(Har skickat liknande brev till journalister på de större tidningarna)
Hej Massmedia!
Ni har rapporterat stort om en kvinna i Göteborg, Susanne Hasselsjö som blev mördad av sin exsambo.
Det finns väl inte en enda människa som inte bestört över Susanne Hasselsjös öde. Hennes öde gick ju den gängse vanliga vägen som det under de sista ca 20 åren gjort för 17 kvinnor per år i Sverige.
Jag sitter i fängelse för ett allvarligt brott…nämligen att ha skadat en man som begått våld, övergrepp och psykisk misshandel av den kvinna han var gift med, och deras två barn. Rätt eller fel så var jag övertygad om att maken skulle bringa henne om livet. Vidare att samhället inte på något sätt skulle kunna skydda henne eller barnen, utefter det utförde jag en desperat handling. Hela historien har jag beskrivit och beskriver fortsättningsvis på bloggen kärnabomben.se (eller karnabomben.se).
Det verkar som om Christinas historia i min beskrivning är den bakvända mot Susanne Hasselsjös, Christina lever men maken har skadats. Det gemensamma är dock hur rättssystemet och polisens agerande fungerar.
Det ”lustiga” i detta fallet är dessutom att dessa två kvinnor var väninnor i samma ålder. Båda hade tidigare förlorat en son, båda har haft en relation med tidigare ostraffade, socialt etablerade svenska män. Båda dessa män var mycket måna om en ”lyckligfamiljen” fasad utåt, samtidigt som de på ett brutalt sätt, innanför husets fyra väggar var besatta av svartsjuka och kontrollbehov.
Skulle bli ytterst tacksam om du har möjlighet att ögna igenom min blogg. Inte för att jag vill rättfärdiga det jag gjort (jag har gjort galet fel och har inget att klaga på att jag straffas för det).
Önskar att du läser den för att det jag skriver kanske säger något om hur ett uråldrigt mansdominerat synsätt fortfarande har sina styrkemekanismer djupt inrotade i rättssystemet och deras utförare.
Bästa Hälsningar!
Martin Nilsson