Snart är det 100.000 personer som besökt min blogg. Många har varit inne på bloggen och bara kikat runt, men uppskattningsvis är det runt 11.000 personer som läst HELA bloggen. Det känns helt fantastiskt för mig. Vet inte ens om jag själv skulle orkat läsa igenom alla dessa, ibland tunga och förvirrande inlägg.
Igår var det första gången sedan bloggen startades som jag själv kunnat vara inne och skriva på min egen blogg. Har varit tvungen att inifrån fängelset skicka ut mina texter som sedan folk på utsidan hjälpt mig med att lägga upp. Har haft noll koll på hur bloggen sett ut och hur logiskt allt varit beskrivit. Nu när jag ser helheten är det mycket som jag skulle vilja ändra och tillägga. Har fått rådet att inte göra det, utan att se det skrivna som ett tidsdokument av det som varit – så jag låter allt vara som det är. Det har varit och är ett sätt för mig att bearbeta vad jag gjort, men också uppenbarligen berört många läsare. Är otroligt tacksam för alla stöttande brev och mail som jag fått sedan bloggen startades.
Ett stort glädjeämne för mig har varit när Thomas Bladh´s dotter kommit och hälsat på mig i fängelset. På mina permissioner har vi kunnat ses och fikat ihop. Ovan bild är när hon busar med mig på Café Evas Palais i Göteborg.
Om cirka ett år kommer jag att kunna, på heltid ha tillgång till telefon och dator. Då kommer jag att samla ihop alla mina anteckningar till en bok. Det finns väldigt mycket om kärnbomben som jag inte skrivit om här på bloggen, dels av hänsyn till de inblandade och dels för att de varit plågsamt att skriva om mycket av det som hänt. Några helt otroliga skeenden innan min rättegång, cirka två år innan bomben och sen hur ödet griper in i våra liv kommer att skildras i denna bok. Ska bara se till att jag har kvar mod och ork att skriva om hur det är att från barnsben inte kunna förstå hur främst män kan vara så brutala och primitiva mot kvinnor och barn. Naturligtvis måste jag också förhålla mig till Thomas Bladh och hans familj. På ett sätt är de också offer – offer för miljö, kultur och egna förutsättningar att hantera sina liv på. Är mer intresserad av förståelse än retorik. Det finns mycket kvar att skriva om…