Ännu ett anonymt brev har skickats till mig. Jag har lite svårt att förhålla mig till det. Ta åt mig och försöka analysera vad det innebär, eller bara lämna brevet åt sitt öde?
Det kostar väldigt lite, ett porto och kuvert, att skicka iväg några rader för att avreagera sig. Ytligt sett kan det tyckas lite ynkligt att sitta och skriva anonyma brev. Varför inte stå för det man skriver och skapa en dialog istället?
Naturligtvis känner jag ett ansvar för det jag gjort och dem jag skadat. Direkt har jag skadat Thomas Bladh, men också indirekt hans mamma, pappa, syskon och en kusin. Jag är uppriktigt ledsen över mitt oansvariga beteende. Det är inte så att jag inte förstår att det är skit. Frågan är om jag kan göra något åt det?
Det som gör mig förvirrad är att det verkar som om brevskrivaren vill ha dialog. Något saknas och något måste läggas till i vederbörandens liv. Men vem skall jag svara? Det är förvisso kanske inte så svårt att räkna ut, men anonymt är anonymt. Det enda som står mig till buds just nu är min blogg, vilken jag vet familjen Bladh läser lite då och då.
Förhoppningen med att lägga ut brevet är att vederböranden känner igen sig och tar kontakt med mig. Naturligtvis ingen högoddsare…. men jag vill ändå prova så här,
”Kärna Februari 2015
Hoppas att du hittat rätt i din nya tillvaro och att du njuter av det helvete du ställt till med för alla oss i Kärna, som trots allt tänkte på varandra och som samlades för olika saker i bygden.
Det du gjort finns ingen ursäkt för, helt sjukt, undrar vad XXXX tänker om dina gärningar, ni var trots allt ihop men mycket av er relation fungerade inte heller, kanske därför att du har svårt för kvinnor i dina relationer.
För informationens skull är Christina tillsammans med en ny man, skild och med barn i ett tidigare äktenskap.Om du tror hon väntar på att du skall komma ut är du en riktig jubelidiot, er relation är nog över.
Det enda hon söker är någon som kan försörja henne och hennes intressen, du är nog avbockad sedan hom kom ut, hon har startat ett nytt liv utan dig.
Antagligen har hon redan talat om för dig detta, men etfer all skada du orsakat i Kärna kände jag mig nöd och tvungen att informera dig att du är superblåst av Christina Bladh.
Hoppas din resterande tid i fängelse blir jobbig för dig, du har nog en hel del att tänka på, ny man i hennes liv, skall du skada den mannen också, eller hur är planen denna gången??
Sug på detta en stund och fråga dig själv om vad det var värt allt detta, nya cellkamrater, ny stämpel i din livsbok som fängelsekund för vad??
Svarar hon dig att det inte är så att hon träffat ny man ljuger hon, du kan få adress och telefon nummer om du vill.
Hoppas det är stake i dig och att du talar sanning om vem som egentligen låg bakom mordförsöket på Thomas Bladh, inte för att det gör ditt liv lättare men för att stoppa framtida handlingar från denna kvinna.
Njut av den tid du har kvar.
Kärna Socknen”.
Jag lider faktiskt med dig som skrivit ovan brev. Fattar det svåra med att fastna i hat och bitterhet. Tankar på att hämmas? Ge igen? Att på det sättet behöva lindra dina smärtor och hålla dig uppe?
Men du har helt rätt i att det inte finns någon ursäkt för vad jag gjort. Jag är uppriktigt ledsen över det. Det var också tråkigt att höra att jag ställt till ett helvete för alla i Kärna, att ni nu inte ens kan tänka på varandra och inte heller samlas för olika saker i bygden…. verkligen trist.
Kom hit och prata om saken. Det finns medling. Ställ upp på det. Skriva bara till mig; hit eller till mailen på bloggen.
Ta en promenad i skogen.
Sköt om dig och tänkt till.
Vad vill du?
Hur vill du ha din framtid?
”Kärna Socknen” jag väntar på att få höra av dig!