Martin Nilsson – Sida 6

Resan Kärna-Kornhall del 1

Detta är nog mitt livs viktigaste och tyngsta inlägg jag någonsin skrivit, och någonsin kommer att skriva. Skulle kunna vara en berättelse från Neapel om Camorran där. Men det är från Kungälv om klanen Bladh här!

Trodde politiker och polis i Kungälv, Göteborg skulle kunna ta itu med de oklarheter som har förekommit i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne. Så har inte skett och kommer troligtvis inte heller att ske inom rimlig tid (preskriptionstiden). Så…då får jag väl prova en annan väg och beskriva en liten del av allt som hänt här på min blogg.

Kungälvs kommun hade 2006 beviljat 3,2 miljoner kronor till stiftelsen Nicklas Bladhs Minne för byggnation av en ”gång och cykelväg” mellan Kärna och Kornhall.

Nu var det så att Christinas exsvärfar Robert Bladh ville göra kompisen kommunalrådet Anders Holmensköld en tjänst. Kommunalrådet ville ha en ”gång och cykelväg” mellan Kalvegrinna (stora vägen) och en fritidsgård han startat i församlingshemmet vid Torsby kyrka. På den tiden mellan 2006-2009 var Anders Holmensköld kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat, Kärna.

Anders Holmensköld var också kommunalråd i Kungälvs kommun och hade från början varit med om att bevilja ovan 3,2 miljoner kronor. Han satt också i styrelsen för stiftelsen till Nicklas Bladhs Minne (vilket Robert Bladh aldrig gjort), så det var inget problem att ”fixa till” så att Robert Bladh (utan behörighet eller styrelsebeslut) på eget bevåg kunde avsätta ca 1 miljon kronor från de 3,2 miljoner som var beviljat för sträckan Kärna-Kornhall till sträckan Kalvegrinna-Torsby Kyrka…bara att köra på!

Kungälvs kommun har naturligtvis aldrig varit med på eller godkänt något bidrag till Kalevgrinna-Torsby Kyrkans sträckning.

Anders Holmensköld satt alltså på 3 stolar samtidigt: Kommunalråd i Kungälvs kommun, styrelseledamot i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne och Kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat. Han var också den enda som fick all stiftelsens post till sig på Tulpanvägen (mellan 2005-01-14 – 2012-11-20)…han hade total koll på läget och tillgång till stiftelsens konto.

Robert Bladh har under ca 15 år varit gatuchef i Kungälvs kommun och fram till 2011 fortsatt att ”konsulta” åt kommunen (sjukskriven 50%). Så Robert Bladh hade både koll på läget och visste hur en slipsten skulle dras.

Christina skrev på den tiden fakturorna från Panrab (där Christina var suppleant och maken Thomas VD). Hon gjorde som vanligt vad svärfadern och maken sade till henne att göra. Så hon fakturerade stiftelsen för utfört arbete och betalde sen de som hade utfört arbetena, inklusive sin egen make.

I rättegången mot Christina ville ingen av alla de 18 kallade vittnen överhuvudtaget kännas vid någonting. Cykel och gångvägen till Torsby kyrka, den undveks noggrant att tala om ”vilken sträcka”?…vi vet inget om några pengar…det var Christina som skötte allt”.

Det var barnsligt enkelt för åklagare Lars Lithner att bevisa Christinas skuld, med 18 vettskrämda vittnen som bara hade Robert Bladhs instruktioner att gå på, för att klara sig själva från en möjlig framtida påföljd.

ALLA transaktioner Christina fällts för har gått genom familjens företag Panrab (där maken var VD och Christina suppleant).

Det som kunde bevisa motsatsen och att dessa 18 vittnen inte varit riktigt sanningsenliga hade åklagaren Lars Lithner ”glömt”! Företagets bokföring gick inte att få fram till någon av Christina rättegångar. Polis Bo Andersson kunde garantera att den inte heller fanns hos någon eller någon annanstans. Christina fann dock hela företagets bokföring hos ”bokföraren” i polishuset EFTER hennes Hovrättsdom!

Företaget och då indirekt maken samt svärfadern förfogade över de av stiftelsen Nicklas Bladhs Minne inbetalda medlen…men CHRISTINA FICK SOM STRAFF BETALA TILLBAKA 1,5 MILJONER KRONOR TILL STIFTELSEN FRÅN SITT KOMMANDE BOHAG…FÖR NÅGOT HON ALDRIG ”SETT RÖKEN” AV! Rätta mig om jag har fel.

Svärfadern Robert Bladh har dessutom använt Panrab som bulvan (målvakt) till att fakturera sådant han själv inte kunnat, då det annars hade blivit för uppenbart att han egentligen jobbade heltid (100%), trots att han var 50% sjukskriven (konsultarvodena från bland annat kommunen upptog redan mer än 50% av hans arbetstid). Pengarna tog han sen ut ur Panrab i form av material och annat som han lät Panrab fakturera. Christina har med andra ord tvingats betala ex svärfaderns fina uterum och renoverade villa.

Christina har visat på en massa delikata felaktigheter i hennes förundersökning och rättegång. Anmält vittnen för mened, åklagare för tjänstefel o.s.v. o.s.v.

ALLT HAR SÅ GOTT SOM LAGTS NED!

Kanske beror det på att polisväsendets och åklagarnas allergi mot att rätta till misstag. Kanske beror det på att Robert och Thomas Bladhs kontakter inom polisväsendet ”fixat och trixat”…vilket naturligtvis vore alltför osannolikt för att vara sant!

Men sant är att Christina Bladh har fått ett orättfärdigt fängelsestraff på 2,6 år, och att hon fått betala 1,5 miljoner kronor för ett kalas som hon själv aldrig blivit bjuden på!

Därför skriver jag

Det är en underlig känsla att sitta här och skriva om vad Christina har upplevt. Många frågar sig säkert varför jag gör det…med vilken rätt jag gör det…varför fortsätta älta? ”Han som gjort ett sådant förfärligt brott…vem är han att överhuvudtaget uttala sig?”

Jag gör det, för det förtroendet som Christina och hennes barn gett mig. Historien om en verklighet utanför all sans och vett. Jag gör det för att Christina själv inte orkar mer…inte nu. Det var jag som la bomben…inte för att skada eller döda, utan för att väcka uppmärksamhet åt något jag såg höll på att urarta till en katastrof. Något jag själv inte klarade av att hantera. Det gick riktigt fel, och jag har rättvist fått en rejäl påföljd för det. Men min handling har också utnyttjats på ett osmakligt och hänsynslöst sätt, till att förvanska, dölja och föreneka Christina och hennes barns omänskliga levnadsförhållanden, familjen (klanen Bladhs) kriminalitet samt åklagares (Per Håkan Larsson och Lars Lithner) jäv och godtyckliga myndighetsutövning.

Jag känner ett ansvar inför denna historia, som ingen vill höra…varken nu eller förr. Det duger inte att lägga locket på, och per automatik lägga ner alla utredningar, som skulle skänka klarhet i vad som gått fel, och vad som behöver rättas till. Det är inget fel på poliserna i Västra Götaland…felet sitter högre upp.

Det jag skriver är ingen historia från förr. Något från inkvisitionens 1400-tal, med kvinnor som bränns på bål. Det är skrivet nu, så nära i realtid det bara går. Alla finns…alla lever och verkar här och nu! Vår framtid kommer att läsa detta innehåll på ett helt annat sätt, än vad du som läsare gör nu. Kanske någon i framtiden kommer att utbrista ”Vad förskräckligt…hur kunde detta ske…varför gjorde då ingen något…vart var rättsväsendet, samhället och kuraget?” Tiden är nog inte mogen ännu, den ligger för nära oss. Vi har svårt att ta in, och få perspektiv på vår egen samtid. Den berör oss här och nu…det svåraste stället att befinna sig på…att ta itu med! Samma princip från denna bloggs microperspektiv till ett världsligt macroperspektiv, Guantanamo…idag?

I denna den bästa av alla världar…om jag får önska mig något:

Politiker och de beslutfattare inom rättsväsendet i Västra Götaland, agera här och nu. Bringa klarhet i vad som egentligen har skett i Kungälvs kommun både med stiftelsen Nicklas Bladhs minne och med avfallshanteringen. Sluta att uppföra er som konflikt rädda curlingföräldrar till de misstag som har begåtts!

Överlåt inte till framtiden att fördöma gårdagens oförmåga att lösa vår egen tids misstag!

Väninnors Svek 2

Christina hade egentligen bara två riktigt nära väninnor Ann-Sofi och Britta. Dom var också ”godkända” av maken Thomas. Med dom kunde hon få åka på kurser, fester och andra tillställningar med. Det var dom som visste mest om hur det var med maken, det var dom som Christina anförtrodde sig mest åt. Familjen Bladh och Brycke hade också rest mycket tillsammans, bland annat Turkiet, Kanarieöarna, Thailand, USA och till fjällen på barnens lov.

Britta och Christina hade haft flera Reiki kurser och en del föredrag ihop hemma hos Christina. De kurserna hade även till exempel kommunalråd Anders Holmensköld, Brittas make Daniel, Sven Berntsson, maken Thomas och hans mamma gått på. De som i polisförhören fördömde och tog avstånd från det dom tidigare uppskattat och själv använt sig utav.

Själv säger Britta i polisförhören 2011-07-28, 10:25

”och…jättefina kurser verkligen, väldigt fin nivå. Där det var, den här världen kan vara rätt flummig och rätt hysterisk och fanatisk och det var ingenting sånt som då var aktuell för varken mig eller Christina för det var bara det enkla och det naturliga som var som hon ville lära ut liksom, att det var väldigt enkelt att hjälpa sig själv. Jag vet inte hur mycket du är insatt i…men det är väldigt populärt nu för tiden med meditation med…yoga. Och sådant där för att hitta självläkning liksom”. ”Det var på det planet det var. Hon, som sagt var, fruktansvärt bra ledare, så hon kunde verkligen lära ut och få folk att, hon hjälpte jätte många grymt var det. Hon hjälpte folk att hitta styrkan i sig själva liksom så att de kunde klara upp sina liv. Hon ville…hon sa ju det till mig flera gånger att…absolut så ville hon att Thomas skulle göra det också, det var ju det viktigaste egentligen, att man har familjen runt sig som också fixar sig själva liksom, men han var med vissa gånger sedan så ramlade han tillbaks, så var han med, ja det gick så här fram och tillbaka hela tiden”.

Britta berättar vidare att hon tror Christina blivit misshandlad:

”Hon sa t o m att han hade slagit henne, vid ett par tillfällen och varit så där elak i orden då. Och detta tror jag, eller det har hon sagt själv också, att hon försöker dölja det så gott det gick för omgivningen och för sina vänner, för det var ju ingen som ville umgås med dem då om vi såg hans sida fullt ut”. ” Då vill man ju som kompis bara åka rätt ner och suga tag i henne liksom, nu tar vi dig, men då var hon så livrädd för Thomas. Hon sa, för hon hade sett så många fall där kvinnan inte fått den hjälp hon behöver runt sig då från samhället, då mannen söker upp och har ihjäl kvinnan, hon var helt säker på att det skulle bli så. Det var det som hon hänvisade till hela tiden, då kommer jag att dö, jag kommer dö, om ni kommer ner till mig nu då har jag tjallat och då kommer jag, då kommer han ha ihjäl mig. Hon var helt säker på det och det var så hon sa till oss.

På polisens fråga om hur Thomas relation till barnen hade varit svarade hon:

”Urusel, han har aldrig vari med på några skolavslutningar, har aldrig varit med på några uppträdande, aldrig på matcher, ingenting. Han har aldrig ställt upp dem.” ” han svär och han kan säga, han svär jätte mycket över dem och säga att de inte är någonting värda, och…äh…ja trycka ner dem…jag har aldrig hört det men Christina har berättat och ”min dotter” har berättat också, och vi hade spelat in vid något tillfälle också sådär, men tagit bort det sedan”.

Britta tyckte synd om Christina…mig gillade hon inte:

”Christina behöver vård…och jag kan känna att jag hoppas att den här Martin far och flyger allvärldens väg, för han är inte bra för henne”.

Britta hade också läst tidningarna, så ”fakta” flödade fritt angående ”stiftelsen” och Christina.

”Ja det är en fantastisk fin grej, men om hon har tömt kontot och lagt dem i annat land eller vad som helst, så är det riktigt supersjukt…å jag kan säga jag vill aldrig mer se…jag vill aldrig mer träffa henne”.

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”Och det har du läst i tidningen?”

”Ja, jag läste där jag har inte pratat med Christina om det heller”.

Såå…egentligen var det tidningsskriverierna som var anledningen till att Britta tog avstånd från Christina. Men inte bara det…Britta var också svartsjuk!

”…fast nu var Martin med också, i och för sig kan jag väl säga att jag aldrig riktigt tyckt om honom, för han har ju stört, han har ju kommit in och stört”

”Om det är två och ett halvt eller tre år sedan, kommer jag inte exat ihåg, men jag minns det så tydligt för jag minns det att jag var irriterad precis som en väninna kan vara när det kommer in en man i en annan kvinnas…eller väninnas liv liksom”

”…i takt med att de började umgås så var min vänskap inte så noga längre”

”Ja jag gled bort där liksom, och jag frågade flera gånger…för Ann Sofi fick den där Martin. Det var helt ok av någon konstig anledning, men jag fick inte det”

”Men jag blev hela tiden…hon sa hela tiden, javisst självklart, det är klart att du ska få det…vi säger till nästa gång och vi säger till, men jag fick aldrig veta det, jag bara veta det efteråt hur kul de haft liksom, men jag fick aldrig vara med. Och det förvånade mig jätte jätte mycket då, varför jag inte fick vara med”

”Vi åkte till Mundekulla i alla fall, det blev egentligen att jag fick vara med ungdomarna och hon och han var med varandra hela tiden. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade väl i och för sig kul, det var en rolig kurs vi gick på, men jag hade velat vara med henne”

”han sa då liksom att ”ja, hur länge har du jobbat liksom på Hagabadet”, ”jag har varit där fyra år” och då tyckte han liksom att ”ja, varför det, hur kan du stå ut så länge där” liksom han jobbat på Sturebadet då, det är ungefär samma sak då. ”Där var jag i ett halvår och sen…det är ju bara slasket som jobbar liksom på sådana ställen”. ”jaha” sa jag men…då blev jag arg då liksom, ja det är verkligen inget slask som jobbar liksom på Hagabadet. Dom är jättenoga med vad dom tar in för folk och det är superfina människor där, det håller jag inte med om liksom och sen tyckte jag att han var jätte dum efter det, för jag tycker att så säger man liksom inte till mig och mitt jobb och mina kollegor”.

”och då tyckte jag att det blev en sekt av det, när bara viss och de skulle göra grejer då…lite sjukt så…sen vet jag inte jag, jag kommer inte ihåg vad de gjorde en men när inte alla får vara, när det inte öppet för för alla och sådär då är det ju liksom lite konstigt”

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”När blev det så att säga stängt för andra?”

”Det tyckte jag det blev när han kom in i bilden, så fram till dess att han trädde in i där så visste jag vem hon var trodde jag…”

Efter Brittas förhör blev alla runt Christina sekten…och jag sektledaren. Åklagaren fick styrkt ” det finns ingen som talar för Martins uppfattning om att Christina skulle varit utsatt för misshandel av maken”

Britta 40 år…???

När verkligheten blev en efterhandskonstruktion

Mitt brott är inget jag är stolt över eller vill försvara. Jag är djupt bekymrad över mitt eget handlande. Har all anledning att ta mig en riktig funderare över vad jag gjort, och hur jag i framtiden bättre ska hantera liknande situation. Brottet har öppnat ett helt universum inom mig…att jag kunde bli så bestört, irrationell och panikslagen.

Dåvarande läge kunde liknas vid en gisslansituation. Kunde inte prata med maken Thomas, det skulle vara en direkt fara för Christinas liv. Kunde inte prata med någon annan heller, utom då Christinas två närmaste väninnor (se nästa inlägg Väninnors svek 2, och tidigare inlägg Väninnors svek 1). Anledningen var Christinas rädsla för att någon i så fall skulle gå och prata med Thomas, ”prata honom tillrätta”. Det hade hon tidigare haft flera riktigt dåliga och smärtsamma upplevelser av. Att gå till polisen var det inte tal om ”Thomas känner folk överallt och kan dupera vem som helst…han får tag i mig vart jag än skulle fly”. Christina bokstavligen bad på sina bara knän ”gå inte till polisen…du vet inte vad du utsätter mig och barnen för…du har aldrig mött någon som Thomas…du fattar inte vidden av vem han är”. Så här i efterskott vet jag att hon hade rätt.

Mitt brott har exponerat ett helt universum, som jag tidigare inte lagt märke till…om kvinnosyn, rättsväsen och samhälle…om saker man bara inte pratar om.

Författarna Johanna Langhorst och Pernilla Glaser skrev i DN Debatt den 7/5-13. ” När någon ger språk och substans är ett fenomen som existerat länge, som miljöförstöring, rasism eller kvinnohat, är det enklast att börja prata om något annat. ”är det verkligen så farligt?”, ” Varför ska just du prata om det här?” , ”Om det vore så illa hade vi ju gjort något åt det för länge sedan.” Detta skrivet i anknytning till Maria Svelands bok ”Hatet”, och då lämpligheten att föra samtal om dessa hatfrågor och vem som i så fall har rätt att föra de samtalen.

Exakt så var min upplevelse när jag under mer än två års tid försökte prata om situationen för Christina och barnen ”Varför bryr du dig?, ”Hon kan ju bara gå där ifrån…det är ju hennes val…inte ditt”, ”Polisen och kvinnojourerna är de som ska ta hand om det…inte du”,. ”Det är jävligt sorgligt hur dom har det…men kan vi inte prata om något mer upplyftande”.

Det är mycket jag kommit fram till under den här resan. Omfattande insikter, tung undervisning och hårda läxor. En stötande kvinnosyn, ett svagt rättsväsende och ett blundande samhälle. Att gamla mansdominerande sociala mönster till stor del styr hur rättsväsendet handskas med utsatta kvinnor. Hur manliga ”nätverk” effektivt styr information och media så att den ”rätta bilden” kommer fram. Hur det görs så mycket för att dölja och maskera en brutal nuvarande närvarande verklighet för många kvinnor. Hur oerhört aggressivt bemötandet blivit när jag öppet och naket berättat vad jag upplevt och känt…en berättelse ingen ville höra. Min verklighet blev en efterhandkonstruktion.

Även om något är svårt att prata om eller ingen vill prata om det, så ska jag aldrig mer tiga, hålla tyst och bara grubbla över det själv…ALDRIG!

P.A.S Parental Alienation Syndrome

”Många undrar varför barnen deltagit i sekten runt Christina. För oss som sett förändringen av dem från goa o snälla barn till mer ilsket och aggressivt beteende finns inget som helst tvivel om att de fallit offer för Parental Alienation Syndrome (PAS).”
Citerat direkt från Kärna Bomben – Fakta Om Förövarna bloggen.

Egentligen vet jag inte om jag orkar bemöta allt som skrivs på bombfaktabloggen? Är så trött på dessa ihärdigt förbittrade män och detta hat…men det är väl också deras syfte. Läste Sophias inlägg på sin blogg! ”PAPPA, NEJ!” den talar för sig själv. Tog reda lite om PAS…det hon tillsammans med brodern skulle ha fallit offer för.

Richard A. Gardner utvecklade på 80-talet tänket bakom Parental Alienation Syndrome. Han ansåg att sexuellt umgänge med barn inte nödvändigtvis innebär ett övergrepp eller trauma för ett barn.

-Gardner ger vägledning till pappa: ”Han måste förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili.”

–Gardner ger till tips till mamma: ”Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteende hos dem som inte förgriper sig på sina barn”.

-Gardner ser på barn: ”Barnet som utsatts för sexuella övergrepp anses allmänt vara ett brottsoffer, trots att barnet kan ha tagit initiativet till sex och förfört den vuxne”.

I och med dessa utgångspunkter menade Gardner att en stor grupp pappor felaktigt förlorat umgängesrätten med sina barn. Barnet bör då flyttas till den förälder som barnet tagit avstånd ifrån, som ett sätt att avprogrammeras.

Det ingår inte i klanen Bladhs moraliska samhällsansvar att värna varken om natur, familj eller barn. Inte svårt att förstå hur en kille som Gardner attraherar klanens självbild och strategi.

Som kuriosa kan nämnas att Sveriges motsvarighet till Gardner, läkaren och professorn Nils Göran Areskoug menar att feminismen är en global störning på psyknivå. Feminismen skulle rättfärdiga ett sjukt föräldrabeteende som genom en kollektiv psykos vunnit politiskt stöd.

Spretar lite hit och dit med klanen Blads samhällsbärararrangemang. Intressant hur klanen får ihop, dels att vilja representera kvinnojourer som Alla Kvinnors Hus (vilket i och för sig var ett bluffbrev) och samtidigt luta sig mot och vurma för Gardners PAS.

Enda sättet att handskas med psykopater på denna nivå, är att lägga ihop alla fakta dom översköljer en med…som var och en kan låta helt vettigt…men tillsammans bildar de en morbid sörja, helt skild från alla vedertagna moraliska och etiska normer.

Naturligtvis är jag inte något levande diagnosinstrument att avgöra exakt vad och vem som är psykopat. Problemet är att jag inte kan hitta något bättre ord för vad jag sett och upplevt. Så tills vidare, i brist på annat så använder jag ordet psykopat.

Vem är alienerad? Läser Sophias blogginlägg ”PAPPA,NEJ!” och grunnar vidare…

Illusion & fakta

En sak som jag undrat mycket över är Christinas roll i familjens bolag? Thomas Bladh var VD-styrelse (även om det var pappa Robert som låg bakom det mesta) och Christina suppleant. Finns det någon annan oredovisad överenskommelse på att så inte skulle vara fallet?

Likaså i stiftelsen? Christina satt i styrelsen. Ett styrelseuppdrag tillsammans med andra styrelsemedlemmar. Alla i styrelsen hade väl lika ansvar och tillgång till samma information som Christina? Ytterst ansvarig borde vara ordföranden? Sven Berntsson är den som innehaft den posten i alla år.

Christina var en av två kvinnor i ett gäng adrenalinstinna alfahanar, ekonomiskt äventyrliga entreprenörer och maktsträvande män.

Robert Bladhs analys på Kärnabombenfakta bloggen: ”Hur kan någon få sån fullständig kontroll över alla familjens handlingar så att det varit möjligt med alla dessa blufftransaktioner frågar sig vän av ordning och det frågar vi oss själva. Thomas och jag ställer oss först i kön som har blivit förda bakom ljuset och det är ju vi som är de som verkligen blivit lurade och drabbade. Tills idag finns 2 st. välfyllda A-4 pärmar med olika oegentliga handlingar”.

Att läsa ovan text, får mig att associera till ett par efterblivna dyslektiska byfånar! Det är ju patetiskt! Fått…vadå?? Har dom inget eget ansvar? Eftertankens kranka blekhet borde få dessa drabbade män, att främst fråga sig om de inte så snabbt som möjligt borde ställa sig först i kön till den myndighet som har möjlighet att utse varsin förmyndare åt dem! Har de under 20 års tid haft så dålig koll på vad som händer och sker runt omkring dem är de knappast kapabla till att ha hand om varken sig själva, sina egna eller andras ekonomier. Till råga på allt har de samlat ihop två stycken fulla A-4 pärmar med misslyckanden…i att hålla reda på vad som hänt och skett i de egna bolagen under 20 års tid… är det något att briljera över?

Så…enligt Robert Bladh har alltså ”en ljugande, insmickrande kvinna under 20 års tid lurat skjortan av svärfadern Robert, maken Thomas, sina barn, sina föräldrar och släktingar, sina döda farföräldrar, hela sin krets av jasägare och puss-puss, älska-älska, kram-kram-sägare, samt alla dom som jagat henne med krav om betalningar och inkasso t.ex. skattemyndigheten, kronofogdemyndigheten, tingsrätten, länsstyrelsen, boverket, försäkringskassan, stiftelsen ”Nicklas Bladhs minne”, bokföringsbyråer med revisorer, advokater för likvidering, alla kreditgivare, alla leverantörer till bolagen, alla samarbetspartner, alla beställare mm mm”…ingen hemma på 20 år…snyggt jobbat

Men det bästa illusionstricket måste ju ändå vara när Christina totalt lyckades förvrida huvudet på sin make. Helt av banan… så till den milda grad att han inte hade en aning om vart han hade varit, eller vart han hade arbetat någonstans under fyra år? Inte heller vart pengarna till deras miljonbåt kom ifrån eller vart pengarna till deras andra kvartsmiljonbåt kom ifrån, en lyx BMW för över halvmiljonen, kvartsmiljon Chevy-Jeep, en för flera miljoner ombyggd ladugårdsbyggnad, mm mm… ”Hade ingen aning… VA BA?” Lyxresorna till las Vegas, Mauritius mm mm…vart kom dom pengarna ifrån? ”VA BA?” I polisförhören berättade Thomas att Christina brukade sticka åt honom några hundringar då och då i fickpengar, han hade inte ens eget kontokort…”VA BA?”

Christina lyckades till och med under sin rättegång förhäxa Robert Bladhs, Thomas Bladhs, kommunalrådet Anders Holmenskölds och frifräsaren Sven Berntssons minne, intellektuella spänst och verklighetsuppfattning till att hamna på en rohypnol drogad amöbas nivå! Ovan fyra gentlemän unisont i kör: ”Vi vet ingenting… ööööö…det var hon…ööööö…Christina…VA!

Vilken bitch GRABBAR!!!

Gnällblogg

Kan faktiskt förstå och hålla med om att min blogg är lite av en gnällblogg. Ämnena är tunga, ibland svårförståeliga och speglar knappast ”solen i ögonen”, men för mig är det viktiga och väsentliga teman.

Det finns två bloggar till som kommenterar mitt tema ”Mitt bombade tonårsliv” som drivs av dotter Sophia, och ”kärnabombenfakta” som drivs utav svärfadern, farfadern och pappan Robert Bladh (fortsättningsvis namnger jag personer, allt skrivs ut där).

Ni som läser och följer dessa bloggar (över 5000 st. bara på min blogg) är ju i ett historiskt unikt läge… att få följa så olika verklighetsbeskrivningar från så helt olika håll. Snart kommer nog sonen Joakim också loss med sin blogg. Alla har handlat och handlar utefter sina sanningar, och sina övertygelser… vad som är rätt och riktigt lär ju framtiden få utvisa.

Sophias blogg ”Mitt bombade tonårsliv” är i mitt tycke en fin och rörande skildring av hennes liv, både allvar och humor. Hennes inlägg ”SAKNADEN EFTER NÅGOT MAN ALDRIG HADE” griper tag i mig. Ett fint förlåtande inlägg till sin egen pappa. Kan också rekommendera inläggen ”Sveket…”, ”Bomben part 3” och ”Varför kan dem bara inte släppa det?”. Ofrånkomligt blir jag naturligtvis både rörd och tagen av det hon skriver…men också så oerhört sorgsen och ledsen över att hennes egen pappa inte såg vilken fantastiskt fin och begåvad dotter han hade. Inte såg han heller vilken fantastiskt fin och begåvad son han hade. Det är en tragedi! Det strider så galet mot hela vår natur…mycket har gått så fruktansvärt fel!

Robert Bladhs blogg med kärnabombenfakta avviker något från Sophias och min. Ett helt annat uppsåt, perspektiv och sensmoral… andas lite tragedipornografi. Som jag uppfattar den är syftet mest att kränka, hämnas och försvara ”ni skall veta vem ni har att göra med” som Robert sa till Sophia när hennes mamma Christina blev anhållen. Det jag saknar är vad Thomas ”offret” Bladh själv tycker och känner. Har hittills inte sett eller läst något av det. Nåja…Robert är ju van att styra och ställa. Han var till och med närvarande och behjälplig vid flera av Thomas polisförhör. Tänk om Christina fått ha pappsen med på sina förhör?

Karnabombenfakta är också en informativ blogg. Har tidigare hävdat att mina och Christinas utredningar, domar och påföljder har kantats av mygel och förvanskning. Det låter konspirationsteoretiskt att påstå så, nästan som att skylla ifrån sig. Starkt och rakryggat när bloggen bekräftar mitt påstående. Robert skriver följande ”Vi hade även privata kontakter med kriminalare i vår bekantskapskrets och dessa gav sådana tips som att hoten var väldigt amatörmässigt utförda”… inte bara en kriminalare! Återkommer till nämnda hot i senare blogginlägg.

Kärnabombfakta speglar också ”psykopaters grepp” i bemärkelsen ”strategi”. Har fått en hel palett av uppslag från deras blogg att fortsätta mitt skrivande utifrån!

Kriminalinspektören kollar youtube

Intressant att leta bortplockat material (slasken) hos polisen Där hittade jag en tjänsteanteckning från kriminalinspektören Lotta Börjesson. Hon mår inte bra…hon har tittat på Youtube. Detta är den 2011-08-30. Lotta skriver:

” det har idag, 2011-08-30 kommit till polisens kännedom att det finns en film på youtube under sökordet soffan646.

Filmklippet är ca 3 minuter lång och heter ”Our life”. Sophia Bladh känns igen på filmen. Sophia Bladh är 14 år. Our life är en gangsterinspirerad musikvideo.

Musikvideon handlar om hämnd, att Robert, Monica och Sven inte längre är deras vänner, spring eller skjut och snart skall trädgårdstomten ner. Syftar ev till Monika och Roberts trädgård.

Per telefon tog jag Lotta Börjesson kontakt med Pernilla Nilsson socialsekreterare vid barn- och ungdomsenheten vid Kungälvs Kommun. De har ett pågående ärende för familjen Bladh.

Jag informerade henne att det inte känns bra att en 14-årig flicka finns med i en film där man pratar om hämnd och bomber med tanke på att hennes pappa fick benet avsprängt och där modern är skäligen misstänkt för medverkan i sprängdådet”.

Sophia tog bort videon från youtube. Om hon inte gjorde det fanns ju möjligheten att hon skulle flyttas till ett helt okänt familjehem någonstans i Sverige. Hon bodde vid detta tillfälle hos sin moster i en välkänd miljö och kunde där fortsätta sin skolgång i en miljö hon är uppväxt i.

Här saftar Lotta på ordentligt…”gangsterinspirerad musikvideo”, hennes pappa fick benet avsprängt”, ”modern skäligen misstänkt för medverkan i sprängdådet”!

Vad är gangsterinspirerad musik? Pappans ben skadades och var inte bortsprängt. Det fanns ingenting som tydde på att hennes mamma var involverad i sprängdådet, jag om någon borde väl veta det i så fall.

Ännu en gång censurerades information som kunde påverkat både min och Christinas rättegångar. Samtidigt får de sociala myndigheterna en felaktig bild av situationen vilket naturligtvis påverkade deras beslut angående relationen mellan Christina och hennes dotter.

Men kanske det värsta är nog att Lotta hindrat Sophia att uttrycka sin förtvivlan, frustration och ilska som hon gjort på ett helt lagligt sätt. Sophia har idag en egen blogg, och jag hopas att hon där kan lägga upp sin nya schysta musikvideo.

Underlaget för anmälan på miljöbrottet i Kungälv

Fick brev ifrån Kenneth ”den utsatte” han frågade om jag kan tänka mig att lägga in underlaget till den anmälan han gjorde på det miljöbrott som begåtts i Kungälv. Självklart gör jag det!

Hej Martin

Skickar över underlaget på den anmälan jag gjorde på miljöbrottet i Kungälv, jag hoppas att det är av intresse för dig att få den utlagd på din blogg, jag vet att det är många som vill ha fakta om detta miljöbrott och din blogg passar bra att få ut den informationen.

Kenneth Ljungberg

Anmälan av Miljöbrott ÅVC Munkegärde, Kungälv samt döljande av detta miljöbrott

De 8 som anmäls är:

Thomas Bladh var den som åtog sig att gräva ner det miljöfarliga avfallet och också den person som utförde själva handlingen tillsammans med chauffören Mats på Kungälvs transporttjänst.

Per Malmer var beställare av jobbet för att bli av med allt farligt avfall från sin skrotgård.

Thomas Tjellström arbetade med miljöcertifiering på Järnmalmer AB var den som behövde rensa rent skrotgården för att kunna miljöcertifiera Järnmalmer AB, visste mycket väl om att rensningen av de farliga avfallet inte gick lagligt till.

Robert Bladh visste om nedgrävningen av det farliga avfallet och ansvarar för nycklar på åvc, det var också han som gick in och mörkade brottet för Kungälvs kommun för att skydda sig själv och sin son Thomas Bladh, Robert Bladh har i många år arbetat som miljökonsult för Kungälvs kommun.

Gunnar Wegen den som mörkade händelsen för miljö och hälsan och länsstyrelsen för att skydda sig själv som avfallschef på åvc Munkegärde och sin vän och medarbetare Robert Bladh.

Peter Bengtsson som även han valde att skydda sin chaufför Mats och även Thomas Bladh, då hans företag Kungälv transporttjänsts lastbil användes för transporten av det farliga avfallet samt att Kungälvs transporttjänst ansvarar för driften på åvc Munkegärde.

Anders Holmensköld är kommunalråd i Kungälv och fick vetskap om denna händelse nov 2011 han valde att kalla det djävulsk information istället för att göra en anmälan, även han mörkar detta för att skydda sig själv och Kungälvs kommun där han är chef.

Anmälare:

Kenneth Ljungberg (arbetade tidigare som platschef på Järnmalmer AB). Anmälan gjord tidigare av Kenneth Ljungberg till Per Kaarle, miljöchef på Miljö och hälsan i Kungälvs kommun november 2010.

Tidpunkt för miljöbrottet:

Juli 2003

Plats:

Stora mängder miljöfarligt avfall nergrävt på ÅVC Munkegärde i Kungälv, ansvarig för denna tipp är Kungälvs kommun och drivs av Kungälvs transporttjänst AB.

Material som grävts ner:

86 stycken freonfyllda kylaggregat till dryckeskylar uppskattningsvis B 80 cm x 40 cm H 40 cm

Ca 35 ton jordmassor innehållande blymönjefärg, metaller, olja

30 tal kreosot slipers

Gummidelar, 4 stycken entreprenad däck mm

Syfte:

Att röja undan allt miljöfarligt avfall på ett lätt sätt inför miljöcertifiering av Järnmalmer AB

Tjäna stora pengar

Viktigt:

Anläggningen på åvc Munkegärde har nu kommit in i sista fasen för att täckas över och återgå till grönområde. Information 2012-09-05 från Arne Alfredsson ny avfalls chef på Kungälv kommun.

De personer som är inblandade och ansvariga för miljöbrottet samt döljande av miljöbrott:

Per Malmer, vd Järnmalmer AB, beställare av uppdraget

Thomas Tjellström, miljöansvarig, nuvarande platschef Järnmalmer AB, fjällbo

Thomas Bladh, arbetat med återvinning och miljö i 15 år, det var han som åtog sig att gräva ner avfallet på åvc Munkegärde i Kungälv och fick betalt i svarta pengar av Per Malmer på järnmalmer AB.

Mats, f.d. chaufför på Kungälvs transporttjänst, det var han som transporterade avfallet med transporttjänst lastbil, fick betalt i svarta pengar av Thomas Bladh

Per Kaarle, miljöchef på Miljö och hälsan i Kungälv det var han som tog emot Kenneth Ljungbergs anmälan november 2010.

Gunnar Wegen, avfallschef på Kungälvs kommun och ansvarar för åvc Munkegärde. Han gav Robert Bladh informationen om att en anmälan på Thomas Bladh hade kommit in. Han fick information om att miljöbrottet aldrig existerat av Robert Bladh som han sedan förde vidare till samtliga inblandade före mötet på Kungälvs kommunhus. (Numera pensionerad)

Peter Bengtsson, chaufför och ansvarig på åvc Munkegärde för Kungälvs transporttjänsts räkning. Han hade tagit emot information av både Robert Bladh och Thomas Bladh innan mötet på Kungälvs kommunhus.

Robert Bladh, miljökonsult bl.a. för Kungälvs kommun där Gunnar Wegén var hans uppdragsgivare, han har ritat och byggt anläggningen åvc Munkegärde och har haft fri tillgång till åvc då han har nycklar till anläggningen. Robert miljöcertifierar även företag. Han var den som mörkade hela miljöbrottet genom att ge Gunnar Wegen falsk information om att Kenneth Ljungberg var en alkoholiserad idiot som bara ville hämnas på Thomas Bladh och inget att räkna med och att hans son Thomas Bladh aldrig skulle gräva ner miljöfarligt avfall detta berättade han innan mötet på kommunen 26/11-10 ägde rum.

Anders Holmensköld, kommunalråd i Kungälv fick vetskapen i november 2011 om att detta miljöbrott skett. Han har anmälningsplikt men han valde att istället säga att det var djävulsk information.

Jan Olofsson, från länsstyrelsen, han var med på mötet 26/11-10 på Kungälvs kommun (numera pensionerad).

Martin Holm, har tagit över arbetet efter Jan Olofsson 010-2245432, han har 2012-09-06 fått information om att polisanmälan nu ges in om detta brott. Han arbetar för att plocka fram allt material han kan finna i detta ärende.

Vittne:

Christina Bladh Tidigare gift med Thomas Bladh och svärfar var då Robert Bladh

Daniel Brycke Vän till Thomas Bladh, vetat om detta i många år

Christer Platschef på Järnmalmer i Trollhättan vid aktuellt datum

Det finns inga tvivel på att nedgrävningen av det miljöfarliga avfallet var avsiktligt då samtliga inblandade arbetar med miljöfrågor inom avfall och återvinning och visste exakt vad de gjorde. Även mörkandet av miljöbrottet 2010 var avsiktligt då de det mörkades av människor i ledande miljö ansvar inom kommunen. Det var också en avsiktlig handling november 2011 av kommunalrådet som har all kunskap av vad man gör med sådan information men väljer att mörka det.

Detta har hänt:

Järnmalmer AB fick uppdraget att riva och sanera samtliga byggnader på trädes mejerifabrik Kölaby 5:30. Dnr 2001.0595 Ulricehamns Kommun

Rivningen startade 2001-06-19

Kenneth Ljungberg körde grävmaskinen på plats och var platschef för detta arbete.

På denna rivning fann de 86 stycken fyllda freonaggregat under ett rasat tak

De 86 stycken fyllda freonaggregaten som senare grävdes ner på åvc Munkegärde i Kungälv, kördes iväg till Järnmalmers anläggning i Trollhättan för sanering, där blev aggregaten liggande i två år utan att saneras. Platschef Christer på denna anläggning i Trollhättan har vetskap om dessa. Därefter lastades de om och transporterades till Järnmalmer i Göteborg och hamnade på skrotgården fjällbo.

Kenneth Ljungberg fick i uppdrag att ta reda på ett sanerings företag för de 86 stycken fyllda freonaggregaten som skulle tas om hand, någon upphandling för saneringen gick inte att få till pga. semestertider.

Kenneth Ljungberg gick själv på semester vi den tidpunkten

Thomas Tjällström ansvarar för miljöcertifieringen på järnmalmer AB 2003 och behövde få en ren skrotgården från allt miljöfarligt avfall för att kunna göra klart miljöcertifieringen.

Thomas Bladh får då förfrågan av Per Malmer vd på Järnmalmer AB om han kan hjälpa till att på ett enkelt sätt få bort detta miljöfarliga avfall.

Mats har tillgång till transporttjänst lastbilar, Thomas har tillgång till åvc Munkegärdes nycklar då han lånar dem av sin pappa Robert Bladh. Hjullastare/grävmaskiner finns att tillgå inne på området för att kunna gräva ner avfallet, så Thomas Bladh åtar sig detta arbete.

Transporterna av de farliga avfallet sker mestadels kvällstid.

Nedgrävningen sker mitt i semestern då Thomas Bladh och Mats har fri tillgång till anläggningen och maskinerna där utan att någon kan ana vad som föregår.

Ev. kan någon i vågen också vara inblandad i detta.

När Kenneth Ljungberg kom tillbaka efter semestern var allt det miljöfarliga avfallet borta från skrotgården. (freonaggregaten, slipers, däcken, gummit och mestadels av jordmassorna)Kenneth Ljungberg frågade då Per Malmer vart materialet tagit vägen och fick till svar att han hade löst det med Thomas Bladh.

Kenneth vet exakt hur mycket miljöfarligt avfall det fanns på skrotgården på järnmalmer då han arbetade som platschef på skrotgården och hade full koll på vad som kom in och gick ut.

Thomas Bladh ringde till Kenneth Ljungberg första dagen efter semestern och sa ”Nu får ni fan sluta att köra upp mer skit till Kungälvs tippen det blir farsan som åker på det om det kommer fram eftersom att han har ansvaret”. Thomas kunde inte ta hand om mer miljöfarligt avfall, semestern var slut och det var nu riskabelt.

Samma dag som Thomas Bladhs samtal till Kenneth Ljungberg kördes ytterligare 2 containers med förorenade jordmassor upp till åvc Munkegärde med transporttjänsts lastbil med Mats som chaufför, Kenneth Ljungberg fick hjälpa Mats att lasta om jordmassorna då de var för tungt lastade

Thomas Bladh ringde till Kenneth Ljungberg igen efter ett par dagar och sa att han var på väg ner till Järnmalmer för att hämta svarta pengar till ”gubbarna i vågen på åvc Munkegärde”. Thomas Bladh kom ner på Järnmalmers skrotgård i fjällbo samma dag och hämtade dessa pengar av Per Malmer.

Arbetet var slutfört!

Thomas Bladh berättar för Christina Bladh efter att han kommit hem sent en natt: att nu har jag och Mats grävt ner mängder av miljöfarligt avfall på tippen och kommer detta fram är det ett stort miljöbrott, men det kommer aldrig att komma fram för vi har grävt ner det där de inte grävs ner något längre, detta var juli 2003. Thomas Bladh berättade även detta för sin vän Daniel Brycke.

November 2010 ringde Kenneth Ljungberg till Per Kaarle på miljö och hälsan i Kungälv och gjorde en anmälan om miljöbrott på Thomas Bladh. Per Kaarle och Kenneth Ljungberg pratades vid ett par gånger. (Anledningen varför Kenneth dröjde med anmälningen var att han råkade ut för en trafikolycka och blev så illa skadad att han först 2010 fick ork att göra denna anmälan).

Per Kaarle säger till Kenneth Ljungberg att han ska prata med Kungälvs transporttjänst, några personer på åvc Munkegärde och några fler personer för att kontrollera uppgifterna och återkomma. Per Kaarle säger också till Kenneth Ljungberg att den här grejen är så stor så jag vill att länsstyrelsen ska vara med från första början. Ett mötes datum bestämdes till den 26/11-2010 klockan 11.00.

November 2010 kommer Robert Bladh hem till Christina Bladh och berättar att Gunnar Wegen ringt honom och sagt att Thomas Bladh har blivit anmäld för miljöbrott av Kenneth Ljungberg, Robert Bladh berättar vidare att han löst det genom att säga till Gunnar Wegen att det inte är sant och att Kenneth Ljungberg är en alkoholiserad idiot som bara vill hämnas och förstöra för Thomas Bladh. ”Så Kenneth är redan rökt” sa han. Han sa också ”tänk om detta skulle komma fram vilka rubriker det skulle bli!”. Robert Bladh visste mycket väl om vad Thomas Bladh grävt ner och att hans son även lånat hans tippnyckel. Gunnar Wegen chef för avfallshantering i Kungälv var kallad till detta möte som skulle hållas 26/11-2010.

Daniel Brycke kommer hem till Christina ett par dagar senare och säger att han hörde av Thomas Bladh att han blivit anmäld för miljöbrott. Och det är ju sant sa Daniel Brycke, ”Thomas berättade för mig för flera år sedan att han och Mats grävt ner stora mängder farligt avfall på tippen”.

Efter det att Robert Bladh berättade om informationen han fått från Gunnar Wegen om anmälan började Thomas Bladh att ringa runt till de inblandade. Vissa samtal hörde Christina Bladh då Thomas Bladh ringde hemifrån bl.a. till Per Malmer där han sa att Kenneth Ljungberg är på gång igen och nu gäller det att vi säger samma sak och blånekar. Han ringde till Per Kaarle på kommunen för att berätta vilken galning och alkoholist Kenneth Ljungberg är och att han bara vill skada Thomas Bladh därför har Kenneth Ljungberg hittat på denna historia.

Thomas Bladh ringde till Mats på transporttjänst och försäkrade honom att ”det är ingen fara för det kommer aldrig att komma fram för nu har farsan pratat med Gunnar Wegen och nu vet de vem Kenneth Ljungberg är och det är bara att neka”. Thomas berättade att han innan detta möte även pratat med Peter Bengtsson på transporttjänst som också var kallad till mötet den 26/11.2010.

När Kenneth kommer till detta möte möts han i kommunhusets entré av en kommun anställd de andra mötes deltagarna hade redan kommit och satt och pratade kring ett bord.

Kenneth Ljungberg blev misstrodd direkt att det inte skulle vara möjligt att detta skett och Gunnar Wegén talade om att det skulle bli alldeles för dyrt att gräva upp ev. material. Gunnar Wegén skrattar och gör narr av Kenneth när han berättar om freonaggregaten, sådana stora saker går inte att gräva ner det skulle ju vara mängder av långtradar lass för att köra upp så stora saker. Vilket var en anmärkningsvärd kommentar av en avfallschef som borde veta storleken på dessa freonaggregat och att dessa 86 stycken ryms på ett lastbils lass.

Detta möte pågick max 1 timme när Kenneth Ljungberg blev utsläppt ur kommunhuset satt de andra kvar och fortsatte samtala.

Efter mötet ringer Gunnar Wegen till Robert Bladh och meddelar att allt är nedlagt och att ingen trodde på Kenneth Ljungberg utan att de bara skrattat åt honom.

Robert Bladh ringer Thomas Bladh och säger att det är nedlagt.

Och då började Thomas Bladh ringa samma telefonkedja mellan berörda parter igen för att meddela att faran är över.

Kenneth Ljungberg hade kontakt med Per Kaarle efter mötet där Per Kaarle säger att kommunen inte kommer att vita några åtgärder de har lämnat över till länsstyrelsen.

Kenneth pratar med på länsstyrelsen, Jan Olofsson strax efter mötet han säger att länsstyrelsen i nuläget inte kommer att gå vidare med ärendet men om det framkommer nya bevis så kan de ta upp det igen.

Ingen utredning påbörjad!

Kommunalråd Anders Holmensköld får veta via brev av Christina Bladh november 2011 att detta miljöbrott begåtts av Thomas Bladh och de övriga samt hur Robert Bladh mörkat händelsen genom att prata med sina kontakter inom Kungälvs kommun. Holmensköld väljer att inte anmäla detta trots att han har anmälningsplikt utan säger istället i en annan rättegång att detta brev han fått av Christina Bladh var djävulskt.

Anmärkningsvärt:

Att Robert Bladh kan gå in och mörka detta miljöbrott genom att prata med chefen för avfallshanteringen på åvc Munkegärde, Gunnar Wegen vilken är Robert Bladhs uppdragsgivare och vän och Gunnar Wegen i sin tur mörkar detta miljöbrott för resterande inblandade.

Man kan ju förstå att om detta miljöbrott ser dagens ljus så ser det ju inte bra ut när miljökonsulten som anlitats av kommunens avfalls chef på Kungälvs åvc vars son som också jobbar inom miljö och återvinning gräver ner stora mängder miljöfarligt avfall på tippen och används sig av sin pappa miljökonsultens nycklar för att ta sig in kvällstid. Dessutom tillsammans med en chaufför på Kungälvs transporttjänst som ansvarar för skötseln av tippen och har använt deras lastbil för dessa transporter. Alltså var Peter Bengtsson på transporttjänst även han tvungen att gå i god för att Thomas Bladh och Mats aldrig skulle göra detta utan Kenneth Ljungberg är boven i dramat.

Att sedan ansvarig på miljö och hälsan Per Kaarle väljer att gå på den informationen han fått om att Kenneth Ljungberg är en alkoholiserad galning istället för att göra en professionell utredning är också häpnadsväckande, han kallade i och för sig till ett möte, men det var med all säkerhet redan klart innan Kenneth Ljungberg kom dit att det skulle läggas ner.

Att även Jan Olofsson på länsstyrelsen inte följer upp denna anmälan utan även han gått in i att det är Kenneth Ljungberg som är boven i detta.

Och till sist när Kungälvs kommunalråd får informationen väljer han att se det som ett djävulskt brev istället för en information om ett brott inom kommunen som han skulle gått vidare med och gjort en anmälan för att en utredning skulle kunnat göras. Även Anders Holmensköld sitter i en position han inte vill riskera och väljer att även han mörka detta! Kanske för att Kungälvs kommun utåt sett ska se exemplariskt miljöskött ut.

Sammanfattningsvis:

Detta miljöbrott har på ett enkelt sätt mörkats och grävts ner tillsammans med det farliga avfallet på tippen, av människor i ledande positioner inom miljö i Kungälv, allt för att skydda sig själva! Samtliga inblandade har också vetskapen om att hela deponin i Kungälv nu ska avslutas och täckas över och därefter återgå till grönområde och allt som grävts ner där under kommer aldrig att se dagens ljus igen, vilket gör att de känner sig trygga med att detta aldrig skulle komma fram.

Bifogade bilagor:

Ulricehamns kommuns Miljö/rivningsplan över rivning av Kölaby 5:30
Avfallsplan för Kungälvs kommun från den 1 juli 2006
En skiss över hur samtalen gått mellan inblandade personer när de fick vetskap om anmälan i november 2010
Div. skrifter från Kungälvs kommuns hemsida och gp artikel vilket visar Gunnar Wegéns inblandning av miljö frågor i Kungälv
Från Kungälvs kommun, Arne Alfredsson: Avfallsplanen innan 2006, kartor över åvc Munkegärde

Dessa handlingar finns inte att tillgå i Kungälvs kommuns arkiv:

Anmälan till Per Kaarle november 2010 och mötesprotokoll 2010-11-26
Anmälan från Per Kaarle till länsstyrelsen, mötesprotokoll från mötet 2010-11-26 och andra handlingar i detta ärende.

Göteborg 2012-09-07

Kenneth Ljungberg

Informationen, makten och sanningen

Jag har stor respekt för att det kan finnas flera olika sanningar. På min blogg har jag försökt att beskriva min sanning, och i möjligaste mån även Christinas och hennes barns sanning. Det enda forumet som står till buds…för tillfället.

Det som tidigare stått i tidningarna har inte innefattat varken min, Christinas eller hennes två barns sanning och uppfattning…Många gånger inte ens dom faktiska omständigheterna.

Domarna bygger inte heller på vår redovisade sanning eller uppfattning. De bygger på den information som presenterats och redovisats under rättegångarna, vilken vi inte på något sätt kunnat påverka. Vi satt häktade med restriktioner, vilket innebar att vi varken kunde läsa tidningar eller meddela oss med omvärlden. Under den tiden plockade polis och åklagare fram all information som senare låg till grundför våra gedigna förundersökningsprotokoll (FUB). De blev informationsbasen till kommande rättegångar. Under tiden vi satt häktade hann tidningarna skriva hundratalas spaltmetrar…alla byggda på information från Christinas exsvärfar och åklagaren. Våra advokater hade yppandeförbud, den enda kanalen vi hade till omvärlden. Självklart fick denna ”information” ett starkt inflytande på den allmänna opinionen. Tror dessutom att jag inte är alltför djärv om jag påstår att det också starkt påverkade domare och nämndemän.

Obalansen och en snedvridning vad som redovisats eller tagits bort, bygger ju på det faktumet att jag utfört en olaglig och klandervärd handling. Den har ansetts så avskyvärd att varje försök till förklaring eller motivomedelbart framkallat en massiv protest och motreaktion. Det har då ansetts försvarligt att anpassa informationen så att en stereotyp och passande bild av verkligheten gick att presentera.

Att gå emot denna passande verklighetsbilden är inte helt ofarligt.

Hotbilden mot Christina är högst reell. För egen del är jag mycket osäker på hur långt Bladhs´ är beredda att gå, för att stoppa min blogg? Det har skett flera attacker mot min bloggsida som gjort att den ibland legat nere (exmakens bror är dataexpert).

Med tanke på det kontaktnät som familjen Bladh har, och deras desperation nu när informationen om deras ”imperium” undergräver dem i sina grundvalar, så är hotbilden inte bara tagen ur tomma intet. Självklart har händelsen med Christinas nära vän Susanne hasselsjö (som blev avrättad av sin ex sambo) också starkt påverkat Christina och hennes barn mått och steg. Det har förberetts flera försiktighetsåtgärder. Christina har kontakt med polisen, då både hon och dottern framför allt hotats av ex svärfadern. Polisen rekommenderar nu Christina att inte gå ut ensam. Hon har också sökt kontaktförbud för både ex maken, ex svärfadern och ex makens broder.

Tidigare hade Christinas ex make den fysiska makten över henne och barnen…med våld och det blint raseri kontrollerade han totalt sin familj. Nu när jag läser Bladhs´ bombfaktablogg slås jag av hur det blinda raseriet tagit sig verbal form. Fakta och information har här tagits till helt nya nivåer. En egen grandios självuppfattning blandad med en pervers längtan att krossa och kränka. Att blod skulle vara tjockare än vatten har helt oförbehållslöst kastats på soptippen.

Försöket att få tillbaka sina barn respektive barnbarn genom att kidnappa och kränka deras livshistoria på detta sätt verkar lika företagsamt som att bota huvudvärk med hagelbössa! Ett slags omvänd Darwinism!