Mitt brott är mitt brott! Det går aldrig att komma ifrån. Ett resultat av mitt handlande är att det blottats strukturer och mekanismer som handlar bland annat om tillit. Att kunna lita på sin familj, vänner, omgivning, samhälle och rättssystem. Vad händer om allt detta slås undan? En effekt är att man inte vågar berätta. Det är i tystnadens dunkla vrår som det ”mörka” kan frodas och överleva. Det enda som detta mörker inte tål är ”ljus” (öppenhet), kunskap och trygghet!
En av de första gångerna jag träffade Christina och hennes barn var i deras kök. Jag var där för att diskutera en massagekurs jag skulle hålla i Christinas lokaler. På väggen invid ett av fönstren hängde en kryddhylla. En sådan där gammaldags kryddhylla med kar av porslin, märkta med socker, salt, mjöl, med mera…Jag gillar gamla saker så jag går fram till hyllan ”vilken häftig grej” och lyfter ut ett av karen. Det var trasigt ”vad tråkigt att den är sönder…har någon tappat den i golvet?”. Det blir knäpp tyst… luften går ur hela köket och det var som tiden hade stannat. Förundrat tittar jag på alla i köket. Christina, dotter och sonen…sen en och en halv meter upp på köksväggen där kryddhyllan satt…fattade ingenting? Till slut säger sonen ” men mamma berätta!”. Christina får en iskall blick ”äsch…det är inget”. Sonen står på sig och till slut säger Christina ”berätta du då…om du nu måste”. Sonen berättar ”kryddhyllan gick sönder när pappa kastade mamma upp på väggen!” Kände mig himla obekväm och pinsam över att jag överhuvudtaget hade frågat…klumpigt och okänsligt! Detta var början på en resa som jag aldrig kunnat föreställa mig…och aldrig kommer att glömma.
Av en slump så hade jag sedan en tid tillbaka masserat 18 psykologer på ”Kriscentrum för män” i Göteborg. Åkte till Packhusgatan med min massagestol och gav dom som ville en 20 minuters energimassage några gånger per månad. Dessa psykologer arbetade uteslutande med män som misshandlat kvinnor…dömda till det eller de som ”frivilligt” sökt sig dit. I pauserna och i fikarummet frågade jag lite försiktigt om saker som rörde Christina och barnen. ”Kunde det bara vara möjligt att det finns män och kvinnor som lever likt Christina och hennes make?” Absolut…och lite till!!!
Vid ett tillfälle diskuterade jag med en psykolog om vad Christina berättat för mig. Christina hade i förtroende nämnt för en väninna att hon blivit misshandlad av sin make. Denna rekorderliga kvinna går raka vägen upp till maken ”hur kan du behandla din vackra hustru…dina barns mamma på det här sättet!?!?!?” Maken hade ingen aaaaning om detta ”måste vara ett missförstånd”. Kvinnan står på sig ”det är ju helt klart att Christina upplever det så i alla fall!” Med gråten i halsen och en tår på kinden bedyrar maken att han är helt förkrossad och jätte ledsen över att Christina upplevt något på detta hemska sätt. Han lovade att ställa allt tillrätta ”det skulle aldrig falla honom in, att på något vis vilja skada Christina” Var det så, så skulle det i alla fall aldrig återupprepas!
På kvällen sparkar och slår han Christina ”VA FAN GÅR DU RUNT OCH SNACKAR TILL FOLK!” makens specialitet var att först slita sönder hennes blus eller tröja… sparka ner och slå i huvudet. Hon hade sparat ett 10 tal sönderrivna kläder som bevis…om hon någon gång skulle våga anmäla maken. Christina visade mig några stycken…orkade inte se alla…tog mig hårt att få höra om vad som skedde inom husets fyra väggar. Ingen utom barnen, Christina och maken visste ju vad som hände där. Psykologen bekräftade att ”så här ser det ut för fler kvinnor än du kan ana”. Många tror att det bara är män från andra kulturer som kontrollerar och misshandlar kvinnor, men det är minst lika förekommande bland svenska män…bara svårare att upptäcka.
Har reflekterat en hel del över alla dessa ”tysta vittnen”. De som aldrig sett eller hört när det kommer till ”kritan”, de som inte vågar stå upp för vad dom vet, sett och hört. En av Christinas förtrogna väninnor, A-S, hade tidigare förtvivlat ringt mig varje gång hon inte fick tag i Christina. Hon grät ofta i telefonen av oro för Christinas skull…undrade om det hänt något…mår hon bra…lever hon? I polisförhören säger hon däremot:
”Christina har inte velat att jag skall prata med XX (maken) för hon har sagt att han bara manipulerar folk. För han är farlig. Det har Christina sagt till BB (den andra förtrogna väninnan…min anmärkning) också. Christina har sagt att om XX får reda på detta (att hon umgåtts med mig…min anmärkning) så kommer det att bli hennes död. Jag har varit lojal mot henne, för jag har trott på henne.”
”Jag har försökt hjälpa henne genom att säga att jag kan följa med till kvinnojour eller AA. Det finns flera personer som har erbjudit henne hjälp men hon vill inte ta emot, Hon har sagt att det blir hennes död.”
”Jag har åkt ner oanmäld när jag fått sms om att han är jävlig. Men då har XX bara varit full och lullat runt på gården. Han har ställt sig och tvättat min bil.”
”Om hon kan säga i rätten att hon inte har ett förhållande, så kan hon ljuga om vad som helst. Förhörsledaren Lotta Börjesson frågar då A-S: ”Hur vet du att hon har sagt det i rätten?” ”Jag har läst i Aftonbladet att advokaten hade sagt det. Jag läste det på internet.”
Förhörsledaren frågar A-S: ”Om jag pratar med XX skall jag hälsa något?” ”Ja hälsa från J, A-S och M. Om han vill höra av sig så får han gärna göra det, han har faktiskt massor av kamrater, men vi har inte kunnat nå honom”.
När jag får bättre möjlighet skall jag lägga ut förhören med Christinas ”vänner” på bloggen. Det är en intressant läsning. Helt väsenskild från de samtal jag själv tidigare haft med dem…inte på samma planet! Tror Christina också har en hel del att tillägga! Vill dock påpeka att flertalet av förhören hålls efter att åklagaren och svärfadern fått ut sina versioner i media. Mycket av ”vännernas information till polisen har därför påverkats av vad dom fått ta del av genom media.
Med facit i hand hade kanske Christina rätt då hon bad på sina bara knän att jag inte skulle gå och polisanmäla maken? ”Han kan manipulera vem som helst, han kommer att leta rätt på mig och döda mig…vart jag än befinner mig” sa hon varje gång jag försökte övertala henne att gå till polisen.
Kanske hade kvinnojouren rätt? Sista gången Christina pratade med dom var i augusti 2011 (strax innan hon tog mod till sig och anmälde maken). Dom upplyste Christina ännu en gång om att det är tufft att anmäla—ytterligare förnedring och starkt ifrågasättande. Några garantier för att det ska bli bättre med mannen finns inte…snarare tvärtom ”Anmäl bara om du är vrålstark”.
Kanske hade dom psykologerna jag pratat med på Kriscentrum för män rätt ”det gäller att vara försiktig med män som hennes make…utgången av en polisanmälan är verkligen inte given”.
Kanske ger det som stod på text-TV4, 2012-12-04 en vink om att kvinnors utsatthet för våld och övergrepp behöver tas på allvar?
100.000 samtal om våld mot kvinnor.
På tisdag är det fem år sedan Kvinnofridslinjen öppnade, den nationelle stödtelefonen för kvinnor utsatta för våld och hot. Under de åren har personalen tagit emot över 100.000 samtal. I snitt har de sjuksköterskor, barnmorskor, och socionomer som svarar på 60-70 samtal per dag. Samtalen är gratis, syns inte på telefonräkningen och uppringaren får vara anonym.
Vad hade hänt om Christina hade anmält maken
Vart skulle hennes familj ( make, svärfar, svärmor t.ex.), vänner, omgivning, samhälle och rättssystem varit, och hur skulle de reagerat på Christinas anmälan? Hur hade åklagare Per Håkan Larsson agerat…vems ärende hade han gått? Kompisens…och lagt ner anmälan ”brott kan inte styrkas” eller Christinas och gett ärendet vidare till den grupp inom polisen i Göteborg som har kompetens och erfarenhet av våld och övergrepp mot kvinnor och barn? Hade han då också gett vidare miljömålet mot maken och svärfadern till en miljöåklagare som har den rätta kompetensen…eller som nu skyddat Christinas make ”brott kan inte styrkas”? Hade åklagare Lithner lyckats sy ihop en lika bra ”story” att fälla Christina på? Hade han fått ihop alla 18 vittnena mot Christina (det är fler än hela Södertäljemålet, en av Sveriges mest omfattande rättegångar)?
Som kuriosa kan jag berättat att när jag satt på Kumla riksmottagningen hade jag en ”spegelbild” av Christinas make i rummet bredvid mig. En 42-årig man som knivhuggit sin hustru till döds framför parets fyråriga son och blivit dömd till 14 års fängelse. En tisdagseftermiddag i juli 2011hade maken själv ringt till polisen och berättade att han troligen hade mördat sin 36-åriga fru. När polisen anlände till lägenheten var han alldeles nerblodad. Han bodde i Södertälje, körde taxi och var enligt hustrun extremt svartsjuk. Den mördade kvinnan hade tidigare lämnat sin make på grund av våld och hot. Kvinnan hade bott på en kvinnojour med hjälp av socialtjänsten. Hustrun skrev i sin senaste skilsmässoansökan att hon ämnade ansöka om sekretessmarkering. Maken var tidigare anmäld för misshandel av hustrun så hon hade fått interimistisk vårdnad av barnen. Maken lovade ta emot hjälp för sina aggressionsproblem, men ändrade sig så fort kvinnan på nytt ville ansöka om äktenskapsskillnad. Kvinnan trodde hon var i säkerhet då mannen hade besöksförbud och inte visste vart hon bodde. Trots det lyckas maken spåra upp henne och döda henne!
Avslutningsvis för denna gången…hörde en bra grej om skillnaden mellan tro och tillit.
”Tro är att se en cirkusartist skjutsa en man i en skottkärra på slak lina över Niagarafallet, och vara helt övertygad om att det kommer att gå bra. Tillit är att själv sätta sig i skottkärran.”