ljungberg blev anhållen den 23 maj 2011 och därefter häktad till den 11 juni 2011 och senare avskriven från förundersökningen. Denna anmälan nedlagd av åklagare Per Håkan Larsson.

Den 7 oktober 2011 gjorde Christina Bladh en anmälan angående fysisk och psykisk misshandel och våldtäckt diarienummer: 1400-K166550-11 på Thomas Bladh. Denna anmälan skulle kompletteras ytterligare men istället väljer åklagare Per Håkan Larsson att omgående lägga ner denna anmälan. I mål nummer 1400-K81731-11 använder sig åklagare Per Håkan Larsson av att misshandel aldrig ägt rum som ett av sina tyngsta argument. Vilket är en logisk förklaring till varför han la ner anmälan, för hur ska han kunna lyfta misshandeln i ena målet och i det andra använda sig av att det aldrig existerat? Denna förhandling i tingsrätten där åklagare Per Håkan Larsson använde sig av att misshandel aldrig existerat, ägde rum endast fyra dagar efter nedläggningen. I misshandels anmälan fanns en mängd bevis såsom vittnen, läkarintyg mm. Där fanns också 285 hand skrivna papper från Christina Bladh som skulle vara med i både misshandelsanmälan och mål 1400-K81731-11, dessa hemlighetsstämplade åklagare Per Håkan Larsson och la i slasken, dottern Sophia Bladhs dagboksanteckningar och div skrivelser av henne vilka tydligt visat på den fysiska och psykiska misshandel familjen levt i sekrettes lades och även de ner i slasken. (beslagtag togs av polisen vid husrannsakan 20 juli 2011) Allt för att misshandelns existens inte skulle komma fram innan tingsrättsförhandlingen i mål 1400-K81731-11 där åklagare Per Håkan Larsson försvarade Thomas Bladh. Tilläggas kan att Christina Bladh fick vetskap om denna nedläggning först i slutet av december 2011 (nedläggning gjordes 8 november), alltså efter dom i mål nummer 1400-K81731-11.

Samma dag 7 oktober 2011 gjordes också en anmälan av Christina Bladh angående ett stort miljöbrott Thomas Bladh gjort sig skyldig till samt en anmälan på att Thomas Bladh anlitat ett kriminellt gäng för att skada Kenneth Ljungberg diarienummer: 1400-K162627-11. Även dessa nedlagda av åklagare Per Håkan Larsson omgående, trots en mängd bevis.

Joakim Bladh gjorde en anmälan på grov fridskränkning på sin pappa Thomas Bladh med diarienummer 1400-K169270-11, nedlagd av åklagare Per Håkan Larsson fyra dagar innan förhandlingen i tingsrätten i mål nummer 1400-K81731-11.

10 november 2011 gör Kenneth Ljungberg en anmälan om olaga hot diarienummer: 1400-K 192173 på Thomas Bladh efter det att han under tingsrättsförhandlingen i mål 1400-K81371-11 hörde att Thomas Bladh anlitat ett kriminellt gäng för att skada honom, vilket också Thomas Bladh bekräftade under denna förhandlig. I tingssalen hade Thomas Bladh vid sin sida åklagare Per Håkan Larsson som snabbt tystade ner det hela. Och den 25 november lades även denna anmälan ner av åklagare Per Håkan Larsson i brist på bevis. Då var denna händelse redan anmäld av Christina Bladh 7 oktober i mål nummer 1400-K162627-11 där en mängd bevis lagts fram, och åklagare Per Håkan Larsson satt bredvid Thomas Bladh i tingssalen när han medgav att han anlitat detta gäng ändock valde åklagare Per Håkan Larsson att snabbt lägga ner detta.

Sammanfattningsvis så är det dubbeljäv, först att Åklagare Per Håkan Larsson känner Thomas Bladh och hans mamma Monica Bladh sedan många år tillbaka, Monica Bladh och Thomas Bladh är målsägande i det mål som drivs av åklagare Per Håkan Larsson samtidigt kommer det in en mängd anmälningar mot Thomas Bladh som åklagare Per Håkan Larsson väljer att ta hand om och lägga ner, detta kallas jäv-korruption (utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning). Och fördel fick både åklagare Per Håkan Larsson och Thomas Bladh då åklagare Per Håkan Larsson styrde helt vad som fick komma fram och inte om Thomas Bladh innan tingsrättsförhandlingen, där de också använde sig av att t.ex. misshandel aldrig ägt rum.

I och med detta ser jag det också som att åklagare Per Håkan Larsson brustit i både missbruk av myndighetsutövning och objektivitetsprincipen.

Göteborg 2012-10-10

 

Christina Bladh är ingen advokat och kan inte uttrycka sig som en advokat skulle göra. Men så svårt att förstå innehållet i anmälan var det väl ändå inte  att ett ynka telefonsamtal skulle ge full klarhet för JO:s beslut att inte vidta ytterligare åtgärder mot åklagare Per Håkan Larsson?

Ingen hade väl i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att åklagare Per Håkan Larsson på ett sådant flagrant sätt bland annat skulle åsidosätta sin objektivitetsplikt. Per Håkan Larsson har inte rättat sig efter de lagar och förordningar han blivit utsedd att företräda. Till största delen handlar anmälan om mitt mål 1400-K81731-11. Jag hade inte möjlighet till informationen om Per Håkan Larssons jävsituation innan min rättegång. Oavsett vem som visste vad så har åklagaren kravet och ansvaret för att utreda och undersöka även sådant som talar för den misstänktes förmån… så har inte skett!

Per Håkan Larsson har också utnyttjat sin ställning att uppnå otillbörlig fördel för annans vinning (korruptionsjäv). Han har utan ordentlig genomgång, utan att ta del av målsägarnas (Christina, sonens, dotterns och Kenneth Ljungbergs) önskan om kompletterande förhör med tillhörande dokumentation, lagt ner deras anmälningar och respektive förundersökning i akt och mening att förhindra lagföring av Thomas Bladh. Utöver detta har åklagaren undanhålligt material gällande målsägande Thomas Bladh som skulle haft betydelse för domstolens bedömning gällande straffets längd och art i undertecknats mål 1400-K81731-11, samma i Christinas mål B 13014-11.

Fakta är att åklagare Per Håkan Larsson arbetat under tre till fyra år tillsammans på ICA Eol i Kungälv med Thomas Bladh och hans mamma Monica Bladh, bägge målsägande i mål 1400-K81731-11. Likaså att Per Håkan Larsson gått i parallellklass i samma gymnasieskola som Thomas Bladh. Räcker inte det? Räcker inte det ihop med Per Håkan Larssons partiska agerande? Med tanke på ovan omständigheter, hur är det möjligt att inte ens ifrågasätta Per Håkan Larssons opartiskhet, och utfallet av den?

Om nu inte Per Håkan Larssons agerande föranleder JO några ytterligare åtgärder eller uttalanden…vem kan då gör det? Om detta inte är något för JO, eller JO inte fått all information som behövs…kan JO då inte i sitt kommande svar meddela vart jag skall vända mig, hur jag ska agera och /eller vad som skulle behövas kompletteras i en kommande anmälan? Det ska väl ändå inte vara omöjligt att försöka få rättelse när grundlagens krav p saklighet och partiskhet åsidosätts av enskilda tjänstemän…i detta fall en åklagare?

Med vänlig hälsning

Martin Nilsson