En sak som jag undrat mycket över är Christinas roll i familjens bolag? Thomas Bladh var VD-styrelse (även om det var pappa Robert som låg bakom det mesta) och Christina suppleant. Finns det någon annan oredovisad överenskommelse på att så inte skulle vara fallet?
Likaså i stiftelsen? Christina satt i styrelsen. Ett styrelseuppdrag tillsammans med andra styrelsemedlemmar. Alla i styrelsen hade väl lika ansvar och tillgång till samma information som Christina? Ytterst ansvarig borde vara ordföranden? Sven Berntsson är den som innehaft den posten i alla år.
Christina var en av två kvinnor i ett gäng adrenalinstinna alfahanar, ekonomiskt äventyrliga entreprenörer och maktsträvande män.
Robert Bladhs analys på Kärnabombenfakta bloggen: ”Hur kan någon få sån fullständig kontroll över alla familjens handlingar så att det varit möjligt med alla dessa blufftransaktioner frågar sig vän av ordning och det frågar vi oss själva. Thomas och jag ställer oss först i kön som har blivit förda bakom ljuset och det är ju vi som är de som verkligen blivit lurade och drabbade. Tills idag finns 2 st. välfyllda A-4 pärmar med olika oegentliga handlingar”.
Att läsa ovan text, får mig att associera till ett par efterblivna dyslektiska byfånar! Det är ju patetiskt! Fått…vadå?? Har dom inget eget ansvar? Eftertankens kranka blekhet borde få dessa drabbade män, att främst fråga sig om de inte så snabbt som möjligt borde ställa sig först i kön till den myndighet som har möjlighet att utse varsin förmyndare åt dem! Har de under 20 års tid haft så dålig koll på vad som händer och sker runt omkring dem är de knappast kapabla till att ha hand om varken sig själva, sina egna eller andras ekonomier. Till råga på allt har de samlat ihop två stycken fulla A-4 pärmar med misslyckanden…i att hålla reda på vad som hänt och skett i de egna bolagen under 20 års tid… är det något att briljera över?
Så…enligt Robert Bladh har alltså ”en ljugande, insmickrande kvinna under 20 års tid lurat skjortan av svärfadern Robert, maken Thomas, sina barn, sina föräldrar och släktingar, sina döda farföräldrar, hela sin krets av jasägare och puss-puss, älska-älska, kram-kram-sägare, samt alla dom som jagat henne med krav om betalningar och inkasso t.ex. skattemyndigheten, kronofogdemyndigheten, tingsrätten, länsstyrelsen, boverket, försäkringskassan, stiftelsen ”Nicklas Bladhs minne”, bokföringsbyråer med revisorer, advokater för likvidering, alla kreditgivare, alla leverantörer till bolagen, alla samarbetspartner, alla beställare mm mm”…ingen hemma på 20 år…snyggt jobbat
Men det bästa illusionstricket måste ju ändå vara när Christina totalt lyckades förvrida huvudet på sin make. Helt av banan… så till den milda grad att han inte hade en aning om vart han hade varit, eller vart han hade arbetat någonstans under fyra år? Inte heller vart pengarna till deras miljonbåt kom ifrån eller vart pengarna till deras andra kvartsmiljonbåt kom ifrån, en lyx BMW för över halvmiljonen, kvartsmiljon Chevy-Jeep, en för flera miljoner ombyggd ladugårdsbyggnad, mm mm… ”Hade ingen aning… VA BA?” Lyxresorna till las Vegas, Mauritius mm mm…vart kom dom pengarna ifrån? ”VA BA?” I polisförhören berättade Thomas att Christina brukade sticka åt honom några hundringar då och då i fickpengar, han hade inte ens eget kontokort…”VA BA?”
Christina lyckades till och med under sin rättegång förhäxa Robert Bladhs, Thomas Bladhs, kommunalrådet Anders Holmenskölds och frifräsaren Sven Berntssons minne, intellektuella spänst och verklighetsuppfattning till att hamna på en rohypnol drogad amöbas nivå! Ovan fyra gentlemän unisont i kör: ”Vi vet ingenting… ööööö…det var hon…ööööö…Christina…VA!
Vilken bitch GRABBAR!!!